Veckans arbete

Jag jobbade tre nätter, tisdag, onsdag och torsdag. Det var tre vanliga nätter utan några händelser jag kan berätta om. För visst hände det saker, men ni vet… tystnadpliken och risken att inblandade känner igen sig. Det är faktiskt lite synd att jag inte kan berätta…

Det jag däremot kan berätta om är:

Det fanns tårta i kylen som vi fick ta av. Jag missar aldrig ett tillfälle att äta tårta. Det är sedan gammalt.


Jag träffade min stora kärlek Benjamin på avdelningen när vi var där med en patient vi haft på uppvakning. Benjamin har länge varit min stora kärlek, men det är rätt länge sedan vi kramades. Tror senaste gången var på IVA i Södertälje 2013.

Till sist blev det fredag och dags att resa hem. Jag åt lite när jag städat mitt rum och lagt packningen i bilen. Jag hade fått en bit lasagne av ett par som skulle vidare. Det var en bit laxlasagne florentine, med spenat alltså. Så gott!

Resan hemåt var lång och tröttsam. Jag stannade och sov två gånger och kom rätt sent till stugan. Jag är sliten och nu ska det bli skönt med några dagar ledigt, en ledighet med en hel del spännande inplanerat. Men det finns också en del mindre roliga inslag.

Det här inlägget postades i Livet, Ljungby, Mitt nya (arbets-)liv, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

3 svar på Veckans arbete

  1. Znogge skriver:

    Så är det inom vissa yrken. Tystnadsplikten den finns där och den är viktig att respektera.
    Så gott med tårta i alla fall. Jag hade garanterat smakat en bit även om det inte såg ut att vara min favoritsort.
    Hoppas det positiva och trevliga uppväger under ledigheten.

    Kram

  2. Ingrid skriver:

    Jag tycker att Benjamin ser lite benig ut! Det kan inte vara speciellt trevligt att krama honom.
    Kram, Ingrid

  3. Paula Merio skriver:

    Benjamin behöver gödas upp, annars är hans kramar rätt hårdhänta! Men vilket trevligt återseende, du ser glad ut över mötet!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *