Så blev det äntligen (nästan) av. Vi brukar ses på Andreas födelsedag, minnas honom och vara tillsammans. Men i år blev det inställt för att en person var rädd för förkylningar. Som om man någonsin kan skydda sig mot det om man rör sig ute i Stockholm.
Det bestämdes ett nytt datum, igår, och i alla fall jag höll kvällen för att vi skulle ses.Men i förrgår uppdagades det att många, de flesta, bokat in annat och att intresset var lamt för att ses. Kanske är det så att livet gått vidare efter några år. De flesta i gänget gör en massa saker tillsammans under året medan för mig är det enda gången jag träffar de här människorna. Jag kände mig besviken. Även A:s syster och hennes sambo hade planerat in kvällen för att ses och det blev så att det var vi tre som träffades på Belgobaren. Eller fyra blev vi faktiskt, för alla ska räknas.
Vi träffades klockan 17 på Belgobaren. D var där och S kom lite senare för det var någon buss som var inställd på grund av snön. Trots att de bor i stan så kan man inte lita på att bussarna går när några extra flingor dalat ner.
Det var fullsatt och vi hade inte fått något bord, men vi stod först i kön om ett bord skulle bli ledigt. Det blev det inte men vi lyckades efter en stund få varsin stol i baren.
Efter varsin öl bestämde vi oss för att äta i baren. Vi hade då fått veta att vi nog inte kunde räkna med något bord förrän vid tidigast 20:30.
Jag beställde en Bookmakers toast och ännu en öl. Jag höll mig till Rochefort à 125:- styck. Det kostar att gå ut numera. Men maten var god och just den älen är en favorit.
Det var väldigt trevligt och vi hann prata med varann, vilket man ju sällan kan i stora sällskap. Jag känner ju inte A:s syster speciellt väl och inte hennes sambo D heller så det var roligt att lära känna dem bättre.
Som jag skrev så var vi fyra, deras lilla dotter som är 9 veckor var också med. En liten sötnos.
Jag vet inte vad klockan var när vi gick, men det var nog före 20 i alla fall. S och A behövde åka hem med sin baby och jag behövde också hem. För trots att jag inte gjort så mycket var jag trött.
Tänk att ni har så mycket snö att bussarna måste ställa in! Och det sista dagarna i mars, så det kan bli.
Det låter som en trevlig kväll, även om ni inte blev så många som ställde upp.
Ha en bra torsdag!
Kram, Ingrid
Det var en trevlig kväll.
Kram
Lite tråkigt att mer folk inte kom, 39 år är ju ingen ålder, tragiskt.
Fint att ni fick till en träff iallafall trots att de andra inte kunde komma.
Tillönskar dig en fin dag Kraka.
Ha en fin dag du också!
Så fint att det blev av i alla fall även om ni inte blev så många. Smart att äta i barnen för vänta hur länge som helst på att få ett bord är man inte road av.
Önskar en god torsdag nu!
Kram
Ja, det var enda alternativet. Onsdagar är svårt i Stockholm och vi ringde till några andra ställen och där var också fullt.
Kram
Jag tänker att folk har så mycket omkring sig att de måstre prioritera. Kanske de gått vidare och nu inte längre känner att de behöver de här träffarna på samma sätt. Jag vet så klart inte, jag bara spånar 🙂 Men att ni hade en fin kväll är ju det viktigaste, oavsett hur många ni var.
Visst går man vidare och visst har man annat för sig. Men då ska man kanske vara tydlig med det och inte kräva att andra ska vända ut och in på sig för att fixa fram ett datum som passar just dessa individer. Jag sa faktiskt ifrån om att byta till ett annat datum en gång till och sa för min del fick vi se hur det är nästa år. Man kan inte hålla en massa datum för folk som ändå bara krånglar. Jag, och också S och D, höll ju datumet vi tillsammans hade bestämt. Ett datum som krångelpersonen från det ursprungliga datumet hade föreslagit.
Hej. ”Krångelspersonen” här. 1, jag har all rätt i världen att ställa in då jag efter förra träffen (som inte blev av) hade en sjukt späckad jobbperiod framför mig som jag absolut inte ville missa eller äventyra då min försörjning hänger på det. 2, att jag lackade ur denna gång var pga den totala tystnad och avsaknad av svar på frågor i gruppen av ”arrangörerna”. Din fråga i tisdags tex låg ute i TIMMAR där alla läste din fråga. Även arrangörerna. Ändå kommer inga svar om bord var bokat, tider, frågor om vilka som skulle komma med. Dvs en helt död tråd. Jag jobbar 2v/månaden utanför Sthlm och är ynka 2v i Sthlm. Jag har flera personer som drar i mig och vill träffa mig när jag är hemma. När den dödaste tråden ever ff vara död utan svar, gav jag upp. Och ja. Det är 6,5 år sedan Talle gick bort, men vi runtom – för alla oss har livet gått vidare och allt kretsar inte längre runt Talle. Ändå tackar jag ja och vill vara med, och det var JAG som föreslog 27-29/3 som de flesta kunde. Men sedan var det tystnad, tystnad och åtee tyst inaktivitet. Inte så konstigt då att man planerar annat eftersom jag har MASSA annat att försöka få in också. Om det nu är att vara ”krångelmänniska” så får det stå för dig. Att sedan Daniel rantar som en sinnessjuk gör ju att jag verkligen inte är sugen att ses mer. Om jag var ljummet intresserad innan, är jag = 0 intresserad nu. Och det gäller även de flesta andra. Freaka ut för att man själv inte kan/orkar planera det man själv dragit igång är knappast mitt fel. Frågor har frågats x fler – alltid med 0 svar.
