Torsdag och helgen

Torsdagen var vikt för studier. Och visst, jag pluggade. Men på något sätt försvann dagen alltför fort.

Jag var ute en del, satt med böckerna och gick runt och tittade på blommorna. Kände mig rätt stressad inför den kommande helgen.

På kvällen satte vi oss uppe i Tornet. Det var ett tag sedan vi suttit där. Eller sedan jag suttit där för pojkarna är där uppe dagligen och tittar ut. Katter älskar ju att komma upp lite högt och se sig om.

Vi satt där medan solen gick ner och det blev kväll. Det är ljust rätt länge nu. Men till sist blev det dags att sova. Minns inte om pojkarna följde med er till sovrummet eller om de stannade kvar där uppe.

På fredagens förmiddag fixade jag mina tre lunchlådor. Rotmos med köttkorv, pasta med köttfärssås och pyttipanna med stekt ägg. Det är skönt att ha hela helgens mat i kylen på jobbet och slippa tänka på det.

Åkte till jobbet och parkerade på den bortre parkeringen, bakom kyrkan var det fullt. Det märks minsann att folk inte längre undviker att drälla på stan.

Nu har man planterat om i parken. De fina lökväxterna som glatt mig så många gånger då jag passerat där är ett minne blott. Jodå, det är säkert fint, men inte helt i min smak.

Arbetsångesten släppte när jag väl var på jobbet. Kanske mest för att jag inte var ensam om att tycka det är jobbigt.

En ny patient anlände och det var jag som skulle ta hand om hen. Det är alltid lite bökigt innan allt är på plats och uppkopplat. Men sedan var det en rätt okej kväll även om jag inte kom iväg när jag skulle sluta. Nattpersonalen kom in väldigt sent för att få rapport.

På väg till parkeringen fick jag syn på en hare. Det är gott om dem vid kyrkan

På lördagen jobbade jag dag och en lördagsmorgon är det i alla fall gott om parkeringsplatser.

Det är verkligen vackert med alla blommor och grönskan nu. Synd bara att jag inte hinner vara ute så mycket.

Arbetsdagen gick fort, men jösses vad trött man blir att jobba nonstop i skyddsutrustning. Dessutom blev jag tillsagd av kollegan som löste av mig att jag skulle göra en omläggning innan jag kunde gå. Visst kunde jag göra det, men faktiskt hade jag aldrig själv kommit på att säga till någon som skulle sluta att stanna kvar. Jag kom iväg 16 istället för 15. Hela arbetssituationen med covidpatienterna är helt sjuk. Man vet redan när man kommer att arbetet är en övermäktigt.

På kvällen hade Fia middag för dem som varit med och jobbat i trädgården. Jag var också bjuden, trots att jag inte varit med. Men jag ska göra min del nästa vecka. Finns en del nedsågade träd att röja bland.

Det var vackert dukat inomhus eftersom det blåste alldeles förskräckligt ute. Det var helt enkelt för kallt att äta utomhus.

Maten var beställd från en restaurang som en av Fias vänner har. Det var kycklinggratäng (som jag aldrig smakade) och kålpudding. Jag älskar ju kålpudding så jag valde den. Men jag hade egentligen tänkt smaka på gratängen också men orkade inte äta mer när jag ätit upp.

Jag var mätt, men som alla vet har man ju en särskild mage för efterrätt…

Glass, maränger, olika bär och vispgrädde. Kaffe till det. En perfekt avslutning på en god måltid.

Det blev inte sent. I alla fall inte för mig för jag gick hem och sov inför söndagens arbetspass. Hela postopsalen är full av covidpatienter och det är trångt och besvärligt. Samtidigt så är det en spännande utmaning yrkesmässigt eftersom de här patienterna har så många symptom som är helt annorlunda än vad man är van vid. Det är verkligen en helt ny sjukdom som inte liknar någon annan. Man lär sig enormt mycket.

Precis som de andra dagarna kom jag inte iväg som jag tänkt utan blev kvar en extra halvtimme. Man blir liksom aldrig klar och de som löser av är lika trötta som man själv är och det är bara att försöka fixa så gott man hinner.

När jag slutligen kom hem satte jag mig i köket och bara pustade. Var så obegripligt överjordiskt trött. Troligen är det något med att man inte kan andas ordentligt i de där maskerna för alla säger samma sak att man blir trött och inte kan tänka ordentligt. Jag har jobbat med andningsskydd tidigare, men inte i lika många timmar i sträck.

Jag gick och la mig med ambitionen att gå upp riktigt tidigt. Så blev det inte.