På vilohem

När jag växte upp brukade min mamma säga, när hon var extra trött, att hon skulle behöva åka och lägga in sig på ett vilohem.
Nu blev det ju aldrig så för henne, vilket var synd. Istället drabbades hon av en hjärtinfarkt så stor att den nästan tog livet av henne när hon bara var 57 år. Drygt 10 år senare gick hon bort i just en hjärtinfarkt, efter att ha haft ett flertal proppar i både hjärna och hjärta under de åren.

Jag har ärvt uttrycket från min mamma och säger ibland att jag behöver åka på vilohem. Halvt på skämt, halvt på allvar. Jag lever ett helt annat liv än min mamma. Trots att mamma var ”hemmafru” vet jag få människor som jobbade så hårt som hon. Hon skötte hushållet utan hjälp, män i den generationen var vana att sätta sig vid dukat bord, ha rena kläder och en fru som plockade upp efter dem. Hon skötte trädgården och snöskottningen, hon rensade avloppen och eldade i pannan. Därutöver skötte hon, helt obetalt, många av arbetsuppgifterna i pappas företag. Ett öde hon delade, och delar, med många av de kvinnor som lever med en egenföretagare utan anställda. Jag har själv suttit i den rävsaxen och fick sällan sova på dagtid mellan mina nattpass. Istället var det fakturering, telefonpassning och hämtning av olika rördelar och annat som behövdes. Jag gick rakt in i väggen och eftersom jag tillhör dem som huvudsakligen reagerar kroppsligt istället för själsligt klappade min kropp ihop. Mina inre organ var helt utmattade och när provresultaten kom trodde läkaren att jag hade någon allvarligare typ av cancer och jag skickades på utredning. Men det var stress.
Men det är numera historia. I år blir det 20 år sedan jag bröt upp och skapade ett eget liv. Men det tog många år för min kropp att återhämta sig och det finns fortfarande saker som triggar min stressreaktion. Framförallt konfliktfyllda relationer drar igång stressen. Jobbstress gör mig bara normaltrött. Även om det också kan göra att det finns behov av ett eller annat dygn på vilohem. I alla fall i tankevärlden.

Nu är jag väl egentligen inte mer än normaltrött. Men jag bestämde mig ändå för att jag behövde åka på vilohem. Tre av mina bokade resor har blivit inställda till följd av pandemin. Jag är bokad för fler arbetspass än jag vill, också det på grund av vårdkrisen till följd av covid19. Jag är trött!.

En bit utanför Stockholm ligger Skepparholmen. Jag har varit där på styrelsekonferens 2013 och tycker så mycket om stället. Har länge funderat på att åka dit bara för att vila. Men det har inte blivit av.
Jag hade bokat Vardagspaketet som är lite billigare än de andra alternativen. Jag jobbar skift och behöver inte nödvändigtvis åka bort under en helg. Tänkte också kosta på mig lite extra lyx och beställde bubbel, frukt och choklad till rummet.
På onsdagen, igår, ringde man och bokade av mig. Jag blev så ledsen och besviken. Men det är ju så i dessa pestens tider.

Till min stora glädje kunde Bomans i Trosa erbjuda något liknande Tyvärr får jag inte uppfylla min dröm om att sitta i bubbelpoolen under bar himmel. De har en bubbelpool ute, men den ska bokas och hyras per timme.
Jag har varit på Bomans för många, många år sedan och då var man tvungen att boka månader i förväg. Därför hade jag inte haft en tanke på att åka dit den här gången. Men att de har fina rum, god mat och en fantastisk miljö visste jag. Just den här gången var jag inte sugen på att prova något okänt. Annars finns det ett gigantiskt utbud av SPA-hotell av olika slag i och runt Stockholm.

Morgonen fylldes upp av praktiska göromål. Var till och med ute med förpackningar till återvinningen. Katterna fick mat och jag packade det jag skulle ha med mig. Ute var det snöslask och precis det väder jag avskyr.

