På fest igen

Vaknade aningen för tidigt, hade inte sovit mina timmar. Men bestämde mig ändå för att gå upp. Skulle nog hinna med en tupplur innan jag skulle iväg på eftermiddagen.

Ute sken solen, men det var kallt i stugan. Eldade lite, men tröttnade snabbt. Det kändes som lite väl mycket ”pyssel” på morgonen.

Drack kaffe, åt frukost, lyssnade på bok omväxlande med att läsa bloggar, nyheter och artiklar. En skön långmorgon med andra ord.

Vid lunchtid bestämde jag mig för att äta just det, lunch. Det skulle ta lång tid innan jag skulle få något att äta på kvällen. Skulle vara på kalas klockan 18:00.

Fick bli samma, eller nästan samma, som jag åt till middag igår. Men den här gången slaskade jag inte med såsen.

Bestämde mig för att ta den där tuppluren. Men jag somnade aldrig och sen ringde min vän röntgenläkaren och vi pratade en stund. Jag tyckte det var lika bra att ge upp det där med att sova en stund och gick upp och gjorde kaffe och ett par mackor.

Det är inte så vidlyftigt som det ser ut. Det är väldigt små mackor. Kvar från L:s fest, har haft i frysen.

Bytte om och tog på mig klänningen. Gick ut och bar in disken som nu var torr. Sedan gav jag mig av mot Södertälje. Jag var ute i mer än god tid, men jag har dålig erfarenhet av trafiken och att rätt vad det är så är det stopp. Det var det inte, men däremot in mot Stockholm var det hemska köer. Men sådant vet man aldrig i förväg.

Eftersom jag hade tidsöverskott tog jag vägen förbi min bror och svägerska. De satt ute på altanen och drack kaffe. Jag fick en kopp och en bulle jag också.

När jag tyckte det var dags att åka gav jag mig av mot Enhörna. Tänkte lite fel, vilket jag upptäckte snabbt, men lät det vara så. Kom därför bakvägen över Sundsvik. Jag åkte där många gånger när jag var barn så det var roligt att ta den omvägen.

Jag kom aningen för tidigt, cirka 10 minuter, och hann hälsa på Y:s släktingar som var på väg att gå. Hon hade haft ett kalas för dem innan det kalaset jag var bjuden till skulle börja.

Det kom en del folk från postop och IVA som jag kände och som det oftast blir så satt vi ihop och pratade. Det var trevligt att träffas för det är ju några månader sedan jag träffade dem.

Y hade varit gullig och köpt alkoholfritt rödvin för min skull. Så omtänksamt! Jag hade kunnat dricka vatten eller vadsomhelst. Dessutom hade jag dricka i bilen som jag kunnat hämta.

En fantastisk buffé var uppdukad och vi fick ta för oss. Det var massor av mat.

Jag fyllde en tallrik till brädden och funderade på om jag skulle orka äta allt. Men jag inte bara orkade, jag fyllde tallriken en gång till. Inte lika mycket andra gången och inte exakt samma saker.

Y:s man hade alldeles nyss gått sin tredje Nijmegen och jag fick se hans medalj. Ja, inte bara se den, jag fick hålla i den. Jag blev alldeles salig. Att gå Nijmegen är en dröm som jag haft sedan tonåren och som ännu inte är förverkligad.

Jag pratade med folk och drack av det röda vinet. Klockan halv elva kändes det lagom att åka hemåt. Jag tog ”rätt” väg hem och den var betydligt kortare. Förstås. Jag är uppvuxen i Södertälje och känner området väl. Kom på att jag nog ska åka till Bastmora vid tillfälle och gå något av spåren. Där har jag tillbringat många timmar under min barndom. Mest på skidor.

Det tog strax under en timme att komma från dörr till dörr. Det kändes varmt och skönt inne i stugan. Var nog mest kontrasten till kylan utomhus. I varje fall var det skönt att komma hem. Det hade varit en jättetrevlig kväll, men ska man inte bli en pumpa måste man se till att vara hemma före midnatt. Det var jag. Med lagom marginal.