Vad som fanns mellan tre och fyra

Började med att stanna kvar på avdelningen i nästan två timmar efter jobbet. Jag hade inte bråttom och bjöds in att äta frukost med dagpersonalen. Har ett väldigt begränsat socialt liv här och passade på att prata lite privat, alltså inte arbetsrelaterat, med arbetskamraterna. Även om jag känner förhållandevis många i Småland så känner jag ingen i Ljungby. Både Växjö och Jönköping bjöd på många tillfällen till umgänge och berikande fritid. Här är jag helt på egen hand och fot. Tur för mig att jag är en introvert person som hämtar energi från mitt inre, i tystnaden och i självsamhet.

När jag kom hem till mitt rum tänkte jag först att jag inte skulle sova så länge, kanske till 15-tiden. Som längst. Men jag var betydligt tröttare än föreställt mig. Hade precis vaknat när det dundrade in ett äldre par i rummet bredvid. Då kändes det som att det nog var dags att gå upp, vid 16:30-tiden.

Gick ner till köket och gjorde kaffe och  knäckemackor. Sedan kom en barnfamilj och ungarna sprang runt och skrek högljutt och det kändes som att jag skulle få hörselskador om jag inte gick upp på mitt rum. Ni vet väl förresten att just gruppen unga kvinnor i pedagogiska yrken är den grupp där hörselnedsättning och behov av hörselhjälpmedel ökar snabbast. Det är en skadligt bullersam miljö att jobba med barn som är högljudda. Det fick jag lära mig på en föreläsning som Hörselskadades riksförbund höll för några år sedan.

På rummet var det, om inte tyst, så i alla fall inga gälla barnröster. Däremot var paret i rummet bredvid störande. Troligen hörde de lite illa och pratade extremt högt. Jag hörde varje ord de sa. Väggarna är tunna, det är ju en gammal byggnad.

Ute såg det ut som vilken höstdag som helst i slutet av september eller oktober. Minus gula och röda löv. För grönt är det i alla fall i ruskvädret. Men fruktansvärt kallt. Var det inte vi som skulle få en extremhet sommar… Vad är det för fel på lagom? 🙂

Funderade mycket på vad jag skulle göra min lediga eftermiddag och kväll. Gå ut kändes inte så meningsfullt och Ljungby är inte direkt en stad som bjuder på något avancerat nöjesliv. I alla fall inget som passar mig.

Började med att se en podd på youtube. Det är en ruskig händelse. Hörde om den när jag jobbade i Jönköping, det var någon av personalen som kände dem eller möjligen kände någon som kände dem.
Lyssnar inte klart, men läser en del om fallet och börjar lyssna på en annan podd där samma person berättar om sin uppväxt. Tar en paus från detta och tittar istället på G W Persson om Fallet Tove. Men sedan har jag fått nog av verkligheten och bestämmer mig för att provtitta på Reyka – Brottsprofilerare. Under tiden jag tittar på playTV äter jag middag, hade en extra matlåda för ändamålet. Men innan dess kollar jag på pizzor och inser att de i nuläget, med inplanerade stora kostnader, inte passar min ekonomi. Det är väldigt mycket pengar att ge 130 kronor för en pizza när man faktiskt redan har mat, bra och hemlagad mat.

Det var skönt att ha en arbetsfri natt, tid att ta det lugnt och slippa åka iväg. Samtidigt så blir det fel i rytmen med bara en natt när dagen gått åt till att sova. Men, som sagt, det var skönt att ha ledig tid på vandrarhemmet. Jag har i princip aldrig svårt att fylla min tid. Den rinner som sand mellan fingrarna.

Hade fri sovning på måndagsmorgonen och åt sedan frukost. Pysslade med ditten och datten under dagen och till sist blev det dags att åter åka till jobbet för de kommande tre nätterna.