Måndag igen

Som vanligt när jag vaknade snoozade jag och kollade nyheterna på mobilen. Det första jag fick syn på var att det var snökaos ute och att man inte skulle ge sig ut.
Nu hade ju inget val, jag måste ut och köra de dryga 34 milen till Jönköping. Den här veckan har jag många arbetspass.

När jag kom upp tittade jag ut och undrade vad det var för snökaos. Klockan var så pass tidigt att det borde synts spår av vädret. Men gångvägarna verkade upptrampade och någon ny snö verkade inte kommit. Kunde väl komma senare förstås, men jag förstår inte varför media måste larma om kaos som inte uppstått ännu. Ett modernt sätt att stressa folk.

Bestämde mig för att ta det lugnt på morgonen. Låta det bli ljust och lite uppkört på vägen, E4:an söder ut. Jag kände mig glad för att det ändå är motorväg hela vägen och inte någon av de hemska, småländska vägarna jag måste åka. Jag har fortfarande minnen sittande i kroppen av de 10 milen mellan Stojby och Eksjö i snöstorm. Det var jag med om fler än en gång. Dålig väg, tungtrafik, halt och dålig sikt. Rena mardrömmen.

Det hann börja snöa innan jag åkte, men någon kaos vill jag inte påstå att det var. Det var köer som körde sakta, men så brukar det ju vara på morgonen. Jag åkte hemifrån cirka 6:15.

Köpte en macka på Cirkel K hemma och hade kaffe med mig. Tog första rasten i Sillekrog och sedan i Norsholm. Vädret var lite växlande. Ibland var det nästan klart, ibland nästan tjocka med i stort sett noll sikt. Men jag vill inte påstå att det var kaos på vägen.

Jag åkte vägen förbi STF-vandrarhemmet i Huskvarna för att se var det ligger. Anledningen kommer strax.

När jag kom fram hade man återigen kodat av mitt nyckelkort. Jag gick in i receptionen och den där VD:n var där. Det var hennes man också. Han tog stora kliv fram till mig och gick alldeles för nära och sa med hotfull röst:”OCH VEM ÄR DU?”
Jag blev lite perplex och sa vad jag heter och att jag bor i rum nummer 6. Det vet jag ju att han redan visste. Han upprepade mitt namn och sa: ”det äe du som…”
Jag frågade lite distinkt ”vad är det jag har gjort?”
Hon, VD:n, gjorde något tecken till honom att han skulle backa och sedan tog hon betalt för den här veckan.
Hon hade mailat mig och skrivit att det var fullbelagt efter den här veckan och inte fanns plats för mig. Detta trots att jag gjort en muntlig bokning gällande till och med vecka 14.
Jag frågade om det stämde att jag inte kunde bo där mer och hon sa i otrevlig ton att det kunde jag inte.
Till saken hör att hon i mailet på ett ironiskt sett tackat för brevet från mig som de fått sig tillsänt. Med det menar hon troligen svaret på hennes svar till mig där hon ville vräka mig med omedelbar verkan eftersom jag klagat på ordningen i köket. Jag hade bett henne ringa mig, vilket hon aldrig gjorde. Nu tog hon ut sin hämnd. Nästan en månad senare.

Nu är det återigen skitigt i köket med odiskade stekpannor och kokkärl. Däremot tror jag inte ett dugg på att det är fullbokat. De som är på konferens bor på konferenshotellet, inte på vandrarhemmet.

Nu har jag bokat mig i Huskvarna resten av tiden från det jag kommer tillbaka efter min ledighet. Blir säkert jättebra. Bara lite bökigare eftersom jag måste åka bil mellan boendet och jobbet. Dessutom finns det ingen parkering utan man får gatuparkera med vanlig avgift. Men här kan man ju inte bo. Ägarna verkar ju galna. Som värsta skräckkommedin.

Efter ett låååångt telefonsamtal med Fia åkte jag upp till Asecs. Vädret var så däligt att jag inte ville gå.

Köpte bröd och pålägg på Coop och gick sedan och åt en sallad på Espresso House.

Den var helt okej. Kanske lite dyr, men det är sånt man får ta ibland. Jag behövde äta något.

När jag var tillbaka på rummet pratade jag i telefon igen. Med L och med F. Sedan pluggade jag och såg därefter I vår herres hage.