Var ordentligt trött när jag gav mig av hemåt efter nattens arbete. Kunde inte riktigt bestämma mig om jag skulle åka till Centralen och byta till T-bana eller åka till Helenelund och gå därifrån ner till Kista.
Hur som helst så bestämde jag mig när vi var vid Centralen att sitta kvar. Jag försökte läsa med ena ögat och sova med det andra. Slumrade till emellanåt. Vaknade till med ett ryck och skyndade mig ut ur tåget.
När jag gått genom spärrarna ser jag att man byggt om biljetthallen och att man satt in en rulltrappa. Men när jag tittar ner för trappen och sedan till vänster ut genom ett fönster förstår jag att något inte stämmer. Husen jag ser till vänster ligger absolut inte i Helenelund. Jag är precis så trött att jag inte har en aning om var jag befinner mig. Jag inser att jag nog måste fråga var jag är, en inte så lite pinsam manöver. Men ”saved by the bell” får jag syn på en skylt med Ulriksdal.
När jag är pigg och vaken vet jag precis hur det ser ut i Ulriksdal, dock inte denna morgon. Medan jag väntar på nästa tåg drar jag mig till minnes att jag nog hört att man ropade ut Ulriksdal och det blir ännu mer obegripligt varför jag klev av just där. Men jag är rätt härdad, åtskilliga är de gånger jag suttit i Huvudsta och väntat på T-banan tillbaka för att jag klivit på fel tåg.
Jag kommer så småningom lyckligt till Helenelund och kan promenera ner till Kista. Där passar jag på att köpa lite fredagströst, två exklusiva praliner med smak av apelsin och hallonpannacotta. Just because I´m worth it…
