Fest och festligt

I tisdags fyllde Fia år och det var stor fest. Eller så stor som den nu kan vara när man bara får fira med de närmaste.

På förmiddagen åkte vi ut till Toftastrand för lunch. Det var Fia, hennes dotter och jag. Vi satt ute och det var fint sommarväder. Soligt och riktigt varmt.

Vi valde laxen, alla tre, men lite olika dessert. Jag valde äppelkaka med vaniljsås.

När vi ätit klart åkte vi hem med den ena av bilarna och fortsatte sedan till Klockaregårdens trädgårdsbutik i Ör.
Jag skulle inte köpa något, men fick massor av inspiration. Ett par påsar frön fick jag med mig trots allt. Men när det gäller perenner är det inte aktuellt just den här sommaren

När vi kom hem vilade jag en kort stund innan det var dags att byta om för att gå på middagen. Vi skulle äta i trädgården och jag var lite orolig att det skulle bli för kallt med klänning. Men det funkade fint med den gula jag köpte senast och en poncho ovanpå. Jag är ju van vid ett liv där jag har anledning att ha klänning stup i ett. Nu har jag köpt tre klänningar och en kjol sedan jag flyttade ner i januari. Det är första gången jag använder någon av dem.

Före middagen tittade jag till kattungarna. Speciellt Fyran som en av min sons vänner ska ha. Den ska heta Fyran. Det finns en historia runt det, men den är lite för omständig att förklara om man inte känner den här personen och människorna i hans närkrets.

Jag lämnade över min present innan vi gick ut för att äta. Fia har egentligen önskat sig en arbetsdag med hjälp i trädgården. Men den ska vara på lördag och då jobbar jag. Men jag hade köpt en flaska Alexander Bonnet roséchampagne, som är min favoritchampagne, och gav henne en framtida visning av ”mitt” Stockholm. Fia har tidigare uttryckt önskemål om att se Stockholm lite mer än hon gjorde när hon bodde där i sin ungdom.

Det var en fin middag som inleddes med bubbel och skålande och sedan åt vi lasagne och sallad. Till kaffet var det tårta bakad efter Fias mammas recept.

C har skaffat sig en liten valp. Jag fick hålla i honom och till sist skakade vi ikapp, Pappi och jag. Jag frös enormt och tog hunden med mig in och kröp upp i soffan inomhus.

De andra kom in efter en stund och vi satt och pratade en stund. Innan jag sa godnatt och gick hem försäkrade jag mig om att Katten kommit in och tog hand om sina barn. Det är viktigt att de får mat tillräckligt ofta.

Jag var ordentligt trött när jag kom hem till mig. Somnade med ljudbok som jag fick lyssna om idag. Mindes i stort sett inget. Måste ha somnat inom ett par minuter.

Idag, onsdag, hade jag lovat Fia att följa med när hon skulle köpa en ny mobil. Det tog ganska lång tid i affären och jag hann köpa te i tehandeln bredvid, Lapsang souchong, och också kolla på Telia vad en ny mobil skulle kosta mig. Men jag hoppas verkligen att min telefon håller ett tag till. Det är inget jag vill prioritera. Jag ska byta fönster som prio ett.

Till sist blev vi äntligen klara med våra inköp, vilka även innefattade ett besök på Teknikmagasinet. Där storhandlade vi minsann. Varsitt par trådlösa hörlurar. De jag köpte, i rosa, ser i stort sett ut som de jag redan hade. Men de har ingen sladd som kan fastna i allt. Bildörren till exempel. Då var det dags att äta tyckte vi.

En alldeles ljuvlig fisk- och skaldjurssoppa. Jag blev mer än mätt och hade många funderingar om hur jag skulle orka med resten av eftermiddagen och därefter ett webbinarium med föreläsningar som ordnades av Föreningen för narrativ medicin.

Innan vi åkte hem hann vi med ett besök på Granngården och sedan även K-Rauta, men då stannade jag i bilen. Jag kände att jag inte orkade mer.

När vi kom hem trodde jag att jag skulle hinna vila en stund, men det var i stort sett dags att logga in mig på zoom.

Webbinariet handlade om Panik i coronans tid. Det var riktigt bra föreläsningar. För även om jag inte håller med om allt så är det nyttigt att ta del av tankar från olika perspektiv.

När mötet var slut gick jag in till Fia och fikade. Drack kaffe och åt tårta tillsammans med henne och en av hennes söners sambo. Det sista jag gjorde innan jag gick hem var att ropa på Katten och försäkra mig om att hon kom in till sina barn. Hon är en duktig mamma. Men eftersom hon är utekatt så måste man ju se till så hon inte råkar bli utelåst. Jag är inte riktigt van vid sådant. Jag oroar mig alltid för de små att de ska vara ensamma för länge.

Nu ska jag försöka hinna plugga en stund, men inte så länge. Känner att jag behöver sova.