Ett djupt andetag

Tog ett djupt andetag inför helgen. Minns inte när jag var så här trött senast. Men det var säkert helt nyss…

Fredag

Struntade i att åka till stugan och forsla bort saker till ”tippen”. Använde dagen till att plugga och vila lite inför helgen.

Blev en okej natt trots att min undersköterska gick hem i början av natten med huvudvärk. Hon gör ofta så sägs det.

Eftersom jag inte hade någon undersköterska på salen satt jag där själv större delen av tiden. Fick hjälp med vändningar och så i alla fall. Blev bra.

 

Lördag

Sov uppe hos F, som är i Småland hos vänner. Mina katter bor där och jag passar dem. Vi sov tillsammans och Orvar låg på mina ben och sov en stund.

Natten blev jobbig. Det var rörigt och flera in och utskrivningar. Det inträffade saker som fick mig att tänka att jag inte vill jobba i vården längre. Inget som jag personligen var ”inblandad” i, mer det där att det inte finns resurser att vårda som man borde.

 

Söndag

Sov med katterna på dagen. Sedan ännu en natt, den sista på BRIVA. I alla fall för den här gången. Men just nu känner jag att jag inte vill tillbaka. Det är många saker, som jag inte kan skriva om, som ger mig existentiell ångest.

 

Måndag

Det var skönt att åka hem, tömma skåpet och ta med arbetsskorna. Jag är så trött! På vården, på personalbristen, på platsbristen.

Sov med katterna. Gick hem och gjorde mig i ordning för ett dygn av nya äventyr.

 

Det här inlägget postades i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Uppsala. Bokmärk permalänken.

4 svar på Ett djupt andetag

  1. znogge skriver:

    Även om jag inte är i branschen så kan jag förstå din frustration. Vi som jobbar med människor vill gärna göra allt vad vi kan och det är så jobbigt när resurserna inte finns, man har inte förutsättningarna även om man vill. Trolla med knäna går till en viss gräns…
    Skönt för dig med lite ledighet från vården nu så att du kan tanka energi och fokusera på annat.

    Kram och god kväll!

    • Kraka skriver:

      Vården måste lösa bemanningsproblemen, som i sin tur är orsak till platsbristen. Jag blir tokig när vi tvingas göra saker som är dålig omvårdnad och medicinskt farligt bara för att det inte finns resurser. Jag får existentiell ångest. Tänk om det var jag som var patient. Eller någon anhörig. Så vill man ju inte att vården ska fungera i ett i-land.

      Kram

  2. Ingrid skriver:

    Hoppas att du får några sköna dagars ledighet efter det här tuffa passet.
    kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Tack Ingrid!
      Idag (onsdag) är det pluggande somm gäller, men jag har haft en skön, om än kort, resa som var verkligt avkopplande.

      Ha en fin dag!
      Kram

Lämna ett svar till Ingrid Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *