En söndag som försvann i väldig fart

Hann med kaffe och frukost och sedan var det dags för dagens kursdag på zoom. Idag handlade det om organisation och mötesformalia. Faktiskt lite långtråkigt. Jag brukar kalla mig formalienörd och har väl inte direkt behov av att lägga en dag på att lära mig hur ett möte går till och hur man skriver en motion. Tror inte jag överdriver om jag säger att jag varit på flera tusen möten. Några där jag suttit ordföranden. Det blir några stycken om man räknar ihop dem under en tidsperiod på över femtio år.

Hur som helst så tog dagen slut och det hade, på det hela taget, ändå varit en trevlig dag. Jag meddelade snabbt F att jag behövde vila en timme och sedan skulle han hjälpa mig bära upp däcken till bilen. Det är en fruktansvärt brant trapp och jag orkar inte hålla emot utan riskerar att falla bakåt. Jag är helt enkelt rädd att falla bakåt, ramla, slå i huvudet, spräcka skallen och få en hjärnblödning. Har haft ett par patienter under mina år som just gjort det. Ingen av dem överlevde.

Vi åkte sedan till ”mitt vanliga ställe” där jag bytt däck säkert de senaste tio åren. Det är lätt och smidigt. Värt kostnaden helt enkelt. Trots att det kostar en del.

Sedan skulle vi shoppa på Willys. Först glömde jag checka in och fick gå genom hela affären och ut genom kassan. Nytt försök.
Plötsligt kom jag på att jag glömt P-skivan och fick göra om proceduren ut och sedan fixa med P-skivan och in igen. F passade min, och sin egen, korg under tiden.

När vi shoppat färdigt, jag hittade bland annat saffransmunkar med vaniljfyllning och två sorters sillinläggningar jag inte sett tidigare, så åkte vi hem.

Sommardäcken bars ner i källarförrådet och jag bar in min kasse och sedan bar F in sina varor. Jag parkerade i garaget och gick in.

Gjorde kaffe och åt en saffransmunk och la resten i frysen. Senare tog jag fram en till och åt.

Tittade på veckans Halv åtta hos mig och sedan det första avsnittet om Knutby. En riktigt otäck berättelse. Som ju är sann. Manipulerandet, falskheten och den grunda, påhittade teologin som jag har så svårt för. Den som inte är en kontextuell omtolkning utan bygger på rena fantasier. Känner igen så mycket från egna erfarenheter av olika samfund. Jag får rysningar ända in i märgen.

Lyssnade en stund på ljudbok, en kriminalroman av  Ann Cleeves där Vera Stanhope är kommissarie. TV-serien Ett fall för Vera bygger på dessa böcker.

Sedan var det läggdags. Planerade att få lite nytta gjord under måndagen. Hur det blir med det återstår att se…