Plug in for charging

Det var svalare idag. I alla fall på morgonen medan jag drack mitt kaffe och åt en macka. Men sedan blev det varmt igen och jag insåg att ännu en dag skulle rinna iväg utan ork. Det var den första av de tre sista dagarna av en 2½ veckor lång/kort ledighet. På torsdag är det dag för jobb igen.

Det for många tankar genom mitt huvud innan jag bestämde mig för hur jag skulle använda dagen. Det gäller att försöka ladda energi för 29,25 bokade timmar, timmar som mycket väl kan svälla ut om jag har otur.

Bestämde mig för lite lunchyoghurt innan jag tog tag i dagen, eller eftermiddagen om jag ska vara ärlig. Klockan hade redan passerat 12:00. Med råge.

Bestämde mig för att åka in till Kulturhuset och titta på utställningen om Frida Kahlo. Kollade på nätet och insåg att det inte var något som kunde göras spontant. Biljett skulle bokas och betalas i förväg och idag fanns det inga att boka. Suck! Förr kunde man ju slinka in på Kulturhuset när man hade vägen förbi. Nu får jag skjuta upp den där utställningen till augusti. Den pågår till i september.

Istället åkte jag in till Slussen och gick sedan till Fotografiska. Men jag började med att köpa kaffe på Pressbyrån vid Slussen och satte mig på en bänk.

Det pågår flera utställningar men jag valde att bara se en av dem. Tycker det ger mest behållning att inte titta på för mycket vid samma tillfälle.

Peter Lindbergh var en tysk modefotograf som levde mellan 1944 och 2019. Han fotade huvudsakligen i svartvitt och trots att han hade många av de allra vackraste som modeller så var det relationer han ville gestalta.

Han har verkligen rätt i att det sker ett utbyte mellan fotograf  och modell. Det är en relation som gestaltas.

Kate Moss, 1994

Mick Jagger, 1995

Naomi Campbell, Linda Evangekista, Tatjana Patitz, Christy Turlington, Cindy Crawford 1989

Snygga grabbar, eller hur? Nej, här blir man lite lurad. I alla fall jag. Det är Ulli Stein Meier, Lynne Koester, Cindy Crawford och Linda Evangelista 1989.

Tänkvärda ord av Peter Lindbergh

Efteråt gick jag till uteserveringen som fanns utanför museet. Bad om ett bord i skuggan och det fick jag. Det var väldigt varmt ute.

Bad om att få en meny i pappersformat och det skulle jag få. Men det kom aldrig någon och jag scannade den där QR-koden för att se menyn. Det fungerar ju det också när man har en mobil med internetuppkoppling, men egentligen tycker jag det är ett irriterande fenomen att man ska behöva ha det.

Man har en lite udda meny, men det visste jag sedan förut att man har på Fotografiska, så det var bara att beställa det som kändes minst märkligt. Gratinerad purjolök med nötter och linser.

Jodå, det var gott. Men tveksamt om det var prisvärt… Vinet var ett österrikiskt rosévin som kostade mycket mer per glas än en hel flaska på Systembolaget. Men så får man väl inte tänka… Vinet var utsökt och rekommenderas.

Fick för mig att jag ville ha kaffe och lite efterrätt. Kaffet var gott. Men den där efterrätten, parfait med jorgubbar på kanelbullebotten, var verkligen en besvikelse. Jordgubbarna som låg överst var goda. Men parfait är ett slags glass, inte en rinnig variant av pannacotta. Dessutom låg det verkligen en kanelbulle i botten på glaset som blev uppblött av den rinniga ”såsen”. Nej, gör om gör rätt! Någon parfait var det inte. Möjligen en misslyckad pannacotta. Suck!

Åkte sedan hem, det hade blivit svalare och riktigt skönt. Men jag valde bort att sätta mig ute och gick in istället. Lyssnade på ljudbok och lät kvällen gå in i skymningen.