Weekend, på gott och ont

Så var det helg igen. Det kommer nog att bli en lugn tilldragelse för jag behöver fortfarande ta det lugnt och vila. Hade planer för lördagen, men eftersom min vän som jag skulle gå på en utställning med fått covid så har vi ställt in. Hade med andra ord inga fasta aktiviteter inbokade varken fredag eller lördag. Söndagen hade jag planer på en konsert. Om jag skulle orka.

Fredag

Jobbnatten förflöt helt okej, men det var rörigt och väldigt många patienter. Jag var trött när jag åkte hem men gjorde ändå ett stopp vid Stora Coop i Stuvsta och shoppade loss på lite mjukbröd, ost, marmelad, sådana där små starka korvar som man kan ha som snacks och ett par biskvier. Märkligt nog var det inga bilköer på Essingeleden, där brukar det ju annars stå still i trafiken.

Under natten fick jag hjälp av en av undersköterskorna med att registrera tillstånd för personalparkering. En krånglig process.
Man har gjort om parkeringsprocessen och nu måste man skaffa tillstånd via en dator på jobbet där man är inloggad med tjänstekortet. Så var det inte senast jag parkerade, man parkerar och betalar med apkoas app. Jag var inte behörig att parkera på de zoner som är personalparkering och det slutade med att jag var tvungen att ställa mig på besöksparkeringen, vilket jag fick för mig skulle kosta 120 kronor. När jag checkade ut på morgonen visade det sig att det i själva verket kostat 168 kronor. Suck!

En annan sak som man också infört är ett kontrollsystem för personalkläder där varje plagg ska tas ut med tjänstekortet och sedan återlämnas med kortet. Man är personligt ansvarig för varenda plagg, som har ett chipp som läses av. Det här är en tidsödande process och för att man inte ska kunna göra det på arbetstid så har man nu gjort så att man måste logga in sig på en dator på avdelningen för att logga in sin arbetstid och sedan även ut. Jag har, trots att man inte får, använt operationskläder som inte behöver registreras på tjänstekortet. Opkläderna är mycket skönare att ha på sig, men kostar mer att tvätta. Förr hade vi opkläder på IVA-postop, men av besparingsskäl så satte man stopp för det för ganska många år sedan. Jodå, jag ska ta ut kläder med tjänstekortet. Men det kräver att jag är där i mer god tid än jag var på torsdagen då jag var tvungen att parkera om bilen. Det tog mig nästan trekvart att inse att jag var tvungen att kosta på mig en besöksparkering. Trekvart var nog också ungefär vad jag behövde jobba för att tjäna ihop till parkeringen eftersom den betalas med skattade pengar, möjligen lite mer än trekvart beroende på hur mycket skatt man drar. Det är bara den som använder bil i tjänsten som får göra avdrag för parkering.

Gick och la mig nästan meddetsamma och sov sedan till strax efter halv tre. Eftersom jag inte hade något tidsplanerat kunde jag sedan dricka kaffe i lugn och ro och ta det lugnt. Tänkte satsa på en stillsam fredagskväll och sedan försöka få struktur på lördagen.

Lördag

Vaknade tidigt, hade nog sovit klart helt enkelt. Det hindrade mig inte från att ha lite långmorgon med kaffe, ostmackor och ett avsnitt av Saknad, aldrig glömd.
Bestämde mig sedan för att sova ett par timmar till. Har aldrig varit så trött. I alla fall inte på åratal.

När jag väl kom upp tog jag ett bad medan jag lyssnade på ljudbok. Efter badet tittade jag på Babel på playTV. Publiken syntes bara bakifrån, men eftersom jag dels visste exakt var jag satt dels kände igen min frisyr så såg jag mig. Men det finns inte en chans för någon annan att känna igen mig. I alla fall inte om jag inte berättar exakt var jag sitter.

Pratade i telefon med L. Sedan återvände jag till mitt ”sovläger” i sällskap med en kopp kaffe och en ostmacka. Funderade lite på om jag skulle äta något med mer substans än mackor idag. Men insåg att det nog inte skulle bli av. Planerna på en strukturerad lördag verkade flyga sin kos.

Under eftermiddagen tittade jag på playTV och åt ett par varmkorvar jag hade i kylen. Sedan sov jag fram tills det var dags för kvällens antibiotikatablett klockan 22.
Drack sedan kaffe och såg ännu ett avsnitt av en serie på playTV. Därefter var det sovdags.

Söndag

Vaknade lika tidigt som vanligt, hade sovit för få timmar också det som vanligt. Gick igenom mina månadsräkningar och försökte få ekonomin att gå ihop. Finns verkligen inte en chans att leva på min lilla, lilla pension. Den räcker ingenstans.

Drack kaffe och åt två ostmackor. Idag skulle jag i alla fall klä mig och göra ett seriöst försök att återgå till livet.

Pratade en lång stund med F i telefon, tittade klart på Kustpärlans mysterier, serien jag hade på gång på playTV, och sedan, äntligen, tog jag tag i livet och dagen.

Pratade med B-M, också det i telefon ,och sedan la jag sista handen vid månadens räkningar. Har fått i hop det någotsånär. Behöver få fler arbetspass för att det ska gå ihop sig i längden.

Klädde mig och gick till T-banan. Målet var Uppenbarelsekyrka där man skulle framföra Messa di requiem för a cappella kör, av den italienska tonsättaren Ildebrando Pizzetti.

Vid Telefonplan köpte jag en hamburgare i kiosken. Kände att jag behövde något slags middag. Men en vanlig 90-grammare kostade 72 kronor. Vettlöst!

Promenerade sedan till Uppenbarelsekyrkan. Egentligen ligger väl kyrkan närmare Midsommarkransen, men det är nästan lika nära från Telefonplan och den vägen hittar jag.

Konserten var fin. Först sjöng kören en del andra sånger på temat döden och sedan var det dags för Pizzettis Requiem (dödsmässa).

Efter konserten gick jag tillbaka till T-banan. Kände mig trött och eftersom det var 17 minuter tills min T-bana skulle gå åkte jag till Fruängen, där tåget vänder, för att slippa stå ute och frysa.

När jag kom hem gjorde jag kaffe och sedan bestämde jag mig för att sova. Klockan var ändå redan kvart över nio.

Det här inlägget postades i Livet, Stockholm: Huddinge Postop, Teater, museum, kultur, musik. Bokmärk permalänken.

4 svar på Weekend, på gott och ont

  1. znogge skriver:

    Dagens pensioner är inte roliga alls. Även om man jobbat hela sitt liv och hade en hyfsad lön så gör tre föräldraledigheter och ett par års deltid att man kan hålla sig för skratt. Så borde det inte vara och något är fel på dagens pensionssystem.
    Hoppas du känner dig lite mer utvilad nu.

    Kram

  2. Ingrid skriver:

    Pensionen räcker definitivt inte till, hade jag inte lite sparat blev det minsann inga resor varken hit eller dit. Då fick jag hålla mig hemma. Alla mina år hemma på gården gav minimalt med pensionspoäng även om vi delade på inkomsten.
    Hoppas att du har sovit gott i natt!
    Kram, Ingrid

  3. Pingback: Två dagar som bara passerade och en natt däremellan | Kraka

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *