Aldrig har väl en måndag varit så välkommen

Helgen var arbetsintensiv. Men det är väl därför det heter intensivvård kanske. Hur som helst var jag supertrött efter fyra intensiva nätter. Den första var väl egentligen, objektivt sett, den jobbigaste. Men vissa saker har en förmåga att ackumulera sig.

Försökte hålla ångan uppe med sötsaker. På fredag köpte jag med mig en påse bullar, nästa natt en trevlig kardemummakaka och på söndagen blev det äppelkaka med vaniljsås. Det var uppskattat av dem jag jobbade med.

Jag är inte så trött i huvudet, har jobbat länge och behöver inte alltid lägga ner så mycket tankeenergi på jobbet. Men kroppen känner av att jag varit på benen större delen av tiden, vänt tunga patienter och burit dialyspåsar. Vet inte hur många jag burit, men de väger 5 kilo vardera så det blir många burna kilon. Som tur var fungerade den automatiska avrinningen, annars måste man bära ”kisspåsarna” (innehåller urin och förbrukade dialysvätskor. De påsarna väger 10 kilo styck. Vid höga flöden kan de behöva tömmas många gånger under ett arbetspass.

På morgonen, när jag satt och försökte få ordning på min tidsrapport, blev jag uppsökt av arbetskamrat som ville berätta hur hon uppskattat att arbeta med mig häromnatten och att hon känt sig trygg med mig. Det är alltid trevligt att få yrkesmässiga komplimanger.

Efter jobbet åkte jag till Coop X-tra. Det finns ingen Stora Coop i Ljungby, närmaste är Växjö. Jag berättade ju att jag glömt en kasse hemma och att mitt kaffe var i den. Den oöppnade påsen alltså. Jag vill ha ett speciellt snabbkaffe som bara finns på Coop så jag åkte dit och köpte en påse. Man hade sagt till mig att inte handla där för att dte är så väldigt dyrt. Det verkade vara en sådan där illasinnad konsummyt. Det var absolut inte dyrt och jag passade på att köpa en lång baguette som var på extrapris och bara kostade 10 kronor. Kaffet var till och med billigare än i Stockholm.

Jag gick och la mig i stort sett genast jag kom hem till Södra Ljunga. Somnade snabbt. Funderade på om jag skulle ställa alarmet men bestämde mig för fris sovning. Jag behövde det.

Vaknade vid 15-tiden och konstaterade att jag inte var speciellt trött, hade sovit 5 timmar och 22 minuter. Men jag hade ont i både benen och armarna. Men sånt går ju över. I alla fall brukar det göra det.

När jag ätit frukost gick jag upp och tittade klart på ett avsnitt av en serie på playTV. Behövde ha lite lugn vila innan jag tog tag i dagen. För den skulle tas tag i. Är man bara ledig en natt så måste man få in en del på ledigheten.

Klädde mig och gick ner i köket. Gjorde Korv Stroganoff. Tre portioner blev det, jag åt en av dem och la de andra i varsin lunchlåda. Ska koka ris till imorgon, men det fungerade bra utan också.

Satte mig ute och läste. Hade ett långt telefonsamtal med F. Det blev svalare och jag gick in och upp på rummet. Pluggade en stund till men bestämde mig sedan öfr avkoppling med playTV. Är så trött, men kan inte bestämma mig om jag ska sätta alarmet eller ha fri sovning.

Det här inlägget postades i Livet, Ljungby, Mitt nya (arbets-)liv. Bokmärk permalänken.

3 svar på Aldrig har väl en måndag varit så välkommen

  1. Znogge skriver:

    Unna dig att sova ut tänker jag. Du har ju haft en väldigt intensiv arbetshelg och behöver väl nu krafter.
    Så trevligt och roligt med positiv återkoppling från en kollega. Det betyder mycket.

    Kram och sov gott!

  2. Ingrid skriver:

    Nu är det tisdag morgon och jag hoppas att du fortfarande sover gott. Efter den jobbiga helgen behöver du nog ta igen dig lite extra.
    Ha en skön tisdag!
    Kram, Ingrid

  3. Pingback: Det visste jag ju redan, men var ändå tvungen att kolla | Kraka

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *