Vardag i pestens tid, oro och ångest

Alla känner nog att det inte var så här det skulle bli. Men samtidigt så måste livet rulla på. Torsdagen blev ganska lugn trots allt. Men det är en hel del som oroar. Onödiga saker som inte har med sjukdomar och död att göra. Inte primärt i alla fall.

Jag är timanställd hos Klara Bemanning, det som tidigare hette Rent a Nurse. Ett väletablerat företag som jobbat med bemanning i drygt 25 år.
Min konsultchef, som jag förövrigt jobbat tillsammans med ”på golvet” för ett antal år sedan är både kunnig och juste. Hon är inte alls nöjd med den låga graden av skyddsutrustning man har i den här regionen. Men en annan sak är att man inte förstår skillnaden mellan att ha anställd personal och inhyrd. Cheferna i regionen är inte mina chefer och måste, som allra lägsta nivå, kommunicera med min chef innan man pålägger mig ett nytt schema, och andra tvångsåtgärder.
Min chef har sagt nej till att jag ska jobba på det pandemischema som regionen bestämt ska gälla när vi går in i fas 2, det vill säga när det finns 4 covid-19 patienter på avdelningen. Då ska man kallas in med ett sms direkt. Det innebär ju bland annat att man inte får stänga av sin mobiltelefon, måste vara tillgänglig 24/7 (dygnet runt varje veckodag). Schemat är helt fruktansvärt och innebär 3-skift, det vill säga alla timmar på dygnet. Det är på heltid för alla.
Som inhyrd har jag, och Klara bemanning, tecknat ett avtal som innebär att jag ska jobba fredag, lördag, söndag alla helger till och med 6 september. Det är en tjänstgöringsgrad på 59%. Resten av tiden använder jag till att studera det kandidatprogram på högskolan där jag är student. I avtalet ingår att om jag inte finns på plats enligt avtal så ska min arbetsgivare betala ett vite. De kan givetvis skicka en annan intensivvårdssjuksköterska istället, men det finns naturligtvis ingen tillgänglig. Jag är kontrakterad och kan inte säga upp mig innan kontraktstiden är slut. Det är så det fungerar och jag är, eller var, helt bekväm med det. Men nu har man fått för sig att man kan utöva samma slags tvångsåtgärder på mig som på sin egen, anställda personal. Man vägrar inse att det inte är rimligt utan att först omförhandla avtalet. Jag säger nej rent generellt. Men om man kommer fram till att jag måste ingå i covid-teamen så är det en helt annan lön som gäller. För det schemat innebär att jag inte kommer att  se min son, om vi ens lever då, förrän i mitten av september. Jag kommer inte att hinna med mina studier utan vara tvungen att söka om kurserna. Jag kommer troligen att drabbas av stress i sådan grad att jag blir sjuk. Jag har redan fått den generella led-och muskelvärk jag brukar drabbas av vid alltför hög belastning. Just nu prövas detta på högre nivå i regionen. Ska det ens behövas?! Jag är inte anställd av regionen!

UPPDATERING:
I skrivande stund hade jag ett telefonsamtal med min chef. Det finns ett nationellt avtal som säger att inhyrd personal inte ska schemaändras och övrigt. Det är ett avtal som är ingått med vårdförbundet och gäller. Klara har kollektivavtal med vårdförbundet.
Regionen vägrar dock att ta till sig detta. Men jag ska bara återhänvisa till min chef. Inte gå med på några andra krav än de som ingår i mitt ursprungliga avtal.

 

Torsdagsförmiddagen ägnade jag åt studier. Katterna sov i en fåtölj på våning 3 i Tornet.

I övrigt innebar gårdagen en del flytt av saker från Manolia till Tornet, en promenad med Penny och Fia, en shoppingrunda på Stora Coop där det var ganska lite folk den tid jag valt och, på kvällen, tillagande av lax i ugn och en köttfärslimpa.

Det blommar så fin i trädgården här hos Fia och U. Men det är kallt, riktigt kallt.

Det här inlägget postades i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö. Bokmärk permalänken.

8 svar på Vardag i pestens tid, oro och ångest

  1. Ingrid skriver:

    Måste du var timanställd, kan du inte få en fast tjänst på något sjukhus i stället. Dina kunskaper och erfarenheter måste väl vara något som alla sjukhus skulle vilja ha?
    Hur som helst låter det ju jättejobbigt att ha det som du har det nu.
    Det är kallt här också, isande kalla vindar. Man måste sitta i lä i solen om man ska ha det skönt ute. Här har tulpanerna också börjat visa färg nu.
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Det är timanställningen som ger mig friheten. Hade jag varit anställd hade jag helt saknat rättigheter eftersom man i sjukvården har så kallad beordingsrätt. Man an beordras komma in och jobba närsomhelst, tvingas byta schema lite då och då. Det var bland annat det, att jag tröttnat på att vara som en slav, som gjorde att jag tog ut pension 1 november 2018.
      Nej, jag kan inte få en anställning eftersom jag är pensionär. Men jag vill absolut inte ha det heller.
      Jag har alldeles perfekta anställningsförhållanden. Det är ju den här covid19 som ställer till allt.

      Kram

  2. Geddfish skriver:

    Ja, men eller hur? Alla blir vi drabbade på olika sätt i olika åldrar och skeden. Faktiskt inte heller roligt att vara 70+ och ensamboende, särskilt som jag, då som älskar galej och olika möten, kurser, körer, just name it. Platt fall.

    All kred till vården! Men icke för utnyttjande.
    Må så bra du kan, fredagskram!

    • Kraka skriver:

      Tack!
      Just nu har katterna och jagen perfekt lördagskväll.
      Önskar dig en fin kväll också!
      Kram

  3. Mia skriver:

    Oj, det lät jobbigt det där och det känns lite som att det är du som sitter i kläm men skönt att du kan hänvisa till DIN chef ändå! Lycka till och hoppas det löser sig på bästa sätt <3

    • Kraka skriver:

      Nja, jag sitter egentligen inte i kläm för de har fel. På HR-avdelningen. För det här har inte primärt med min arbetsplats på IVA att göra, det är på regionsnivå man är okunnig och inte förstår vad som gäller. Men det löser sig absolut för jag har juridiken på min sida.

  4. Znogge skriver:

    Självklart är det så det ska vara och något annat ska du inte acceptera. Bra att du har bemanningsföretaget i ryggen. Där började vår dotter först men gick vidare till ett annat bolag. Hoppas att din arbetshelg blir okej och att ni har adekvat skyddsutrustning som situationen kräver.

    Kram

    • Kraka skriver:

      Det är en knepig region med en massa egna idéer. Men nu har man i alla fall backat vad gäller skyddsutrustningen och vi får ha ffp3-masker, alternativt skyddsmask 90. Det är bara att hoppas att jag klarade mig förra helgen då jag var på sal med vanligt munskydd. Det är 2-14 dagars inkubationstid.

      Hoppas du har en bra lördagskväll. Det har jag och katterna.
      Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *