I tujaträdens skugga

Det finns en låt som alltid fascinerat mig, en text med flera dimensioner, som alltid får mig att tänka lite djupare. Låten heter Blinkar blå och är en av Adolphson & Falks mest kända.

En dimension är naturligtvis min yrkesmässiga. Övervakningen av vitala livsparametrar, mätutrustning som försäkrar att allt är som det ska med andning, hjärtverksamhet och cirkulation.

”På panelen ser jag lamporna som lyser.
Processens steg står under min kontroll.
Jag håller ögonen på datorns analyser.
Här har ovissheten spelat ut sin roll.”

Den dimension jag vill lyfta i det här inlägget är en annat, den om att vi inte kan förklara och förstå allt. Att vi inte kan veta vad som gömmer sig i tujaträdens skugga.

En händelse förra veckan har fått mig att fundera kring om jag vill veta vad som finns i skuggan, om jag vill följa med in under träden för att få veta.

Nej, jag är inte rädd för skuggan. Jag är bara inte säker på att jag vill utforska mörkret under träden, inte säker på att jag orkar smyga runt under buskarna en gång till.
Jag har följt med under träden, in i skuggan, alltför många gånger för att kunna ignorera hur enormt mycket energi det tar. Hur lite energi det oftast ger eftersom sällskapet in i skuggan sällan är medveten om att att inte bara träden ger skugga. Vi som rör oss bildar också skuggmönster som överlappar varann och bildar mönster.

”Men i nattens tysta timmar har jag undrat
vad som händer där tekniken inte ser,
vad som döljer sig i tujaträdens skugga.
Och jag känner oron växa mer och mer.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

4 svar på I tujaträdens skugga

  1. Happygoluckiest skriver:

    Det kanske hade varit alldeles underbart där inne i skuggan. Eller inte.
    Det vi inte vet så mycket om måste vi ändå bestämma utifrån våra tidigare erfarenheter och jag skulle gjort som du. Valt att stanna kvar vid det säkra och kända 😉

    • Kraka skriver:

      Jag har inte bestämt mig ännu… Men jag v e t vad som kan finnas i skuggan och det känns inte så lockande…

  2. Bosse Lidén skriver:

    Jag har alltid haft en viss förkärlek för AF. Både den låten och många fler. De har en låt som heter ”Tyngdlös”. Jag tycker deras musik är Tidlös. Låten ”Någon” förknippar jag starkt med min tid i Umeå. Då var det en av mina favoritlåtar. Hoppas du har det bra. Kram Bosse

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × fyra =