Så var allt till ända – Sextonde dagen i Franska Guyana, hemresan och hemkomsten

Den allra sista dagen började med frukost och sedan packade vi. Precis klockan 11:00 checkade vi ut och låste in vårt bagage i bagagerummet. Sedan gav vi oss iväg för att leta efter en bankomat, en atm. Men de som jag hittat nära hotellet på kartan fanns förstås inte i verkligheten.

F bestämde att jag skulle gå tillbaka till hotellet och att han skulle gå till den bankomaten där han hämtade pengar till taxin kvällen då vi kom. Taxichauffören hade kört honom dit eftersom de inte tar kort. Det var en bra bit att gå och F kunde gå snabbare utan mig. För jag var väldigt trött i värmen. Trött på att gå långa sträckor var jag också.

Jag tog några omvägar på vägen till baka till hotellet och såg mig om lite. Tog ett par foton och sedan satte jag mig inne på hotellet och väntade.

Bara en gata där vi gått förbi rätt ofta.

Vår pizzeria. Den var stängd på dagtid, annars hade jag nog gått dit och sagt hej då.

När F kom tillbaka satt vi och pratade en stund och bad sedan receptionspersonalen att ringa efter en taxi. Det tog lång tid innan den kom. Men vi hade ju tid att vänta.

Vi var jättetidiga på flygplatsen. På gott och ont. För tullpersonalen hade inget annat för sig än att gå igenom vårt bagage. Speciellt mitt skärskådades in i minsta detalj. Man knackade och kollade att jag inte hade dubbla bottnar i väskan och vände och vred på saer jag hade. Man kollade till och med igenom min smutstvätt.

Sedan satte vi oss utanför och väntade. Det var skönt ute och roligt att titta på folk. Det är en liten flygplats och det kommer inte många plan. Men det fanns ändå en hel del att titta på.

Vi köpte lite att äta, varsin macka och dryck. Med tiden fick vi gå in och då var det ju den vanliga kontrollen också. Där man ska plocka ut alla saker i handbagaget och lägga i plastbackar som ska röntgas. Vissa saker körde de flera gånger genom röntgen.

Ja, vi fick ju givetvis visa pass och vaccinationsbeviset. Vet inte hur många gånger vi visat detta vaccinationspapper under resan från Cayenne till Paris. Man kollar flera gånger vid olika ställen. Man kan stå några meter från varann och sedan kolla igen. Däremot var det ingen, verkligen ingen, som kollade att vi hade den obligatoriska vaccinationen mot Gula febern. Den krävs för att man ska få komma in i landet. Men man är så besatt av Covida9 att man helt glömmer att det finns andra sjukdomar.

När vi äntligen satt på våra platser på planet kunde vi glädjas åt att Björn på Sydamerikaexperten uppgraderat vår resa till Premium Economy utan extra kostnad. Han gjorde det då vi bokade om vårt hemresedatum. Det innebar att vi satt väldigt bekvämt. Gott om plats för benen och ingen som kunde lägga sin stol i knät på oss. Så bra!

Jag slumrade lite av och till under resan till Paris. Det var natt och jag var trött. Men man sover ju inte så där väldigt bra ändå. Men tillräckligt trots allt.

Vi var framme i Paris tidigare än beräknat. Men då fanns det ingen plats för planet så vi fick ändå vänta tills något annat plan gett sig av. Men det gjorde väl inte så mycket i och för sig.

Gissa vilka tullen gav sig på igen! Men man gick inte igenom det vi bar på. Det incheckade åkte ju hela vägen och handbagaget  såg nog inte tillräckligt intressant ut. Men vi blev utfrågade vad vi hade i väskorna och var vi varit, vad vi gjort där och vart vi skulle.
Lite längre fram stod man och ville se på vaccinationspappren och sedan kunde vi gå framåt en bit. Men man hann kolla vaccinationen tre gånger till innan vi satt på planet till Stockholm. Där kollade man inget alls. Man valde själv om man var EU-medborgare som rest från annan EU-land och gick ut. Detta trots att det nu är krav på utländska medborgare att ha ett pcr-test. Men det var ju bara att gå. Det fanns inte en människa där som kollade något alls! Visst, man hade nog inte kommit på planet om man inte haft pappren i ordning. Men det ger signaler om att i Sverige är det slappt och inte så noga.

Men åter till Paris. Vi började med att gå till ett café. Jag ville ha kaffe och något mindre att tugga på. F ville ha en macka.
När vi fikat klart gick vi och köpte presenter till dem vi bestämt skulle få något. Jag köpte också champagne eftersom jag inte skulle hinna köpa bubbel hemma till nyårsaftonen.

