Sista veckan – Arbete, sorg, fest och allt däremellan

Det här med sista är inte så dramatiskt som det kan låta. Men jag har inte bokat in några fler pass på Huddinge postop och inga i nästa schemaperiod heller. Däremot har jag ett inbokat utbildningspass i februari i de nya lokalerna dit man ska flytta. Fina lokaler! Men ett helt nytt sätt att arbeta och det är jag tveksam till.

Egentligen vet jag inte varför, men jag hade bokat in fyra pass den här veckan. Sedan tillkom ett och annat, eller i alla fall ett. Någon begravning fanns inte med då vi la schema.

Måndag

Jag var trött på morgonen efter min Göteborgsvistelse. När jag kommit igång promenerade jag till Kista och hämtade en laddsladd jag beställt. Ville ha en som är 1½ meter och det var stört omöjligt att hitta i någon fysisk butik. Eller jo, jag kunde ju gått in i någon av dem och beställa förstås. Nu hade jag beställt på nätet och hämtade i butik för att slippa fraktkostnaden.

Bestämde mig för att äta lunch i Food Courten, som förresten fått något nytt namn som jag inte minns. Bestämde mig för pannbiff med ett stekt ägg.

Efter maten tog jag T-banan till Akalla där jag skulle hämta en kursbok jag beställt. På vägen till T-banan fick jag syn på en löpsedel.

Man hade uppmärksammat det som många av oss redan vet. Arbete lönar sig inte. Jag känner ett flertal personer som inte arbetat alls och som har pension som är betydligt större än den jag har efter 45 års slit i vården.

När jag hämtat boken tog jag T-banan till Husby och gick hem. Gick och la mig en stund och sov. Gick upp lagom för att klä mig och åka till jobbet.

 

Tisdag

Det var en alldeles fruktansvärt rörig natt. En av kollegorna är fast i Teheran eftersom det inte går att få ett flyg hem. Man har inte ersatt henne med någon annan och vi måste vara en sjuksköterska för lite tills hon kommer hem. Det var helt fullt när vi kom och sedan rasade det in akuta patienter hela natten. Den av kollegorna som var vårdledare under natten var väldigt upprörd och skulle prata med chefen som kom på morgonen. Har vi hört den förut? Det är väl aldrig någon som bryr sig om hur vi på golvet har det.

Under natten, vid 02:30-tiden tror jag, var det två bomber som briserade. En i Kista och en något större i Husby. Jag fick syn på det på webben och blev väldigt orolig. Förstås!
Var det mitt hus? Hur var det med katterna? Med min son?
Ringde 114 14 för att fråga polisen. Det hade jag inte mycket för. ”Om du är berörd kommer du att kontaktas under morgondagen” var svaret jag fick. Bara det kan ju göra en upprörd. Och sedan undrar polisen varför vi inte samarbetar med dem. De är ju helt människofientliga mot oss i förorten. Jag frågade inte om något annat än om det var på adress ….. Detta efter att jag noga presenterat mig, berättat att jag var i tjänst och inte kunde lämna min arbetsplats för att åka hem. Berättade också att jag hade husdjur som var ensamma hemma. Möttes, som sagt, av total nonchalans och oförståelse.

Med tiden dök det upp lite bilder på nyhetssajterna och det såg inte ut att vara där jag bor. Men det var ändå tillräckligt nära för att fönster skulle kunna spruckit och rasat in.
Jag ringde och väckte min son och bad honom gå ner och kolla att allt var bra med katterna. Det var det.

På morgonen, efter att jag stämplat ut, kunde jag läsa om var det var. Bomben i Husby var betydligt större och hade orsakat värre skador på huset där det var rasrisk. Det var där Petter bodde innan han flyttade till England och det i Kista var i HSB-området.

När jag kom hem blev Kingston och Orvar glada. De fick ett helt paket Mjau mjukmat att dela på.

När jag satte alarmet kunde jag konstatera att det var mindre än 6 timmar tills jag skulle gå upp igen.

 

Onsdag

Den här dagen finns dokumenterad i ord och bild i inlägget EFIT – Ett Foto I Timmen – 22 januari

 

Torsdag

Gick upp vid 8-tiden, efter 11 timmars sömn. Inte helt obruten, men ändå. Jag borde varit utvilad, men det var jag inte.

Det var minusgrader ute igen och det både kändes och märktes på termometernn inne. Det var bara att sätta igång värmefläkten till morgonkaffet.

På programmet, när jag väl kommit igång, stod i första hand dessa viktiga punkter:

  • Plugga
  • Leta fram lämplig klänning till fredagen
  • Baka en kaka att ta med till jobbet
  • Diska
  • Ta ut till återvinningen

Men först skulle jag ”komma på fötter” för jag kände mig både trött och frusen.

Dagen gick åt till att beta av punkterna samt några till punkter som inte finns med på listan. Jag hann sova en stund. Sen var det dags att åka till jobbet.


Fredag

Trots att jag skyndade mig hem hann jag inte sova mer än en timme och en kvart innan det var dags att gå upp, klä mig och åka till en begravning i Södertälje Baptistkyrka.

Jag var precis så pass tidig att jag hann dricka en kopp kaffe och äta en kanelbulle inne i Pressbyrån innan jag gick till kyrkan. Baptistkyrkan ligger i stort sett bara tvärs över gatan från stationen.

Det var helt fullsatt i kyrkan, I var en mycket omtyckt man både inom Baptiströrelsen, Broderskapsrörelsen (numera Tro och solidaritet) och scoutrörelsen.
Jag har suttit i Södertälje Broderskapsgrupps styrelse tillsammans med I som var ordförande. Tror det var ungefär 10 år jag satt i den styrelsen.

