På fest med sur hedersgäst

Det blev en tidig morgon. Redan strax efter klockan 04 gick jag upp för att hinna äta frukost och sedan göra pajdeg till två lökpajer. Pajskalen skulle stå minst 60 minuter i kylen innan de sedan skulle naggas och förgräddas. till det skulle det inte finnas någon tid efter jobbet.

På vägen hem från jobbet slank jag in på Stora Coop i Norremark för att köpa ett gäng alkoholfri öl och något som Fia ville ha från affären. Sedan åkte jag hem och skyndade att få igång matlagningen. Vi skulle äta klockan 17:30 och jag insåg att till dess skulle jag inte vara klar. Men jag kände mig inte stressad eftersom det visat sig under sommaren att alla planerade festligheter brukar komma igång senare än planerat. Jag var för övrigt klar, och på plats, klockan 18. Själva festen kom igång 18:30. Faktiskt en alldeles lagom tid för lördagsmiddag. Regnet hann upphöra och solen tittade fram.

Jag fixade till pajerna, det var det som tog längst tid, och kokade mandelpotatis. Under tiden bar jag bort tunnbrödet och gräddfilen till Fia och U.

Lökpaj med tre sorters lök. Har gjort dem en gång tidigare, ett nyår tror jag, då vi skulle ha knytis på Huddinge IVA, Recept länkat för den som vill prova.

När jag burit bort pajerna och den kokta potatisen hjälptes vi åt att duka fram. Jag var lite trött efter jobbet och var väl, i ärlighetens namn, inte den som dukade mest.

När även kvällens hedersgäst sluppit ur sin fångenskap i burk var det dags att sätta sig till bords.

Vi var 10 personer, varav två barn. och stämningen var hög vid bordet. Alla var inte lika förtjusta i hedersgästen som serverades. Men det fanns annat att äta också. Lökpajerna förstås, och Fia hade gjort en paj med squash och också en spännande sallad med halloumi.

Jag åt två av de sura strömmingarna. Sura förresten, det är de ju inte. De är konserverade med en speciell jäningsprocess med autolys där fiskens egna enzymer deltar i processen  och bildar syror som propansyra, smörsyra och ättiksyra. Det som luktar är framför allt smörsyran. Det minns väl alla som var uppmärksamma på kemilektionerna på högstadiet. Förresten behövde man inte ens vara uppmärksam, det gick inte att undgå hur hela skolan stank av smörsyra när någon klass gjort experiment med denna syra. Hur propansyra luktar vet jag inte. Däremot är jag mycket väl bekant med ättiksyra och den luktar inte speciellt. I vart fall inte mer än den 12% ättika som används i ovanstående pajskalsrecept.
Ättiksyra är det enda som är riktigt effektivt mot pseudomonasbakterier, något som i stort sett växer i alla brännskador av dignitet. Var med och la om många brännskadade med ättiksyra under mina 8 månader på Brännskadecentrum för ett antal år sedan.

Efter maten var jag hur mätt som helst. Egentligen hade jag inte ens behövt någon paj. Två strömmingar med tunnbröd, mandelpotatis, lök och gräddfil var helt tillräckligt. Men ni vet ju hur det är på fest, man vill gärna smaka på allt.

Vi dukade av när det började kännas kallt ute. Jag bar hem rester av den ena pajen och det som var kvar i grytan av potatisen. Sedan skulle det serveras kaffe, te och äppelkaka med glass.

Trots att det tog tid innan vi alla var på plats för efterrätten orkade jag bara en pyttebit. En alldeles utsökt äppelkaka tillagad av C och CW.

Till sist tog den långa dagen ut sin rätt och jag gick hem till Tornet för att sova. Borstade tänderna, tog på pyjamasen och la mig. Somnade ovaggad mer eller mindre omgående.

Det här inlägget postades i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö. Bokmärk permalänken.

4 svar på På fest med sur hedersgäst

  1. Znogge skriver:

    Vilken trevlig kväll det blev och maten lät god, förutom den sura hedersgästen. Jag har smakat en gång och några repriser kommer det inte att bli för min del!

    Kram och god söndag!

  2. Geddfish skriver:

    Vilket kalas, vilket taberas!
    Sur strömming är för mig numera ett minne blott. Sigge och jag hade våra egna små fester på balkongen en gång om året.
    Lökpaj låter ju underbart!
    Kram

  3. Ingrid skriver:

    Det låter som om ni haft en riktigt trevlig kväll och så skönt att det gick att sitta ute. Man kan äta surströmming inomhus också, men utomhus är absolut att föredra. Nu är det många år sedan jag åt det, men visst är det gott.
    Ha en fin fortsättning på söndagen!
    Kram, Ingrid

  4. Pingback: Augusti, avslut och nystart | Kraka

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *