Blodiga måndag

Alarmet väckte mig vid 6, sedan snoozade jag och gosade med kattpojkarna en stund. Strax före 7 gick jag upp. Kaffe i köket, ett par skorpor och sedan var dagen igång.

Gjorde mig i ordning och gick upp till T-banan. I rulltrappan kom jag på vad jag glömt så det var bara att åka ner, ta rulltrappan upp och gå hem igen och börja om. Men sedan kom jag iväg.

Eftersom jag var försenad åkte jag T-bana hela vägen till Odenplan, hade tänkt gå från Fridhemsplan.

Fyllde i formuläret med alla frågor och satte mig och väntade på min tur. Sedan fick jag gå in i ett litet rum och svara på frågor, men  det blev inget större förhör den här gången. Det beror lite på vem man får som ska ta hand om en. Ibland är det nära nog tredje gradens förhör.

Därefter fick jag lägga mig på en brits och svara på ytterligare frågor och sedan var det dags för den grova nålen. För den är grov.

Det tog inte lång tid innan den där halvlitern de vill ha var i sin påse och jag fick veta att jag hade Hb 143. Jag fick ett bandage på armen, järnkapslar och sedan var det äntligen dags för fika. Eftersom jag var väldigt hungrig lastade jag på min bricka med en dubbel med leverpastej och en med ost samt ett gigantiskt wienerbröd. Kaffe och något slags juice/saft med svartvinbärssmak.

Jag blev alldeles för mätt. Men det var gott. Hade nog räckt med bara mackorna, eller en macka och wienerbrödet. Men är man glupsk så är man…

När jag kom ut regnade det. Tanken på att ställa in promenaden med Å for genom mitt huvud. Men istället gick jag in på Lindex och där hittade jag de där byxorna som jag ville ha men som de inte hade i Liljeholmen. När jag betalat dem hade jag glömt bort att jag inte ville promenera i regn. Som tur var eftersom det hann sluta regna innan vi skulle ses.

Jag promenerade upp till Sophiahemmet där vi skulle träffas. Sedan promenerade vi i Lill-Jansskogen. Där har jag inte gått sedan Hundstallet flyttade. De hade gamla, fallfärdiga lokaler nära Gasklockan. Det revs sedan och man byggde en helt ny stadsdel i området.

Det var lugnt och skönt, det är stora ytor och man behöver inte trängas som i Hagaparken. Det var annars mitt första förslag innan jag kom på att jag skulle passa på och lämna blod när jag skulle in till stan.

Visst är det en fantastisk trädstam! Ihålig och stor så man skulle kunna bygga en koja.

Hundstatyn, som heter Theo, är gjord av Johanna Karlsson 2018. Den är tillägnad Hundstallet som låg där mellan 1928 och 2005 och under åren tog hand om fler än 25 000 hundar.

Jag fick skjuts av Å till tunnelbanan i Solna och åkte hem därifrån. När jag kom hem hade jag fått ett tjockt kuvert och först tänkte jag ”det är inte möjligt att jag låtit mig luras så” för jag har skickat efter en vevradio. Den skulle i så fall passat i ett dockskåp.
Men nejdå! Det var min snälla arbetsgivare Klara D AB som skickat en påskpresent.

Tyvärr var det ingen vinst. Men chokladäggen är säkert goda. Ska spara dem till påsken.

Serverade lite mjukmat till pojkarna och gjorde mig en kopp kaffe. Vilade lite vid datorn med playTV. Pratade med någon i telefon, sms:ade. Kort sagt en lugn kväll.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

9 svar på Blodiga måndag

  1. Znogge skriver:

    En bra dag helt enkelt får man väl säga. Synd att det inte blev någon vinst men det är ju tanken som räknas. Dessutom så är chokladägg alltid gott.

    Kram

  2. Znogge skriver:

    Vilken fin staty förresten!

    Kram

    • Kraka skriver:

      Ja, visst är den fin! Fint också att man uppmärksammat att Hundstallet låg där under så många år. Jag var volontär dår en gång i tiden och minns hur gammalt och slitet det var. Nu ligger Hundstallet i Åkeshov. Var volontär där också ett tag.

      Kram

  3. Ingrid skriver:

    Äldste sonen fick för sig att han skulle bli blodgivare, men det blev ingenting av med det. Däremot fick han reda på att också han har thalassemia minor, precis som Eva. Den enda av våra barn som sluppit det är den yngste. Sjukdom som kommer från Åkes släkt och den räknas som ganska vanligt i medelhavsområdet. De var väldigt förvånade på Sicilien när Eva blev gravid och berättade att hon hade det.
    Synd att du inte vann någonting!
    Kram, Ingrid

  4. Kraka skriver:

    Alltid tråkigt att råka ut för de där ärftliga sjukdomarna. Men så är livet…
    Vi har för få blodgivare, bara cirka 3 %, så fler friska borde ge.
    Ja, det var synd att jag inte vann. Men de där äggen ser jag fram mot att smaka.

    Ha en bra tisdag!
    Kram

  5. skogsnuvan skriver:

    Glad Påsk på dig. Här blir det nog rätt trist för all min släkt som brukar komma till påsk stannar hemma pga coronan. Vi brukar var 15-20 personer som firar tillsammans och har pimpeltävling och annat kul. -Så är det. Man börjar bli less nu.

    • Kraka skriver:

      Glad Påsk till dig också!
      Det blir en annorlunda påsk för många. Förra påskhelgen jobbade jag, i år är jag ledig. Men jag brukar gå i kyrkan hela påskhelgen, men i år, liksom förra året, blir det till att stanna hemma. Så tröttsamt!
      Jag har i alla fall börjat fuska och har ätit memma till kaffet. Eftersom jag inte är finne så har jag mitt eget sätt att äta på. Med vispad grädde och kaffe till. Har blivit undervisad av finnar i in närhet att den ska ätas med kaffegrädd över och inte något kaffe till. Men som sagt, jag har mmina egna traditioner.

      Det är tur man har sina djur som sällskap. Pojkarna håller mig sällskap och jag ska åka och bunkra upp lite mjukmat till dem så fort jag är klar i tvättstugan.

      Ha det gott!
      Kram

  6. Pingback: Så går vi runt om ett enerissnår | Kraka

Lämna ett svar till Kraka Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *