Måndag och dags att kliva upp

Hela helgen har jag legat i sängen och vilat, sovit, snorat och hostat. Men nu är det dags att ta nya tag.

Hade först alarmet på 8:00, men framåt morgontimmarna insåg jag att jag var tvungen att ställa om till en senare tid. Det fick bli 10:00. Jag kunde inte sova, min kropp var inte tillräckligt trött.

Vaknade vid 8:30-tiden. I alla fall tror jag det. F ringde 8:36 och som jag minns det var jag redan vaken då sedan några minuter. Men det är jag inte säker på.

Gick inte upp meddetsamma, behövde få ordning på både kroppen och andningen. Jodå, andning tillhör förstås också kroppen.
När jag väl kom upp gjorde jag kaffe och drack. Kaffet är viktigast. Men sedan rostade jag två skivor bröd också. Kände mig egentligen inte hungrig, men jag visste att jag behövde ladda energi med något.

Satte mig sedan på schäslongen och började lyssna på en ny ljudbok. Men kände mig inte speciellt inspirerad. Det kändes som en alldeles för passiv syssla. Hade redan lyssnat på ett avsnitt av Filosofiska rummet, ett om  rättvisa åt djuren.

Tog ett bad och sov sedan middag 1½ timme. Klädde mig och borde nog ätit något. Men jag var inte sugen på det som fanns. Jag ville ha något riktigt gott. Men det som stod till buds var mer rostat bröd och jag hade redan ätit två skivor till frukost.

Åkte in till stan. Det regnade, var slaskigt och superduperhalt ute. Speciellt på gården hemma där det är förenat med livsfara att ta sig fram större delen av vintrarna. En vacker dag kommer jag att göra slag i saken och verkligen utföra den kupp jag funderar på.

Jag hade biljett till seminariet Syrien – Den glömda konflikten i ABF-huset. Där finns mängder med aktiviteter att gå på. Visserligen kostar det en slant, men det är oftast värt pengarna.

De som medverkade i seminariet var: Bitte Hammargren, Mellanösternanalytiker, Aron Lund, Syrienkännare och verksam vid FOI och Per Örnéus, utrikesdepartementets Syriensändebud. Samtalsledare var Thomas Hammarberg, Mellanösternkännare och expert på mänskliga rättigheter.

Det var spännande och lärorikt och jag fick veta en hel del jag inte visste. Det är en komplicerad konflikt med många olika aktörer och intressen. Per Örnéus sa flera gånger att han var övertygad om att det inte skulle bli fred där under hans livstid. livstid alltså, inte under hans tid som sändebud. Det känns inte så hoppfullt för P Örnéus är ganska mycket yngre än jag.

Efter seminariet ringde jag upp F, som sökt mig medan min telefon var ljudlös. Vi pratade en stund och jag sa att jag tänkte försöka hitta något gott att äta.

Gick till Pyttirian i Kungshallen och bestämde mig för fläskfilén och ett glas rött. På vardagskvällarna är det en lugn och vilsam miljö, på luncherna är det hysteriskt mycket folk. På fredags- och lördagskvällarna också har jag för mig. Det fanns en tid då jag gick dit ofta. Efter möten, seminarier, föreläsningar och liknande. Nu är det inte så vanligt att jag äter ute själv överhuvudtaget. Det blev något slags inbromsning under pandemin och nu är det egentligen för dyrt. Men, med tanke på inflationen, så är det osmart att inte stödja restaurangerna med att äta där. Som Sally sa: Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke.

Det var så gott att äta riktig mat, lagad av någon annan, sätta sig vid ett dukat bord och bli serverad. Lyssnade på ljudbok och chattade med F och en vän. Stannade länge och drack ytterligare ett glas rött innan jag gick. Men till sist var jag tvungen att gå ut i regnet.

Tog T-banan hem och gick och la mig ganska snart. Min ”utflykt” hade tagit en hel del energi. Men jag behövde komma ut.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

5 svar på Måndag och dags att kliva upp

  1. Znogge skriver:

    Så skönt för dig att komma ut lite. Numera är det väldigt dyrt att äta på lokal tycker jag men samtidigt så får man unna sig lite guldkant på tillvaron. Här blir det oftast att vi äter ute under sommarhalvåret för det är alltid lika mysigt i hamnen.

    Kan tänka mig att det var ett intressant seminarium men samtidigt så är det ledsamt att konflikter blir så långvariga. Världen borde vara en snällare och vänligare plats.

    Kram och god tisdag!

    • Kraka skriver:

      Ja, mycket intressant. Men det känns ju hopplöst att konflikten beräknas bli så långvarig. Just nu är världen allt annat än snäll. Suck!

      Kram

  2. Ingrid skriver:

    Så härligt att du har piggnat till och orkade gå ut och äta. Visst behöver man ett ordentligt mål mat då och då och slipper man laga till det själv är det ännu bättre.
    Ha en fin tisdag!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Ja, jag är piggare men inte helt frisk ännu. Ska börja jobba på fredag igen, men bara tre nätter, fredag, söndag och måndag.
      Det var så gott att äta något annat än det jag har hemma. Fläskfilé måste jag ju ut och köpa om jag vill äta det. Att åka till en affär var absolut uteslutet.

      Ha en fin tisdag du också!
      Kram

  3. Anna i Portugal skriver:

    Förstår du uppskattar att få lagad mat och sätta dig vid ett dukat bord. Att laga mat till sig själv bara varje dag vet jag inte om jag heller hade tyckt var särskilt roligt. Skönt att du är på benen igen!

Lämna ett svar till Znogge Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *