Vi hade samma jobb en gång – men inte samtidigt

Jag är uppvuxen under den tid när Cornelis Vreeswijk hade sin storhetstid i svensk musikhistoria. Hemma hos oss var radion alltid på och jag lärde mig att älska hans sånger, i alla fall dem som fick spelas på radio. För även om Cornelis var populär så var han på inget sätt en okontroversiell person.

Han kom till Sverige som barn från ett efterkrigsdrabbat Holland. Precis som andra krigsbarn förföljde minnen från kriget honom under hela hans liv, speciellt när han var drogpåverkad.

Cornelis började sin yrkeskarriär på Beckomberga sjukhus, ett av Stockholms mentalsjukhus, där han arbetade som skötare. Där har även jag arbetet som skötare, men betydligt senare än Cornelis.

Just nu går filmen Cornelis på biograferna. Filmen handlar om Cornelis liv från barndomen fram till hans död 1987. Det är en  mycket bra skildring av Cornelis liv och Hans-Erik Dyvik Husby gör en fantastisk rollprestation, det är som att se Cornelis på nytt. Tyvärr blir slutet lite rumphugget, det går lite snabbt och man hänger inte helt med. Men kanske vet man inte så mycket om hur livet såg ut efter att Cornelis skiljde sig från Bim? Han var ju gift yterligare en gång, med Anita Strandell, och hennes roll försvinner på något sätt. Helt klart är att under 1980-talet hade Cornelis populariet avtagit och det framgår tydligt i filmen hur han kämpar för att få spelningar.

Den sista sommaren, 1987, åker Cornelis ner till Roskilde-festivalen för att, som han tror, spela på en av de mindre scenerna. När han och musikerna blir uppropade tror han att de blivit felplacerade, de ska spela på den stora scenen. Men det visar sig att ett hav av ungdomar samlats för att lyssna på Cornelis Vreesvijk och succén är given, inte minst när han sjunger Somliga går med trasiga skor*.

På hösten 1987 dör Cornelis Vreeswijk på Södersjukhuset, ensam och utfattig. Han hinner aldrig uppleva den enorma popularitet som kom efter Roskilde. I slutet av filmen får vi se hans son, Jack Vreeswijk, lägga en blomma på Cornelis grav. Cornelis Vreeswijk är begraven på Katarina kyrkogård på söder i Stockholm.

*Jag har lagt in Somliga går med trasiga skor i Krakas bloggmusik för den som har Spootify. Annars är det bara att själv botanisera på Spootify, de flesta av hans låtar verkar finnas där.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

2 svar på Vi hade samma jobb en gång – men inte samtidigt

  1. Pingback: Krakas blogg » Blog Archive » Trasiga skor

  2. Pingback: Cornelis Vreeswijk arbetade som skötare på BeckombergaPsykiatriska Museet, Gertrudsvik, Västervik | Psykiatriska Museet, Gertrudsvik, Västervik

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *