Det skulle bli midsommarhelg, men jag skulle jobba och därför lämna både Stockholm och min stuga på torsdagen.
Jag hade kommit sent, väldigt sent, tillbaka till stugan på onsdagskvällen efter att varit hemma och dels haft tvättstugan dels packat. Senare skulle det visa sig att jag glömt några viktiga saker. Men så är det att leva i en ständig kappsäck.
Torsdag
Hade inte sovit ner än 2½ timme när det var dags att gå upp. Kaffe och sedan skyfflade jag utanför häcken och krattade bort. Lyfte också undan häckklippet till skottkärran. Mer hann jag inte och ärligt talat så känner jag mig uppgiven. Jag anstränger mig till det yttersta för att få tiden att räcka och det där pusslet som kallas livet att bilda en helhet. Ändå är det så många som bara gnäller på mig utan att ens prata med mig. Men det är väl enklast så. Att kritisera när man inte vet något om någon annans verklighet.
Någon gång mellan kvart i och tio i åtta åkte jag. Det var redan början till trafikkaos och jag tog en omväg för att slippa en del av köerna. Men det var knökfullt på vägarna, inklusive E4:an, hela vägen ner. Så brukar det inte vara när det inte är storhelger. Eller semestertid.
Jag vilade lite utefter vägen och sov lite i bilen. Kom ner vid 15-tiden, den tid jag brukar checka in. Bar in och bäddade. Visade sig direkt att jag hade ett påslakan för lite med mig. Men det funkade ändå för jag hade desto fler underlakan.
Fixade fyra matlådor till mina nattluncher och gick sedan och la mig tills det var dags att gå upp och ta en dusch. Åkte sedan till jobbet. Kände mig uppstressad, trots att det jag kallar ”sattyget” inte börjar förrän efter helgen.
Fredag
Natten var helt okej, men det är ju sådant man aldrig vet i förväg. Den mest omfattande arbetsuppgiften gjorde vi sista halvtimmen och då gick hela personalstyrkan på tre person er åt för att få styr på det hela. Det var inget ”speciellt” som hänt. Inget som handlade om avancerade, livsuppehållande åtgärder. Bara en akut duschning och helbäddning. Men att klara sådant på för få personer eller, ve och fasa, ensam kan knäcka vilken rygg som helst.
Åkte hem, drack kaffe och åt ett par mackor och la mig. Hade alarmet på 14:20 för att hinna bli klar till eftermiddagens midsommaruppstart.
Sov inget mer, men tog det lugnt på rummet. Åkte till jobbet.
Lördag
Natten var lugn. Lugnet före stormen? Vem vet… Halva helgen, och därmed även arbetssjoket, var avverkad och jag åkte hem.
Kände mig trött och lite dålig i magen. Tror det berodde på kombon godis, bullar och glass med chokladsås som vi ätit. Men jag googlade och läste på om både shigella och yersinia. Snacka om vilda fantasier. Rödsot (dysenteri) och pest. 🙂
Hade alarmet på till senaste tid att gå upp. men jag vaknade långt tidigare och nu mådde jag bra och gjorde kaffe och mackor med både ägg och potatis.
Tog det lugnt på rummet och duschade sedan innan det var dags att åka och jobba igen. Packade ner min matlåda inför nattens nattlunch.
Precis när jag skulle åka fick jag en plötslig huvudvärk. Stanande till på Cirkel K och köpte ett par flaskor dricka och en korv i frenchbröd. Sedan åkte jag till jobbet ch tog tag i natten.
Söndag
Natten gick snabbt, det var en lagom natt med en jämn ström av arbetsuppgifter men av det enklare slaget. Alltså en patient som var stabil vad gällde andning och cirkulation, men som behövde övervakning och tät provtagning.
Det fanns en del godsaker i kylen som vi fick ta av. Någon hade haft med sig, tror det var någon som skulle gå på semester.
På morgonen gick rapporten snabbt eftersom det var samma kollega som lämnat till mig som skulle ta över. Alltså behövdes ingen bakgrund, det som kallas anamnes, och som i vissa fall är det som tar verklig tid.
Åkte hem och la mig. Vaknade på eftermiddagen och gjorde kaffe och åt ett par äggmackor. Vilade sedan lite till, duschade och åkte till jobbsjokets sista natt. Åh, vad jag längtade efter ledighet!
Natten blev ”stökig” och trots att det inte skulle vara några intensivvårdspatienter efter midnatt lämnade vi över två IVA-patienter till den ensamma IVA-sjuksköterskan. Med andra ord, det sket sig redan från början.
Ja, så kan man också tillbringa en midsommarhelg!
Medan jag njöt av umgänge med barn och barnbarn, åt en massa god midsommarmat, gick promenader och njöt i solstolen, tog du hand om svårt sjuka människor. Det är tur att det finns sådan som du, som ställer upp på det.
Kram, Ingrid
Jag tycker det är imponerande att du orkar leva som du gör. Fara fem och tillbaka och dessutom ha en stuga att sköta. Hoppas att fördelarna överväger.
Förstår att du ser fram emot att njuta av lediga dagar mellan passen.
Kram och glad måndag!