Huset där jag bor och har min life cave

Åkte i god tid, man vet aldrig hur det är på vägen, speciellt när det snöar och är väder för vinterdäck som ju på grund av datumet är bytta. Jag skulle checka in 15:00, men rummet kunde vara klart tidigare. Det var det och jag checkade in vid 13-tiden.

Ett vackert rum med många speglar. På bordet ligger två spännande blädderböcker om Bomans.

Packade upp och hängde klänningen jag skulle ha på kvällen i förhoppning att slippa stryka den. Annars finns både strykbräda och strykjärn på rummet.

Jag tog en promenad inne på hotellet och tittade på foton på väggarna. En del av dem lite som ett privat fotoalbum.

En mysig hörna, tyvärr för mörkt för att sitta och läsa. Fortsatte in till matsalen.

Tiggde till mig kaffe och kakor och gick och satte mig i en av de mysiga hörnorna.

Drack mitt kaffe och njöt av lugnet innan jag gick tillbaka till mitt rum. Hade tagit med mig eget ”bubbel” och hällde upp ett glas.

Kopplade upp mig och lyssnande på veckans föreläsning. Om Thomas av Aquino. Pluggar man är man aldrig helt ledig.

Vilade sedan en stund innan det var dags att byta om till middagen. Höjde värmen lite på elementet, det var kanske inte direkt kallt men inte varmt heller. Jag måste ladda lite värme medan jag kan. 🙂

Klockan 18:00 hade jag bokat i restaurangen. På inrådan av personalen för att jag skulle hinna äta min 3-rätters. Det var verkligen tur för det var knappt att jag hann.

Jag fick en mysig plats i en soffa längst ner i hörnet. Fick välja var jag ville sitta men fick förslaget att sitta just där. Det var perfekt, hade utsikt över hela matsalen.
Välja fick jag också göra från matsedeln och själv komponera ihop min meny. Det är lite speciellt i dessa tider och jag var enda gästen som bokat ett paket med 3-rätters.

Krämig nässelsoppa med bakat ägg och friterade nässlor. Ett glas Triennes Les Auréliens Blanc 2019

Halstrad lättrimmad torskrygg med brynt smör, rödbetor, räkor, pepparrot och färsk potatis. Ett glas Oakridge Over the Shoulder Chardonnay 2019.

Crème brûlée

Tiden bara rusade iväg. Först satt jag och gjorde lite anteckningar om olika planer framöver. Men sedan började paret vid bordet bredvid prata med mig och det visade sig att hon också var uppvuxen i Södertälje. Vi pratade böcker, resor och förstås om Södertälje. Klockan var redan 20:15 när jag fick in min dessert och den Tokaj jag tänkt dricka till blev jag nekad. Efter klockan 20:00 får man inte sälja någon alkohol. Klockan 20:30 måste man lämna restaurangen. Då var det bara jag och paret kvar. Man fick nästan fösa ut oss. Om vi ville ha något mer kunde det däremot serveras på rummet. Room service är tillåtet.

Vi gjorde sällskap genom korridorerna och fram till trappan, de hade rum en trappa upp och jag på bottenvåningen. Det hade varit en så trevlig kväll.

På rummet tog jag på min nya pyjamas, en som legat länge hemma utan att komma till användning. Hade sparat den för något speciellt tillfälle. Någon resa kanske. Minns inte när jag köpte den, kanske 2019 eller 2018. Nu var det i alla fall dags.

Satte på TV:n och slötittade lite. Somnade med tiden och vaknade någon gång mellan 2 och 3 för att det var för varmt. Jag som alltid fryser… 🙂
Låg och tänkte på hur skönt det skulle varit med ytterligare ett dygn på ”vilohem”. De har något paket med 2 nätter också. Men det var inget alternativ för mig. Jag börjar jobba klockan 13:00 på lördag.