Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.
- När fick du din första bästa vän?
- Vad gör en vän bra?
- Vad fyller ditt hjärta med mest kärlek?
- När gjorde det senast ont i hjärtat?
- Vem skickar du kärlek till idag?
- Det är en lite knepig fråga med flera svar.
Vi träffades i lekskolan, när vi var 5 år, men jag kan inte minnas att vi hängde speciellt med varann. Däremot lekte vi en del efter skolan i årskurs 1-3. Sedan flyttade hon och hennes familj från stan och vi hade i stort sett ingen kontakt.
Ett par månader innan jag skulle börja mentalskötarutbildningen skickade hon ett kedjebrev där man skulle skicka recept till folk som stod på en lista. Jag var inte intresserad av kedjebrev, men tog kontakt. Det visade sig att hon också skulle börja mentalskötarutbildningen.
Vi hamnade inte i samma klass, men i parallellklasserna. Vi började umgås lite vartefter.
Hon är numera gudmor till min son och vi har haft en hel del kontakt i perioder. När hon bodde i Kanada 1½ år var jag där och hälsade på henne.
Jag hade kontakt med henne senast i eftermiddags. - Finns till hands och ställer upp.
- Min son förstås. Men också mina katter.
- Varje dag har jag ont i hjärtat när jag ser hur Sverige blir allt mer ojämlikt. Från att ha varit världens mest jämlika land i slutet av 1960-talet är det nu det OECD-land där klyftorna ökar snabbast. Så sorgligt!
- Kärlek till mina nära förstås. Sände iväg några mess med hjärtan och fick några också.
*Bild från pixabay
Åh, jag är så rörande överens med dig! Det gör så fruktansvärt ont att uppleva den ökade ojämlikheten och de allt större klyftorna i samhället. Hemskt sorgligt, känns som det behövs någon slags nationell samling nu, det kan inte få fortsätta så här. För ett par år sedan blev ju dessutom Sverige rankat som det mest korrupta landet i Skandinavien (enligt organisationen Transparency Internationals), har nog ett visst inflytande på det hela kan jag tänka.
Större klyftor i samhället är verkligen ingen önskvärd utveckling, inte 2020 i Sverige. Inte i övriga delar av världen för den delen heller…
Även för min del fick familjen flest hälsningar!
Kram och god morgon!
fint när man kan ha vänner kvar länge
Så himla roligt att du och din barndomsvän fick kontakt igen och att ni dessutom skulle gå samma utbildning, herrens vägar äro outgrundliga 🙂 Ja, jag kan bara hålla med om svaret på nr 4….det känns som om vi är på väg tillbaka i utvecklingen, så tragiskt!
Den frågan nr 4 är så smal eller så vid, det beror helt på hur och vad vi tittar på. Jag skrev om min hjärtesorg men självklart gör det ont i mitt hjärta då jag ser barn lida. Tänker mycket på barns uppväxt också med stora problem i familjen. Även äldre med dessa klyftor i samhället som bara ökar.
Kram, Gerd
Känner också att rättvisa och mycket annat var mer i förgrunden förr, för mig då på 80-talet då jag genomlevde min tonårstid.
Girigheten har slagit klorna i mänskligheten känns det som ibland, så även mig antar jag, skulle bli mäkta förgrymmad om man höjde min skatt, jag vill behålla mina pengar.
Men egentligen är det väl andra än skattebetalare som är mest giriga, hoppas jag har rätt där.
Ha en fin dag.
Så trevligt med din vänskap som hållit trots stora avstånd mellan varven.
Det finns mycket som gör ont i hjärtat, och hjärtat tycker jag blir alltmer sårbart ju äldre man blir, man kunde tro att man bygger upp ett pansar men så är det inte. man ser orättvisor och lidande med alltmer öppna ögon.
Så flott at du ennå har kontakt med din første bestevenn
Vad fint att du och din vän hittade tillbaka till varandra. Att det är ojämlikt i Sverige gör ont i mig.
Pingback: Fem en fredag v. 8: Plask - elisamatilda.se