Min märkliga söndag

Söndagen blev en märklig dag. Hela dagen var präglad av avsked och sorg som blandades med gemenskap och glada skratt.

Dagen började med att jag var kyrkvärd. Våra två präster, Martin och Göran, skulle hålla sin avskedspredikan. Martin flyttar till västkusten och Göran ger sig av till Svenska kyrkan i London. Båda de här pojkarna har varit väldigt omtyckta i församlingen och vi mister inte bara två präster utan även två varma medmänniskor och vänner.

Kyrkan var fullsatt och vår kyrkoherde Michael höll ett avskedstal och överlämnade varsin bok till Göran och Martin. Jag överlämnade blommorna och sa några ord från kyrkorådet och församlingen. Vi kommer att sakna dem!

Som vanligt var det kyrkkaffe efter gudstjänsten, det tillfälle då man kan komma nära varann i det goda samtalet. Som en extra festlighet och för att markera att det var något speciellt serverades ett glas sherry till dem som ville ha. Även kaffebrödet var extra festligt med chokladtårta och vispgrädde.

Det var mycket kramande och en atmosfär av att man inte riktigt ville gå därifrån. Men ingen av dem ska ju flytta till månen eller någon avlägsen galax. Göran ska jag förresten snart träffa i London när jag reser dit i januari.

När jag klätt på mig och tagit min väska ser jag att jag har ett missat mobilsamtal från min systerdotter. Trots att det är ta-kontakt-med-släkten-tid så här vid jul och nyår så känner jag direkt att något allvarligt hänt.

Jag ringer upp och får veta att min syster dött på lördagen. Vi har haft en ganska sporadisk kontakt de senaste åren. Men hon var en viktig del av hela min barndom. Hon och hennes döttrar var hos oss alla storhelger och ofta minst var fjortonde dag på middag. Minnena rular in över mig när jag går från kyrkan och jag blir alldeles yr. Måste gå och sätta mig med en kopp kaffe i Kista centrum och försöka hitta balans i själen. Dagen är ju inte slut ännu och jag har ännu ett avsked framför mig.

När jag samlat mig ger jag mig ut på presentjakt för att hitta något passande till Britt-Marie som ska resa till Kanada för en post-doctjänst. Hon ska vara där ett par år, men kommer hem under tiden och jag ska resa dit. Men det är ändå ett avsked.

Kista är hopplöst om man vill hitta presenter känns det som. I Kista centrum kan man tokshoppa kläder och skor, men det finns inte så mycket annat. Jo, det finns ju akademibokhandeln förstås och en del andra affärer. Men just i går så kändes Kista centrum för litet vad gäller utbud. Så jag åkte väg till Solna och hittade en lämplig bok på Akademibokhandeln där. Kanske fanns den även i Kista.

Vi skulle träffas klockan 18.00 och äta middag. Jag ringde min väninna och meddelade att jag tänkte sätta mig i baren på hotellet mitt över gatan och ta ett glas vin medan jag väntade. Jag hoppades att hon skulle hinna dit lite tidigare.

Nu blev det så att min son och hans flickvän kom före henne och vi gick tvärs över gatan för att äta middag. Jag åt bearnaisebiffen som var mycket god. Efter desserten sa ungdomarna hej då och vi blev sittande med ytterligare ett glas vin.

När vi betalat promenerade vi genom Gamla Stan till söder och hittade en pub nära T-banan vid Mariatorget. Där satte vi oss en stund och förlängde kvällen lite till. Men till sist var det dags att säga hej då och kramas.

Jag åkte hem och var så trött att jag bäddade ner mig nästan med detsamma.