Hade satt alarmet på 8:30 så jag skulle hinna ha en lugn morgon innan jag skulle iväg och plocka disk.
Drack kaffe och åt sill på rutknäcke till frukost. Orkade inte koka ägg, eller orkade inte vänta på att ägg skulle bli kokta menar jag nog egentligen.
Efter en stund i solen flyttade jag in i skuggan. Det var verkligen varm! Kollade på min tomatfarm och såg ett flertal små gröna tomater. I samma storlek som mina krusbär ungefär.
Hann diska också innan jag skulle byta om. Jag hade en del disk i baljan sedan senast jag var här.
Gjorde mig i ordning, klädde mig och gick till föreningsbyggnaden. Intalade mig att klockan 17:00 är det över och 10 år till nästa gång.
Det var inte så farligt som jag föreställt mig. Men helt tjafsfritt var det ju inte. Däremot var det fruktansvärt varm i det lilla köket där vi var ett halvdussin personer. Det gräddades våfflor och jag törs inte tänka på hur varmt det var där inne. Ute var det 26 grader. Brandlarmet gick igång vid två tillfällen. Det var inte rökigt så den reagerade troligen på värmen.
När jag äntligen, efter mina 4 timmar och en kvart, kunde gå visade stegräknaren på 7827 steg. Det var aldrig mycket disk samtidigt att hämta in, men en massa spring hela tiden. Men det var ju ingen som var i livsfara så jag tog det lugnt. Däremot frågade jag om det fanns någon hjärtstartare i föreningen. Det gör det inte eftersom man då måste ha någon som är utbildad sas det. Jag måste absolut kolla upp det för så kan det väl inte vara? De där moderna, helautomatiska, ska ju vem som helst kunna använda. Nu var det ingen som ens svimmade. Trots värmen och vilda lekar vid stången. Men jag tycker nog ändå att det ska finna en startare till hands. Eller så är jag yrkesskadad.
Vid 14 skulle stången resas och folk började samlas. Då hade vi redan haft caféet öppet en timme.
Det var mängder av folk. Man hade annonserat i tidningen och det var många som kom ”utifrån” utöver alla boende i koloniområdet och deras anhöriga.
Vi som var funktionärer i köket fick välja om vi ville ha en våffla eller kaffe och ett kaffebröd. Jag valde våffla.
Precis klockan 17:00 gick jag hem. De som hade ansvar för disken var inte klara. Det var många som hade egna picnic-filtar och som tog med kaffekopp och våffeltallrik dit och sedan lämnade disken på slutet.
Innan jag gick hem till stugan satte jag mig på en bänk på dansbanan. Bandet som skulle spela på kvällen höll på och repade. De var riktigt bra.
Efter ett tag gick jag hem och lagade middag. Trodde först inte att jag var hungrig, men det var jag. Åt sill, potatis och ägg. Drack ett par alkoholfria öl till det. Skulle ju ut och köra sedan.
Pratade med H i telefon. Hon hade varit på någon tillställning i kyrkan tillsammans med en vän och sedan hade hon följt med henne hem och druckit ett glas vin. Det är en stor livsomställning för henne som nybliven änka.
Åkte hem och gick upp till pojkarna. De blev glada och verkade sugna på mjukmat. Men de hade ordentligt med både vatten och torrfoder. F är borta och firar midsommar.
Jag stannade ett tag hos pojkarna och höll dem sällskap. Men sedan åkte jag hem till stugan. Det är så mysigt att vakna här och och dricka morgonkaffet utomhus. Jag vill verkligen vara här så mycket som möjligt. Trots att det är lite väl rörigt med ett inte färdigt renoveringsprojekt. Men det fungera trots allt…
Biskop Brask var han som gav upphov till uttrycket Brasklapp. Han smusslade in en liten lapp under sitt sigill med texten ”Härtill är jag nödd och tvungen” och klarade sig från att bli halshuggen vid Stockholms blodbad tack vare det.
Det var väl skönt att allt gick bra med diskplockningen och att du nu gjort ditt för 10 år framåt.
Ha en fin fortsättning på helgen!
Kram, Ingrid