Mellan jobb, ett slags semester – Dag 16

Det här inlägget kunde haft rubriken ”Oh, my god vilket strul!”

Hade tänkt hinna åka ner till Växjö idag. Gick upp tidigt för att F och jag skulle åka in till Blodcentralen ihop. De öppnade klockan 8:00 och hade vi varit där då hade jag hunnit. Jag väntade att han skulle höra av sig och tiden gick och jag började bli stressad. Att köra 50 mil är inte helt trivialt.
Till sist ringde jag honom och då visade det sig att han blivit magsjuk. Jag blev riktigt arg på honom. Inte för att han var sjuk, det kunde han ju inte hjälpa. Men det är väl knappast raketforskning att höra av sig och meddela. Jag var så arg att jag bara morrade att vi fick höras senare.

När jag kom ut och gick över grannföreningens gård fick jag syn på den här kompisen. Annars ser man mest råttor.

Tog T-banan in till stan, utrustad med munskydd. Har sådana där tvättbara med en ficka att lägga filter i. De är minst lika jobbiga att andas i som de där FFP3-skydden. Möjligen värre eftersom  FFP3 har en ventil vilket inte de av tyg har.

På blodcentralen skulle det tas extra prover och kontroller och sköterskan skulle ta pulsen och fick för sig att jag hade flimmer. Jag sa, med visst dämpat tålamod, att i så fall hade det uppkommit på vägen hemifrån och dit eftersom jag inte haft det hemma. Jag kollar varje dag att jag har jämn puls.
Till sist gav hon upp och bad en av sina kollegor att kolla. Då var det inget fel på min hjärtrytm.

När jag lämnat mina 450 milliliter blod och fått veta att jag hade 142 i Hb var det dags att fika. Man får inte bre mackor själv nu utan allt är inplastat. Jag plockade på två med leverpastej, en chokladbiskvi och en muffins. Till det kaffe och ett glas med svartvinbärsjuice.

Jag satt och tittade på förpackningen till den där chokladbiskvin och fick se några märkliga ord.

Chokladig kanske jag kan acceptera. Men vad i hela fridens dagar är mandlig? Finns det ens ett sådant adjektiv? Enligt en koll på internet så är det det danska ordet för manlig. Så kanske har biskvin en manlig mandelbotten.Who knows i dessa tider…

När jag kom ut från blodcentralen var jag proppmätt. Hade bestämt med en kompis att vi skulle fika i Sundbyberg. Tog tåget dit.

De hade en massa gott på konditoriet. Men jag var så mätt att jag knappt orkade min cappuccino.

Efter vår fikastund tog jag spårvagnen till Solna och sedan T-banan hem. Var så trött! Orkar inte med så där mycket folk.

Ringde F och han mådde bättre. Han skulle komma och hämta några saker senare och jag gick och la mig för att sova lite middag.

Sov ungefär 2 timmar. Sedan har jag ätit lite köttfärssås jag hade i frysen, pluggat, druckit kaffe, sett Halv åtta hos mig och chattat på whats app med Petter.

Har också druckit kaffe och ätit den där muffinsen som jag inte orkade äta på blodcentralen. Man kan inte lägga tillbaka saker som man tagit i och att kasta den kändes helt fel.


Den var god. Men jag är faktiskt fortfarande mätt efter dagens frossande. Frosseri är förresten en av de sju dödssynderna.

Det här inlägget postades i Livet, Mammason, Mellan jobb, ett slags semester, Stockholm. Bokmärk permalänken.

2 svar på Mellan jobb, ett slags semester – Dag 16

  1. Znogge skriver:

    Mandlig var det dummaste jag har hört! Helt klart ett eget påhitt och inget vedertaget ord som används. Suck säger jag bara. Otur att F blev dålig i magen men ett litet samtal så att du slapp vänta. Kan förstå att du morrade lite där…

    Kram och god onsdag!

  2. Ingrid skriver:

    Så tråkigt att du satt där och väntade helt i onödan, men blir man dålig i magen funkar väl kanske inte tankeverksamheten som den ska. 😉
    Jag äter också mandliga kakor nu, mazariner som jag bakade ”för säkerhets skull” till min 80-årsdag. Sååå goda!
    Ha en skön onsdag!
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.