Det var många jag kände och jag höll sällskap med B och satt bredvid henne både i kyrkan och på minnesstunden. Skönt att ha någon man känner bredvid sig i ett sådant sammanhang.

Det var många som höll tal och ett av de ämnen som återkom gång på gång var I:s ordningssinne. Han var expert på formalia och den som organiserade och höll ordning i alla sammanhang. Han hade samma ordning på sitt privatliv.

När Broderskapsrörelsen, Tro och solidaritet, firade sitt 90-årsjubileum den 12 oktober 2019 hade jag turen att sitta bredvid I och hans hustru K. Jag hade då inte träffat dem på flera år. Jag är glad nu att jag hade förmånen att få träffa I denna sista gång. Hans bortgång kom helt oväntat, kanske hjärtat. Hans anhöriga visste inte ännu.

Minnesstunden var trevlig, så trevlig som nu en minnesstund kan vara, det är ju ändå ett sorgetillfälle. Men det var många skratt när vänner till I delade med sig av minnen.

Jag hade tänkt att jag skulle komma iväg vid 15-tiden, senast 15:30. Det hade börjat klockan 13:00. Jag gick 16:40 då folk började bryta upp och alla tal var hållna.

Naturligtvis var det stopp i pendeltågtrafiken och jag fick vänta oerhört länge innan tågen kom igång. Det gjorde att jag inte hann med mer sömn den dagen.

När jag kom hem tog jag ett varmt bad, klädde mig och tog bilen till jobbet.

 

Lördag

Jag fick möjligheten att gå tidigare från jobbet, en halvtimme, eller om det var tre kvart. Trots att det ger löneavdrag, som timanställd får man ingen komptid, så kändes det värt det. Jag hade bilen och det var lördagsmorgon, jag kom hem snabbt och kunde lägga mig redan 08:14.

Nu blev det inte så mycket sömn den här dagen heller. Klockan 16:00 skulle jag vara på födelsedagsfest i Viksjö. Men jag sov gott den tid jag hann.

Gjorde mig i ordning och klädde mig med finaste klänningen. Tog T-banan för att köpa dels födelsedagspresent, dels blommor. Min son skulle hämta mig 15:20 och skjutsa till festlokalen.

Eftersom jag både var trött och inte hade ätit frukost passade jag på att dricka kaffe och äta en macka. Ville ha lite grund ifall det skulle bli något med alkohol som välkomstdrink.

Precis som jag trodde så serverades bubbel och snacks. Det var en liten fest med få gäster för att vi skulle hinna prata med varann. Med de barn som var med var vi 22 personer. Bara barn med respektive och deras barn samt nära vänner.


Min vän röntgenläkaren har blivit en lycklig pensionär och fyllde 65 år på lördagen.
(Hon har godkänt att jag publicerar bilden på henne)

Vi fick buffé, en god sådan med både kött och fisk, samt grönsaker. Men innan vi fick ta av maten var det en tipspromenad med frågor om födelsedagsbarnet. Vi var i lag två och två. Jag har känt L sedan tonåren och vet en hel del. Men inte allt.

Det var lite fler lekar och sedan kaffe och tårta. Flera olika tårtor fanns att välja på. Eller äta av alla.

När det var dags att åka hem fick jag skjuts till Jakobsberg och kunde ta buss 178 därifrån och hem. Jag var hemma före midnatt för att slippa förvandlas till en pumpa. Hur det gick för bussen vet jag däremot inte för den fortsatte sin färd även efter att klockan var slagen och som vi alla vet var det ju vagnen som skulle bli en pumpa igen efter midnatt.

Söndag

Egentligen hade jag behövt vara hemma och ha egentid. Men jag sov i alla fall ut och gick inte upp förrän fem över elva.

Har varit och hälsat på min bror och svägerska. Sedan hämtade jag F på vägen hem, åt med honom på Daisy’s, kollade stugan och tog med diverse torrvaror och konserver som behöver ”cirkuleras”.

Nu är veckan slut, ska bara sitta i köket en stund och smutta på lite rött innan jag lägger mig. Imorgon blir det en fullmatad dag.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

4 svar på Sista veckan – Arbete, sorg, fest och allt däremellan

  1. Znogge skriver:

    Full rulle här minst sagt.
    Så otroligt dumt av polisen att de inte ville informera efter sprängningen. Har man husdjur blir man självklart orolig och vill veta. Vilken tu att din son kunde ta sig dit för att kolla.

    Kram och god natt för i dag!

    • Kraka skriver:

      Ja, det var så urbota dumt. Jag frågade ju inget konfidentiellt, bara om det var på min adress. De kunde sagt nej.

      Sov gott!
      Kram

  2. Ingrid skriver:

    Jag förstår din oro för vad som hänt vid explosionen. Nog hade det varit enkelt för polisen att bara svara ja eller nej, när du gav adressen. Det var verkligen okänsligt!
    Hoppas att du fick sova lugnt i natt och att måndagen blir någorlunda dräglig.
    Kram, Ingrid

  3. Geddfish skriver:

    Det var verkligen en fullmatad vecka med blandat innehåll. En begravning är numera fin och ljus men känslomässigt är det ändock ett svårt farväl.
    Och bombningarna då, hemskt.
    Jag har både suttit på min ända och hela ryggen idag, så himla slö, så det är inte sant. Men blev störd av grannar i natt. Nu väntar snart gospelövning, plusenergi.
    Kram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *