Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.
- Vad är det dyraste du har köpt?
- När är du som mest snål?
- Vilket var ditt senaste fynd?
- Vad är aldrig för dyrt?
- Vad handlar du mest av i affären?
BONUS! Vilken fråga skulle du vilja ställa i Fem en fredag?
- Antar att det ska vara i något så när närtid. Då är det min nya bil. Som jag väntar på.
- Jag är egentligen aldrig snål. Det beror på hur min ekonomi ser ut. Men jag är väldigt sparsam, en kvarleva från tider då jag var, med relativa termer, fattig.
Jag klipper upp tandkrämstuber och skrapar ut innehållet, liksom med andra tuber. Jag sköljer ur schampoflaskan noga och använder varenda droppe. - Jag köpte ju en jacka för ett tag sedan som var nedsatt i pris. Den kostade 450 kronor istället för 899:-.
- Det beror alldeles på hur mycket pengar jag har. När min son var liten hade jag en ekonomisk situation som gjorde att jag ofta fick välja om han eller jag skulle få mat. Givetvis var det han. Jag levde långa perioder på kaffe, knäckebröd med kaviar och kaffekassans morgonfika på jobbet. Jag var skyldig hur många månader som helst. Men jag åkte dit många år senare, innan hon som skötte kassan gick i pension, och betalade min skuld. Jag var så tacksam för att hon förstått att jag behövde få äta på krita och inte bara struntade i att betala. Hon såg mig verkligen.
Just nu har jag råd med både mat och annat. Men den dag jag inte orkar jobba utan måste leva på min pension kommer det att bli svårt. Då blir det gröt, knäckebröd, ingen bil, troligen inte något månadskort till kollektivtrafiken och absolut inga resor. Däremot har min son lovat att se till att jag kan ha telefon och internet. - Livsmedel. Vilken sorts livsmedel varierar, men bröd, kaviar och kaffe skulle jag tro.
Bonusfrågan:
Frågor om integritet och samhällsfrågor.
Hej, jag känner väl igen din situation under barnets uppväxt. Hade ständigt dåligt samvete över att inte som ensamstående mamma kunna erbjuda mitt barn julklappar o annat som alla hennes kompisar fick. Hungriga behövde vi inte gå, men det var alltför lätt att öka på checkkrediten som sedan också skulle betalas…ujuj, glad att de åren är förbi.
Numera går jag på skuldsanering och det innebär inte många kronor i börsen,. Men jag klarar mig, det är uträknat så och funkar. Om drygt ett år har jag betalt för min gamla konkurs 1998, då blir livet en hel del lättare, om man lever då vill säga.
Önskar dig en fin sommarhelg
Det är svårt det där med penningbrist när man har barn. Min son fick smulat knäckebröd i filen och frågade alltid varför inte han fick Kalaspuffar som andra barn.
Nu säger han att jag ska glömma det och att han inte tog skada av det. Men jag har så dåligt samvete för att han fick avstå. Nu skulle jag kunna köpa 10 paket åt honom. Men det är försent. Nu är det inget han saknar.
Så länge jag orkar jobba så fungerar ekonomin. Men sedan blir det kärvt.
Lycka till med din sanering!
Ha en fin helg. Själv längtar jag efter måndag. 🙂
Mina barn fick festa på en, obs 1 läsk på söndagarna, så länge de var två stycken. Sen kom Krister och då fick vi lyxa till det med 2 flaskor (33cl). De pratar ännu om det! Men så var det bara innan vi fick ta över gården och fick en egen ekonomi. Åke hade ingen lön hemma, men vi hade mat och husrum och för att få pengar till annat än det, fick han jobba extra på hamnen som stuveriarbetare. Det var kämpiga år, men lyckliga!
Ha en bra helg!
Kram, Ingrid
Jag och min bror kunde få dela en sockerdircka, 33 cl, ibland. Men långt ifrån varje helg. Däremot rådde ingen brist på mat i mitt föräldrahem.
Kram
Även om vi klarar oss bra på det vi har så tycker jag det är skrämmande att den pension man får efter ett arbetsliv inte räcker speciellt långt. När våra barn var små fanns det ingen garanterad plats till förskolan och under ett par år var det skarpt läge och vi fick vända på varenda krona. Det var mycket tuffa år.
Numera har jag ett kapital som trygghet och jag måste erkänna att det känns mycket bra. Men jag tänker att har man arbetat ett helt liv skulle man inte behöva oroa sig för ekonomin.
Kram
Det är verkligen något galet med att pensionerna är så låga för folk som jobbat hela vuxenlivet. Tror det är 37% av min inkomst som jag får i pension. Men så länge jag orkar jobba så funkar det. Men oron för att bli sjuk och/eller innte orka finns där hela tiden.
Kram
Man rättar mun efter matsäcken, det har jag också upplevt i mitt tidigare liv när jag var gift med en man som var totalt ansvarslös när det gällde pengar. Han hade ”guldnyckel” till Operabarens ingång på baksidan till exempel. Därför värdesätter jag min nuvarande man som är mycket ekonomisk och gör av med mycket lite pengar för sig själv. Jag var ensamstående i sex år med två barn men vikarierade som lärare för att få det att gå ihop. På sommaren var det svårt eftersom jag bara hade lön för terminerna.
Ingrid som önskar dig en skön fortsatt helg.
Det är många som har det tufft med pengar och att få det att gå ihop.
Ha en fin helg!
Ensamstående mödrar har det minsann inte fett och det hade jag inte heller. Jag funderar ibland över hur sonen och jag klarade oss. Jag kan ha dåligt samvete för att han inte fick saker som andra barn fick men nu när han är vuxen säger han att han inte saknat något. Nu är det jag som är fattigpensionär och verkligen får snåla. Att resa är nte att tänka på utan jag får hålla mig hemma coronan eller ej. Att inte ha någon man som kan hjälpa till med ekonomin är ju inte kul. Ser att dom flesta som är två klarar sig mycket bättre och kan göra en hel del som jag bara kan sukta över men man får väl se det som så att friheten är viktig och man gör i alla fall vad man vill och det är bara ekonomin som sätter gränser.
Frihet är helt klart viktigare än pengar. Men har man inga pengar kan man många gånger inte utnyttja den frihet man har och då blir den relativ.
Jag har alltid hävdat att människor som inte har mat på bordet inte är betjänta av att de kan resa vart de vill. För det kan de ju inte annat än i teorin.
Men åsikts- och yttrandefrihet är bland det viktigaste i livet.
Ha en fin helg!
Det är ju bedrövligt att man ska behöva skära ned på mat och annat av det mest
nödvändiga för att man blir pensionär, men så har de styrande beslutat att det ska vara antar jag, spelar ingen roll hur mycket de snackar, de tycks inte anse att vi har råd med det i fosterlandet.
Alla pengar som avsatts spekuleras bort sakta men säkert känns det som.
Jag hoppas jag kan arbeta tills jag blir riktigt gammal.
Tillönskar dig en fin dag.
Ja, visst är det bedrövligt. Jag hoppas också att jag orkar jobba riktigt länge.
Ha en fin helg!
Pingback: Fem en fredag v. 31: Doft och lukt - elisamatilda.se