Sedan turades vi om att vakta väskorna och gick lite runt och tittade. Jag passade på att ringa min konsultchef och fråga om man hade några speciella krav på provtagning innan jag ska börja jobba på måndag. Det hade man. Ett pcr-test. Vilket lät rimligt och helt i linje med FHM:s rekommendationer. Att det sedan skulle visa sig vara i det närmaste omöjligt hade jag inte förstått.

Vi kom fram till Arlanda så där en kvart före beräknad tid. Fick vårt bagage och gick ut för att leta efter vår, eller framför allt F:s vän, R (han jag berättat om tidigare som går på Glasskolan i Nybro).

Jag hade de senaste dagarna pratat om att jag ville äta en tunnbrödsrulle när jag kom hem. Så vi åkte till Mammas i Upplands Väsby och åt varsin sådan. Så gott! Så underbart med det gamla vanliga som man är van vid.

När jag kom hem tog jag tag i det där med pcrtest. Men det finns inga tider, det är så många som är sjuka och något svar på söndag skulle jag inte kunna räkna med. Det skulle ta 3-5 dagar efter att jag testats att få ett svar och någon testtid skulle inte finnas förrän i slutet av nästa vecka. Det är dessutom ont om självtester som ju egentligen inte räknas som tillförlitliga om de visar negativt. Dem kan man bara lita på om de ger positivt svar. Jag pratade med en riktigt otrevlig kille på 1177. Han var hånfull och allmänt störigt otrevlig. Nu sa jag visserligen inte att jag är intensivvårdssjuksköterska, men det ska väl inte behövas för att man ska bli hövligt behandlad. Det slutade, efter två timmars försök att boka en tid via alltid öppet och 1177, med att jag bokade en tid på det stället där vi tog pcr-tester innan vi reste. De hade en ledig tid, vid 8-tiden på Nyårsdagen. Det kostar 995 kronor, annars ska det ju vara gratis att testa sig, Men att vara sjukskriven en vecka på en ny arbetsplats för att det inte finns testtider är inte hållbart. Jag är kontrakterad och måste vara på plats om jag är frisk. Dessutom skulle det kosta mig betydligt mer att utebli från jobbet. Inte bara i pengar, jag skulle nog inte vara välkommen där sedan. Men Sverige är verkligen dåliga på både tester och det mesta som handlar om covid19. Man kan inte uppmana folk att testa sig om det sedan inte finns några tider.

När jag givit upp och fixat en bra, men dyr, testtid tog jag ett varmt skumbad. Saknar alltid mina bad när det bara finns dusch.

Det här inlägget postades i En arbetsfri månad 2021, Franska Guyana 2021, Livet, Mammason, Resor. Bokmärk permalänken.

3 svar på Så var allt till ända – Sextonde dagen i Franska Guyana, hemresan och hemkomsten

  1. Ingrid skriver:

    Välkommen hem till Sverige igen! Jag hoppas att ni fick ut det ni önskat av resan, men din beskrivning av hemresan avskräcker verkligen från att ge sig iväg ut på äventyr i dessa tider.
    Ha en fin nyårsafton och ett riktigt Gott Nytt År!
    Kram, Ingrid

  2. Micke skriver:

    Att bli hövligt bemött hos 1177 borde man ju kunna få, tråkigt sådant tycker jag och nog alla andra också.
    Får härmed tillönska dig ett gott nytt år Kraka.

    Mvh Guldkryckan.

    • Kraka skriver:

      Ja, även om man är trött på alla som har frågor kring Covid19 så måste man uppföra sig på arbetet. Sedan kan man sucka och larva sig i personalrummet. Alla behöver pysa ibland.
      Jag har fått hjälp av supporten nu och som vårdpersonal finns ett sätt att ta sig förbi kön. Jag ska testa mig på Karolinska Huddinge imorgon. ”Vanligt folk” ska däremot följa instruktionerna och då är det lång väntan på att få en tid. Så jag tycker fortfarande att det är bedrövligt att man uppmanar folk att testa sig direkt när man kommer hem och sedan hålla sig isolerad 7 dagar. De anser att man ska testa sig både dag 1 och dag 5. Men det är inget som vården kräver. Är man negativ får/ska man jobba. Skulle all personal stanna hemma hela tiden skulle kaoset bli ännu värre än det är. Jag kommer i alla fall att lämna Stockholm ett tag. Inte för att det nödvändigtvis blir bättre, men jag slipper vissa andra irriterande saker. T ex trafiken och köerna. Jag slipper (förhoppningsvis) frysa inomhus. Jag har faktiskt hela 18 grader inomhus idag utan att frysa. Har ”övat” mig på låg temperatur i Franska Guyana för vår AC på det andra hotellet var hypereffektiv. Vi var tvungna att stänga av den titt som tätt för att inte frysa ihjäl. Men jag hoppas det är varmt inne på vandrarhemmet där jag ska bo.

      Önskar dig en riktigt skön och trevlig nyårsafton och ett GOTT NYTT ÅR!

Lämna ett svar till Micke Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *