Dymmelonsdag i pestens tid

Trots att jag vaknade tidigt somnade jag om. Jag öppnade helt enkelt inte ögonen och kollade inte på klockan. Men det finns annat, av privat karaktär, som underlättade. Men på det hela taget är det sorg och bedrövelse.

När jag väl gick upp drack jag kaffe och sedan flöt dagen fram i just det inlindade stadie som ”dymmel” torde kunna betyda*. För mina dagar tar sig fram lite inlindade i ludd och lump känns det som. Får inte så mycket gjort. Trots att jag gör massor av saker. Jag är van att vara så aktiv, träffa mycket folk, gå på möten, föreläsningar och vara igång.

Jag dammsög mattan här i Manolia och fraktade sedan iväg den till tornrummet. Den passade precis på golvet i köket. Sedan hämtade jag min nya duk och la på bordet. Det blev så bra och jag är väldigt nöjd.

Katterna och jag satt ute, precis som igår och Penny kom på besök. Jag pluggade och de fyrbenta njöt av solen. När solen började lämna terrassen och ta sig runt hörnet fick pojkarna gå in och Fia och jag bar iväg ett bord och ställde utanför tornet. Vi ska fixa fram ett par stolar också sen. Men nu, så länge det bara är jag och katterna, så räcker det med  soffan som finns där.

Jag gav mig sedan iväg på shoppingtur. Livsmedel och vin. Några saker som Fia ville ha inhandlade också. En sväng till återvinningskärlen vid macken vid Mörners väg. En tur till Cirkel K hann jag också med. Bensinpriset var 12:61.

När jag kom hem gick jag in med Fias varor, gick till tornet och hämtade skottkärran och körde dit mina kassar. Det var tungt med vinet, sillburkar, kattmat och en bit lax på drygt ett kilo. Bland annat. För jag köpte en del annat också av varierat slag.

Jag gick hem till Manolia och tänkte stanna där. Men, precis som jag misstänkt, kunde jag inte låta bli att gå och hämta lite ostbågar i tornet. Men jag lät i alla fall bli att ta med mig något av chokladen. 🙂

 

*Dymmel härrör från seden att byta ut klockkläpparna mot dito av trä dör att dämpa ljudet inför påsken. Man kan också linda in dem i tyg för att dämpa ljudet.

Det här inlägget postades i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö. Bokmärk permalänken.

1 svar på Dymmelonsdag i pestens tid

  1. Znogge skriver:

    Det lät som en bra dag tycker jag. Det är lätt att man känner sig passiv när man är van vid att leva ett aktivt liv men så får det vara just nu. Det är ju tungt för dig med även på det personliga planet.

    Kram och ha en bra skärtorsdag!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *