Ännu en nystart

Så var det slut. Har varit ledig från arbete i 18 dagar, med ett undantag då jag var inne och jobbade ett timpass på postop Huddinge.
Jag kände när mitt uppdrag i Borås tog slut den 10:e januari att jag behövde återhämtning Det var väl framför allt julen som tagit en alltför stor andel av mina krafter. Kan inte gå in på några detaljer, men om jag säger lite allmänt att vi hade många svårt sjuka, tunga patienter så har jag inte gjort något övertramp vad gäller tystnadsplikten. Intensivvård kan vara väldigt tungt. Både psykiskt och fysiskt.

Idag skulle jag börja ett nytt uppdrag, gå ett introduktionspass en halvdag. Jag la mig vid 22:30-tiden för att hinna sova. Men det hade jag inte mycket för, jag vaknade 00:30 och sedan kunde jag inte somna. Så är det alltid när jag ska jobba dagtid, det är en av anledningarna till att jag inte vill jobba varken dagtid eller 3-skift. Jag kan inte sova. Är så rädd för att inte vakna i tid så jag istället helt missar min sömn. Det går på kort sikt, men utdraget på längre perioder blir jag sjuk.

Hur som helst så hade jag tänkt gå upp klockan 05:00. Men jag gav upp försöken att sova redan 04:30 och gick ut i köket och gjorde kaffe. Sedan tog jag det lugnt, hade gott om tid. Men jag var fruktansvärt trött.

Skulle vara på sjukhuset 07:45. Men jag var där redan 07:15 och fick hjälp på säkerhetsavdelningen att få mitt kort programmerat till dörrarna.
Sedan visade det sig aatt den person jag skulle träffa skulle komma senare. Men det var väl ordnat med någon jag skulle gå bredvid och jag blev ordentligt omhändertagen.
Det var ronder med olika läkare och läkemedelsutdelning och en massa pyssel. Jag har inte jobbat på en vårdavdelning på så där 14 år. Men just nu hade de inget IVA-jobb som föll inom mina önskemål. Jag vill jobba nätter och bara 10 i månaden. Jag kan undantagsvis jobba kvällar och dagar, men helst inte eftersom det suger musten ur mig att inte sova. De flesta IVA-avdelningar vill ha någon som jobbar heltid på 3-skift. Det gör jag inte. Dessutom vill avdelningarna bestämma schemat och då faller hela idén med att jobba på bemanning.

Det verkade som att sjuksköterskorna inte hade tid för kafferast, men undersköterskorna verkade i alla fall fika. Eller så dricker inte hon jag gick med kaffe. Men det behöver jag inte fördjupa mig i. Jag ska ju jobba nätter.
Tiden gick snabbt och klockan blev 12 väldigt snabbt och jag skulle åka hem. Hade gärna stannat ett par timmar till. Men nu var det så att jag fick 4 timmar introduktion. Inte mer.

Jag köpte en kokt med bröd nere i cafeterian i entrén. Sedan gick jag till T-banan. Var inne på ICA i Husby och köpte risgrynsgröt och mazariner.

När jag kom hem drack jag kaffe och åt en mazarin. Hade kontakt med min son. Minns inte om vi pratade eller om vi sms:ade. Jag var så trött. Sedan gick jag och la mig. Sov i nästan 3½ timme.

Gick upp, drack kaffe och klädde mig för att åka till Kista och först veckomässan och sedan kyrkoråd.

Jag var fortfarande väldigt trött och avstod från soppserveringen och hälsade bara snabbt på några jag känner. Sedan gick jag in i den nästan tomma kyrksalen. Det var ett par personer till som sökt sig till stillheten.

Efter mässan och kyrkorådet var klockan strax 21 och man skulle stänga i Kista centrum. Men jag gick till MAX och köpte en fiskburgare att ta med hem. Hade ju bara ätit korven till lunch och en mazarin till kaffet. Kände att jag behövde något matigare.

När jag kom hem mötte pojkarna mig vid dörren. De verkade väldigt glada att se mig. De är väl alltid glada när jag kommer hem, men ibland är de extra glada. Det fanns mat i skålarna så det var inte därför. De längtade helt enkelt efter mig.

Satte mig i köket med en kopp kaffe och den där fiskburgaren.Var väldigt tacksam för tak över huvudet. Ute var det, om inte snöstorm, i alla fall snöblåst. Lite slaskigt och just sådant väder som jag avskyr. Men i skrivande stund är det minus 3 utanför mitt köksfönster så vi slipper kanske värsta slaskandet. Ska dricka lite mer kaffe och sedan sova. Imorgon är det nya äventyr. Men det tar vi då. 🙂

This entry was posted in Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stockholm: St Göran. Bookmark the permalink.

7 Responses to Ännu en nystart

  1. BP says:

    Skulle aldrig kunna jobba skift eller natt. Har en kompis som är polis och han jobbar ungefär som du. Han lever i dvala och har bestämt sig för att gå i förtidspension. Har även en bloggkompis som bara jobbar natt på NKS som banrmorska. Hon har också sömnrubbningar.

    Beundrar alla som klarar av att jobba på det sättet som ni gör. Skulle som sagt aldrig klara av det och är otroligt glad för att jag hade ett arbete som hade flextid och välkomnade att man jobbade hemifrån och på så sätt slapp snöeländen till exempel..

  2. Znogge says:

    Även jag blir väldigt imponerad av er som klarar av att jobba natt. Själv skulle jag aldrig fixa det även om jag i och för sig inte testat. Det känns liksom bara helt omöjligt… Hoppas du ska trivas bra på den nya avdelningen.

    Kram

  3. GeddFish says:

    Sömn, är ju bara SÅ viktig! Jag hade för lite sömn inatt, men jag kan ju ta en lur på dagen som komp. Men jag spände mig för en sak. Jag skulle aldrig kunna jobba 3-skift eller ständig natt. Beundrar er som kan detta, för ni behövs!

    Härligt att bli välkomnad av dina katter! Katt, som hund, är goa familjemedlemmar!
    Lycka till på den nya avdelningen, det går säkert finfint. Kram!

  4. Mösstanten says:

    Du får väl nattjobb nu, antar jag? Det var väl bara introduktionen sommar dagtid? Jag får säga som de andra att natt skulle jag inte klarat jobba. Tur att det finns de som trivs med det. Nattjobb kan vi ju inte vara utan.

  5. Lilja says:

    Låter väldigt jobbigt. Hoppas du blir utvilad snart. 💕

  6. Elisa says:

    Skönt att få ha varit ledig så länge. Tur du finns som vill jobba natt! Jag kan tycka det är mysigt i teorin men skulle nog inte klara det i praktiken. Men allt är ju en vanesak också. 3-skift däremot känns inte lockande någonstans. Hoppas du klarar dig nu efter de 4 timmarna introduktion. 🙂

  7. Ingrid says:

    Det är för väl att det finns några som vill jobba som du gör! Hur skulle det annars fungera i vården? Hoppas att du får den tjänstgöring du vill ha och att du kommer att trivas med det.
    Kram, Ingrid

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 5 =