Självklart har var och en rätt att ställa in. Jag är inte heller i Stockholm speciellt mycket och har också en massa saker att göra. Långt ifrån allt i mitt liv finns i bloggen, vilket jag tror att du förstår.
Du får givetvis tycka att jag borde fixat, beställt bord och hållit i det hela. Men jag trodde vi bestämt det här nya datumet och att allt var bestämt. Jag ville bara checka av dagen innan att allt rullade på. Det var en kollektiv tystnad och visade sig sedan vara ett ointresse. Jag tycker fortfarande att om man planerat något med andra, men ändrat sina planer så kan man väl säga till (skriva) det.
Nej, jag tror inte heller att jag vill ses i den här konstellationen mer. Jag var den som drog igång att vi skulle ses och kan inte tolka det på annat sätt än att det är mig man inte vill träffa. För mig var Talle en arbetskamrat som jag umgicks med på jobbet och tillsammans med er andra då vi gick ut några få gånger. Jag har inget behov av att ha en minnesstund för honom varje år. Jag tyckte bara att det skulle varit trevligt att ses, vi som ändå jobbat ihop och känner varann men som jag i stort sett tappat kontakten med.
Jag var ”arrangören” och borde gjort mer. Men när man inte får kontakt utan möts av tystnad är det inte helt lätt.
Att jag kallade dig ”krångelmänniskan” är för att jag kände mig ledsen för ditt utbrott på FB. Det var inte trevligt att få den skuren över sig. När det enda jag önskar mig är att folk som inte vill vara med, eller har annat för sig och behövt boka om kvällen, bara ska skriva det så man vet. Jag har inte telefonnummer och mailadresser till alla, egentligen bara till enstaka. För mig var gruppen enda kontaktvägen.
Jag får be om ursäkt, men jag trodde det var S+D som var arrangörerna. Den tråd vi skrevs i sist var ju heller inte ursprungstråden, utan en ny startad av S. Jag orkar inte leta upp alla olika trådar om samma ämne och söka bakåt hela tiden. Visste inte att du var arrangören alls. Bara tyckt att tråden är obegriplig när varken plats, tid eller annat meddelats som brukar vara det normala för att gardera att folk är med. Jag är ju den enda som svarat när du skrivit om folk är på och jag var bokad in i det sista, men eftersom det ff var tyst utan bord, tid, plats, så bokade jag om mig då jag tolkade tystnaden där som ointresse. Och som du märkte var det ju heller inte bara att boka bord i sista sekund om det nu var planen. Ni satt ju faktiskt till och med i baren. Återigen: kritiken var inte riktad emot dig eftersom jag inte visste/mindes att du var arrangören. Så förlåt för det. Men det är på sin plats som arrangör att meddela att nu har jag bokat detta, vilka kommer med, nu närmars det sig, osv….inte bara en total tystnad och sedan bli stött över att folk tolkar det som att gruppen är ljumt intresserad. Att du sedan raljerade över mitt val att ställa in i februari för att man ”kan få förkylning var som helst” tycker jag var märkligt sagt. Du är frilansare som jag och du vet att vi inte har ngn sjukersättning. Finns ingen anledning för mig då att utsätta mig för en som redan de facto är sjuk. Jag håller på att spara till en ögonop som kostar 65 000 kr, så nej, jag har ingen lust att bli smittad just inför en jobbperiod. Det ska jag inte behöva bli raljerad över. Allt gott från mig.
Jag ställde frågan blir det någon träff i år. Då fick jag svaret att jag skulle kolla med dig. Det bestämdes ett datum som ställdes in eftersom du ville det. Jag har fortfarande inte förstått varför alla behövde ställa in för att du inte kunde/ville vara med.
Sedan bokas ett nytt datum som du föreslår. Jag antog att vi bestämt. Ja checkade bara av dagen innan, som av en händelse. Som tur var för jag kunde precis lika gärna gått dit och väntat på folk.
Jag visste inte att en middag med kompisar är så formellt att någon ska vara arrangör. Säkert en generationsfråga för det har jag aldrig varit med om förut. Det var ju inte en jättemängd folk. Det var troligen inte för sent att boka på förmiddagen dagen innan.
Jo, det jag menar är att det är stor skillnad på smittrisk i Stockholm och ute i landet. Vill man inte bli smittad så är det ett val man gör. Man väljer själv var man vill vistas. Jag har valt att ändå träffa människor, gå ut på lokal ibland och att åka kollektivt. Trots att det är en jätterisk. Du gör givetvis de val du vill. Men det uppfattades av fler än mig att allt skulle ställas in för att du inte ville bli förkyld.
Nu tycker jag den här frågan är färdigdiskuterad. Det blev som det blev och jag ska aldrig mer fråga någon om att gå ut och äta utan att se till att veta hur formalia ser ut.