Jag är en sådan där person som i stort sett tycker om alla sorters musik. Allt från musiken i högmässan, Rammsteins industrimetall och experimentmusiken på Norbergsfestivalen. Det händer något inne i mig när musiken fångar in mig i sin rytm.
Det finns några instrument som berör mig så där lite extra: marimba, harpa, theremin och så förstås sax. Få saker går så på djupet som tonerna från en saxofon.
Idag fick jag ännu en gång lyssna på Johan Westerlund när han spelade marimba i Sankta Birgittas kyrka. Han hade kontaktat mig via bloggen och berättat att han och hans pappa Börje skulle spela igen i lunchkonserten.
Allt var väldigt bra. Men alldeles extra bra var Anthem ur Chess av Andersson & Ulvaeus. Att jag njöt av Händels Rejoice behöver väl knappas nämnas, i alla fall inte för dem som känner mig. Händels Messias är en av mina favoritstycken.
Börje Westerlund
Johan Westerlund
Det var kanske 20 personer i kyrkan, lite drygt. Lunchkonserter en vanlig vardag är mest för pensionärer. Eller i vart fall är det den gruppen som har tid att gå på konsert den tiden. Lite synd att inte lokalen var full av människor när det bjöds på så fin musik.
Man kan verkligen förtrollas av musik och jag är lite som du. Jag kan njuta av det mesta.
Det låter som en riktigt trevlig lunchkonsert. Så synd att inte flera fick ta del av den. Det brukar nästan lite pinsamt när artisterna ställer upp live och möts av så få lyssnare.
Ha en fin onsdag!
Kram Ingrid
Visst är det fint med musik och personligen känner jag att jag lyssnar för lite. Vi var ju på konsert i går och man kände liksom glädjen i kroppen och alla härliga rytmer.
Kram och ha en bra onsdag!
Pingback: Ännu en crazy week | Kraka