Att jobba med människor och möta dem i livets olika situationer är stort. Människoöden att bjudas in till att ta del av. Varje människa bär på en berättelse, ett narrativ, och delar det, på olika sätt, med oss som vårdar.
Min dag började trögt. Jag var så trött. Orkade inte upp enligt plan och det slutade med att jag fick skippa en del saker jag planerat att göra innan jag åkte.
Åkte till jobbet och ar placerad på en sal med tre olika människoöden. Jag hade hand om två av dessa patienter och träffade även deras anhöriga. Mer än så kommer jag inte att dela i bloggen.
Det som däremot verkligen var en del av det stora i den lilla, lilla världen var på vägen hem.
Jag kom ner till spåret och det var några minuter kvar innan tåget skulle komma. En kvinna som också väntade avslutade just ett telefonsamtal med att säga ”nu kommer mitt tåg”.
Det kom ett tåg och for förbi snabbt. Det tåget kommer alltid före pendeltåget. Jag sa till kvinnan, efter en stund, nu ser jag tåget, det kommer snart. Då sa hon att hon trott att det var tåget innan jag sa att nej, det kommer alltid före. Sedan började vi prata.
Det visade sig att jag jobbat tillsammans med hennes dotter. Jag, som aldrig kan nämn på folk sa att jag ju måste känna henne eftersom jag jobbat länge på det sjukhuset. Frågade om hon hade någon bild och hon bläddrade fram en i mobilen. Jodå, jag kände hennes dotter, så där som man känner arbetskamrater.
Världen är bra liten, brukar man ju säga, och det stämmer ofta. Samtidigt som det sker stora saker i världen så lever vi i det lilla. Livet rullar på och vardagen gör sig påind. Varje dag, varje stund.
När jag kom hem chillade jag lite innan det var sovdags. Just när jag kom hem var jag inte säker på vilken dag de var, fick för mig att det var fredag. Men nu vet jag…
Första passet av fyra är avklarat och just nu njuter jag av stillheten hemmahemma.
Det är speciellt att arbeta med människor och genom mitt arbete har jag fått insyn i mångas liv. Naturligtvis finns det en tystnadsplikt och man blir inte sällan delaktig i väldigt privata saker. Man blir väldigt berörd när det gäller utsatta barn och för många av dem kan skolan vara den största tryggheten,
Att världen är liten blev ditt möte verkligen ett exempel på. Det är som du säger att det pågår omvälvande saker i världen men i vår privata tillvaro är mycket ändå som vanligt vilket får ses som befriande tycker jag.
Önskar en fin fredagskväll och ett bra pass.
Kram
Ibland kan världen verkligen vara liten och slår man sig i slang med obekanta människor har man märkligt nog ofta någonting gemensamt. Det har hänt mig mer än en gång. På den här lilla ön är det väl kanske inte så konstigt, men jag har träffat på svenskar utomlands också och upptäckt att vi haft en och annan gemensam nämnare.
Ha en fin fredagskväll!
Kram, Ingrid