Det brinner och smäller överallt

En av de första saker jag ser när jag går igenom nyhetssidorna på morgonen är att det pågår en stor brand i centrala Norrköping. Polisen och brandkåren är rätt säkra på att något detonerat i en lägenhet.

Det är alltså inte, som det varit de senaste åren, någon som sprängt en port och orsakat brand och skada. Här har något detonerat inne i en lägenhet. Man har evakuerat 150 personer och många helt oskyldiga har fått sina liv krossade.
Enligt min åsikt är det alldeles för många som har sprängmedel, handgranater och vapen i sina hem. Dessa utgör en fara för alla som vistas i närheten.

Jag ska inte ge mig in på att gissa vad som detonerat även om jag skulle kunna. Killgissa* är ju populärt numera.

Det är förresten inte länge sedan en tonårstjej åkte T-bana med ett lass skarpa handgranater i väskan. Nu hände inget och jag är inte helt införstådd med hur man upptäckte det. Troligen spanade man på henne och personer runt henne i den gängmiljö där hon rörde sig. Just transporter av vapen är det vanligt att tjejer gör.

Det har blivit väldigt otryggt, och faktiskt farligt, att röra sig i gängmiljöer. Jag vet ju att just mitt hemmahemma är en sådan miljö och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är rädd. Efter förra sommarens påhopp då man tog stryptag på mig och sa att jag skulle lämna ”deras område” började jag allt mer fundera på att flytta. När F blev förföljd och hotad en sen kväll när han promenerade sin lilla tax fick jag nog. Det fick han också och har mer eller mindre lämnat för gott. Miljön runt vår bostadsrättsförening har förändrats mer och mer under de fem år jag ”jobbat borta”. Visst, det finns schyssta människor fortfarande, men sedan den nya regeringen, Tidöregeringen, tog makten blir man allt mer ifrågasatt som ursprungssvensk och tillsagd att lämna området. Jag vill vara så drastisk så jag påstår att det är farligt att vara svensk i många förorter. Jag har alltid älskat Husby, flyttade in i min lägenhet när jag var 25 år och  har bott där i 42 år. Nu känner jag mest vanmakt och obehag.

*Att killgissa är det då man påstår att någonting är på ett visst sätt, som om att man vet vad man pratar om – trots att man egentligen inte har en aning.
Ordet killgissa var en del av nyordslistan 2017 från Institutet för språk och folkminnen.

Det här inlägget postades i Livet, Rubriker som fångat mitt intresse, samt ett och annat från nätet. Bokmärk permalänken.

4 svar på Det brinner och smäller överallt

  1. Micke skriver:

    Har ju lite samma grej här, för många år sedan slog insatsstyrkan till här i två uppgångar samtidigt, bla våran.
    Mycket vapen hittades, ett rejält lager och de tog vederbörande som var hemma hos sin tjej i våran uppgång, därav två tillslag samtidigt.
    Som protest brändes det bilar i hela området, poliser överallt, ja, så kan det gå.
    Knarkförsäljningen ökade här under sommaren, men nu tycks det ha försvunnit för ett tag igen.

    Surt att det blivit som det blivit l vårt samhälle, riktigt surt.

    Ha det nu så fint Kraka.

  2. Ingrid skriver:

    Det känns lite skönt att bo på vischan, men det är ju inte allom förunnat att kunna göra det, men man har ju alltid ett val…..
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *