Jag ville jag vore…

Jag önskade verkligen att jag var ledig kunde gå ut och promenera i hösten. För det såg ut att bli en fin dag. Fast det kunde ju ändra sig. Hur som helst hade jag en intensiv arbetsvecka framför mig och promenader eller andra ledighetsfröjder var inte ens att tänka på.

Tisdag

Vaknade en timme före alarmet. Typiskt när jag tänkt kosta på mig, trots att jag egentligen inte hade tid, att sova till 8:00. Nu blev det bara till 7 timmar eller 7:05 om man ska vara noga.

Gick ner i köket och gjorde kaffe och tog med mig min ost upp. Drack första koppen och åt ett par knäckemackor med ost. Kollade lite nyhetssajter och bloggar. Sedan gick jag ner i köket och gjorde ännu en kopp kaffe.

När jag kom upp till rummet packade jag upp och hängde in kläderna i garderoben. Planerade hur jag skulle använda tiden fram tills jag behövde åka. Dammsuga, vilket behövdes, var inte en av de saker jag skulle göra. Onsdag skulle passa bättre för den sysslan.

På programmet stod:

  • Duscha
  • Göra veckans 4 matlådor
  • Plugga

Började med att duscha och klä mig. Gick ner i köket och fixade matlådorna. Två med ravioli och två med fiskbullar i hummersås och potatismos.
Pratade med F i telefon.
Besvarade ett pappersbrev från PostNord angående importmoms på en av böckerna jag beställt via Amazon. Det skulle besvaras via nätet. Inget krångel, har gjort det många gånger. Men det innebär att boken kommer att kosta ett par hundra till. Suck! Boken verkar dessutom vara skickad från England så det är Brexits fel. Dubbelsuck!
Pluggade.
Åkte till jobbet.

På jobbet var jag placerad hos ”min” patient. Det är fjärde veckan som jag har haft samma patient hela tiden. Det hade hänt en massa nytt medan jag var borta i fyra dygn.
Men precis när jag skulle ta tag i jobbet bestämde sig de som bestämmer för att jag skulle på dialysutbildning. Var egentligen inplanerad för imorgon. Man ska börja med Ci-Ca-dialys (citratdialys) och nu ska alla få utbildning. Jag har jobbat med Ci-Ca sedan 2006 när jag började på Huddinge. Men apparaterna är nya och lite tänket runtomkring så det är absolut rätt att få en basal utbildning.

När jag var tillbaka på avdelningen och fick rapport blev jag enormt stressad. På det där sättet man kan bli om man försovit sig. Jag kände mig som om jag kommit 3 timmar för sent till jobbet. De tog nästan hela arbetspasset innan jag kände att jag var ikapp.
Naturligtvis hade patienten fått all vård hen skulle ha, men det var inte det som kändes fel. Jag var helt enkelt inte i fas.

Hur som helst så var jag i fas när jag rapporterade över och när jag kom hem kände jag att jag kunde koppa bort jobbet.

Satte mig med tända ljus och kopplade av en stund innan jag skulle sova. Behövde varva ner efter det intensiva arbetspasset.

Onsdag

Det blev en intensiv dag på jobbet ed massor att göra. Jag kände mig inte helt bra i luftvägarna och hostade en hel del. Men jag utgick från att det var mina astmabesvär.

Efter jobbet tog jag en snabb sväng inne på Asecs. Behövde ett och annat inne på Stoa Coop.

Gick sedan till Arnes, där jag aldrig varit tidigare. Förutom att man kan både äta och fika där hade den en massa spännande saker. Jag köpte en burk senap, men ska köpa dressinra och annat senare.

Jag åkte sedan hemåt till Norrahammar och kände mig alldeles slut. Men jag tänkte ägna kvällen åt att plugga. Så blev det inte…

När jag kom hem tilltog mitt illabefinnande och jag hostade allt mer, rosslade och frossade. Gick och la mig en stund, men insåg ganska snabbt att jag var sjuk.

Det här inlägget postades i Jönköping, Livet, Mitt nya (arbets-)liv. Bokmärk permalänken.

2 svar på Jag ville jag vore…

  1. znogge skriver:

    Aj då. inte astman som var boven i dramat denna gång. Det går ju mycket nu så det är lätt att springa på en bacill.

    Kram och krya på!

  2. Anna i Portugal skriver:

    Krya på dig, hoppas det går fort över!

Lämna ett svar till Anna i Portugal Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *