Men nu är det väl ändå riktigt illa

På fredag har jag redan hunnit jobba 5 veckor efter min sommarledighet/semester. Med tanke på hur det ser ut i vården och i världen är det nog inte konstigt att jag känner mig trött. Men när till och med tåget behöver gå och lägga sig och vila tycker jag att det är riktigt illa.

När jag sov som bäst i morse var det dags att gå upp igen. Rödluvan skulle på hälsokontroll och vi skulle vara på verkstan klockan 7. Dessutom ville jag hinna passera Essingeleden före klockan 06 för att slippa vägtullavgiften.

Det var kö vid inlämningsdisken och när den som tog emot mina bilnycklar sa att det var mycket att göra på verkstan och att min bil nog inte skulle vara klar förrän på eftermiddagen sa jag ok, jag ska promenera så hör ni av er. Sedan gick jag.

Promenerade bort till busshållplatsen vid Stora Coop. Det tar en stund, så där tre kvart eller något ditåt. Det är inte precis lätt eftersom man måste ta omvägar för att kunna komma över de stora, trafikerade vägarna.

Bussen gick precis när jag hade 10 meter kvar. Nästa skulle gå om en halvtimme och jag satte mig att vänta. Tyckte jag hade gott om tid.

När jag satt på bussen ringde de från verkstan och sa att bilen var klar. Men jag var ju på väg in till stan och sa att jag skulle komma om ett par timmar.

Kunde konstatera att de flesta affärerna jag var intresserad av öppnade klockan 11:00. Sanslöst! På en vardag! Men jag gick till Landings och tog en fika. Hann med ett par telefonsamtal också, ett ut ett in. Det in var från polisen som bestämt sig för att hämta den där cykeln. Precis som jag trodde så hade den där otrevliga poliskvinnan inte alls lyssnat på vad jag sa. Hon var alldeles för upptagen med att hota mig med åtal för att jag flyttat cykeln cirka 2 meter. Hon hade skrivit att det var en elsparkcykel. Men så var det ju inte. Jag vet att jag sa att det var en vanlig cykel med två cykelkorgar. Men så fort jag sa något fräste hon ju ”TYST!” åt mig. Den här polisen bad om ursäkt för sin kollegas uppförande och lovade att det inte skulle bli något åtal. Men poliser borde nog  tänka på sitt uppförande för jag kommer inte att hjälpa dem med något i framtiden. Det var så pass obehagligt att bli hotad med åtal när jag bara ville berätta att jag tagit hand om en stulen cykel som dumpats hos mig. Jaja… Suck och dubbelsuck!

När jag fikat klart gjorde jag ett besök hos Akademibokhandeln och shoppade block, pennor och liknande inför terminsstarten. Sedan gick jag till bussen och gjorde resan och promenaden i omvänd ordning.

Hämtade min Rödluvan, som var nyservad, och åkte hem till stugan. Stannade till vid Stora Wäsby och köpte kaffe och en Big Mac. Vilade lite i bilen och somnade så pass hårt att när jag vaknade av röster alldeles bredvid mig trodde jag att jag var hemma och att någon tagit sig in. Men det var bara de i bilen bredvid som var på väg att åka.

Hemma i stugan fick pojkarna gå ut en stund medan jag satte mig ute för att kolla igenom en kalender. Men det började stänka lite och jag ropade till pojkarna att det börjat regna och vi gick in. Jag la mig på sängen och slumrade en stund. Det har varit alldeles för många tidiga morgnar den här veckan och imorgon blir det ännu en.

Gjorde kaffe och skcikade ett sms till L som ska komma på fredag. Hon ringde tillbaka och berättade att hon jobbar på fredagen och inte räknar med att komma förrän vid 20-tiden. Då hinner jag sova ordentligt på fredag efter jobbet. Sedan blir det fullt ös för vi har ett väl planerat schema för olika aktiviteter medan hon är här.

Vilade, såg playTV  och lyssnade på ljudbok. Gjorde mat för imorgon natt, två portioner i frysen och åt en. Blev en lagom kväll.