Så blev det vardag igen

Efter frukosten åkte L hem till Småland igen. Ute regnade det och jag satte mig att läsa det kapitel vi var anvisade att läsa och skrev sedan det inlägg som skulle skrivas i kursen Politisk filosofi. Kursen börjar officiellt den 30 augusti, men vi har redan uppgifter att göra. Möjligen är det så att man inte behöver skicka in dem förrän vid kursstart.

Sedan lyssnade jag på Janne Schaffers sommarprogram. Riktigt trevligt. Han bröt ju mot det stora no no, man ”får” inte spela sina egna låtar. Han spelade bara musik där han själv är med och spelar. Men han hyllade musikerkollegor och det gjorde att i alla fall jag inte stördes av hans musikval.

J i 9:an ringde och bjöd in mig på kaffe. Jag hittade två kexchoklad i min kyl som jag tog med mig. Det är alltid trevligt att prata med honom. Det blev dryga timmen med kaffe och prat om livet.

Polisen hörde av sig. Igen. Om den där cykeln. Jag fick för fjärde gången berätta om hur det hängde ihop. Jag passade på att berätta om hur jag blivit bemött första gången med ”tyst!” varje gång jag försökte berätta hur det hängde ihop och att jag blivit hotad med åtal för att jag flyttat cykeln eftersom den stod i vägen för trafiken. Att hon inte lyssnat visade sig ju när nästa polis hörde av sig. Hon hade skrivit att det var en elsparkcykel. Det var en vanlig elcykel. Att den hade ett lås har jag också varit tydlig med hela tiden. Men man lyssnar ju inte. Jag nämnde också i förbigående att jag tycker det är underligt att polisen tycker att man kan strunta i lagstiftning/förordningar som Sveriges riksdag stiftat. Om det fick jag ingen reaktion. Bara att hon ju inte kunde svara för vad kollegorna sagt. Det må ju vara så, men jag fick ju till svar tidigare att ”så gör vi aldrig” trots att jag hade hela numret på förordningen och paragrafen. Dessutom är det inte åtalbart att inte lämna in hittegods, det är åtalbart att inte berätta det för polisen sedan är det upp till dem att hämta elelr säga att man ska förvara det.
Polisen befattar sig inte med låsta cyklar och jag skulle anmält till Stockholms stad att cykeln var felparkerad. Nu ska man reda ut detta att jag vände mig till polisen istället för att kontakta kommunen. Jösses och suck säger jag bara!

Tanken var att jag skulle sova lite före jobbet. Men jag blir så upprörd av den här cykelhistorien så jag kan inte sova. Jag trodde att jag kunde anmäla till polisen att jag hittat den och sedan skulle de ta hand om det hela. Att jag ska utredas varför jag gjorde si och inte så kunde jag inte ens föreställa mig. Nu vet jag.

Det här inlägget postades i Livet, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

4 svar på Så blev det vardag igen

  1. Znogge skriver:

    Men det är ju helt sjukt och jag vet inte om man ska skratta eller gråta åt eländet. Polisens resurser är så pass knappa att de inte hinner eller kan ingripa när vissa brott begås men när en skötsam medborgare ingriper på ett ansvarstagande och rådigt sätt då ska det utredas och då finns resurserna. Ärligt talat så tycker jag det hela är väldigt pinsamt hur polisen har agerat i denna fråga. Prata om att sila mygg och svälja kameler. Jag hade garanterat inte kunnat somna heller.
    Hoppas att det kommande jobbpasset blir bra!

    Kram

  2. Kraka skriver:

    Jag har ärligt talat väldigt svårt att förstå hela situationen. Den är minst sagt galen. Måste erkänna att jag är rätt omskakad av alla turer kring den där cykeln.

    Jag hoppas också att det blir ett lugnt arbetspass. Behöver vila upp mig efter de intensiva dagarna med L. Hade verkligen behövt sova ett par timmar.

    Kram

    • Znogge skriver:

      Hoppas du kan sova ut ordentligt efter ditt arbetspass i alla fall. Även om det är mycket trevligt med besök så tar det lite på krafterna.

      Kram

  3. Ingrid skriver:

    ”Min cykel” står fortfarande kvar och jag har fått uppmaning via fb att lämna den till polisen, men med tanke på vad du varit med om så föredrar jag nog att låta den stå kvar.
    Ha en fin torsdag!
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.