Vill man ha roligt får man förtjäna det

Nu är hösten, eller i alla fall höstterminen, här och det är dags att sluta slöa. Eftersom ett biobesök var planerat till kvällen bestämde jag mig för att jag först måste förtjäna att få roa mig genom att göra ett antal gula saker. En eller annan röd sak kunde också få komma med och allt skulle sedan belönas med ett biobesök som räknas till gröna aktiviteter.

 

  • Ett morgontidigt ärende
  • Diska
  • Boka, och köpa, biobiljetter
  • Plugga 1 timme
  • Bära ut till återvinningen
  • Skura och städa toalett och badrum
  • Plugga 1 timme

Förutom biobesöket kopplade jag av med att väva in ytterligare några gröna aktiviteter också.

  • Ljudbok
  • Promenad
  • Kaffe x flera

Vi hade bestämt att träffas vid 18:30-tiden utanför min sons port. Jag var ute betydligt tidigare än så och han promenera runt lite och kolla på diverse i närmiljön.

Vi tog T-banan in till T-centralen och gick sedan till Pytterian för att äta. Vi valde både Pyttipanna Bellman.

Innan filmen skulle börja 20:45 hann vi titta i några skyltfönster. Bland annat konstaterade min son att Fjällräven Konken är väldigt populär numera. Han hade en sådan när han gick i skolan och blev retad för den töntiga ryggsäcken. Tiderna förändras. Eller är det så att det är för att den numera är så dyr att den kan anses vara lyx som det inte längre anses som något att retas för. Man får lätt 5 (fem) ryggsäckar från någon sportkedja för vad en Fjällräven Konken kostar. Jag kollade priserna så sent som förra veckan.

Hur som helst gick vi till Rigoletto för att se Once up on a time in Holywood, Quentin Tarantinos senaste film. Det är hans 9:de och därmed näst sista eftersom han tidigt sagt att han bara skulle göra 10 filmer. Det håller han fast vid läste jag i en intervju i veckan som gått.

Filmen är märklig och tråkig. Tarantino berättar alltid en historia med sina filmer och så också denna gång. Men det är väldigt många referenser från dåtidens (1969) filmer, och framför allt skådespelarnas interaktioner med varann. Det är alldeles för många poänger man missar om man inte är väldigt påläst. (Eller så är det så att man har mer behållning om man inte vet något alls kanske?)

Min son tyckte precis som jag att han var för lite påläst och att filmen var för de riktiga filmnördarna. Då ska man veta att han sett så mycket mer film än vad jag har gjort.
Jag hade läst på ordentligt om Manson och sekten omkring honom och mordet på Sharon Tate. Det gjorde mig om möjligt ännu mer förvirrad. Ville Tarantino säga något med hur han gjorde något helt annat av det mordet än verkligheten? Eller nyttjade han bara sin konstnärliga frihet?

Filmen är sevärd. Speciellt om man är ett fan av Tarantinos filmer. Men jag blev så grymt besviken eftersom jag förväntat mig något stort. The hateful eight, hans förra film, var så storslagen och historian i den så sammanvävd att den gav en aha-upplevelse när man förstod hur det hängde ihop. Därtill de fantastiska naturbilderna. Inget av detta fanns i den nya filmen.

Det här inlägget postades i Film, Livet, Mammason. Bokmärk permalänken.

5 svar på Vill man ha roligt får man förtjäna det

  1. Ingrid skriver:

    Då vet jag att det inte är helt nödvändigt att gå och se ”Once up on a time in Holywood”.
    Hoppas att du har en skön söndag!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Men det är ju inte säkert att du tycker lika som jag. Jag funderade faktiskt på om man borde se den en gång till. Man brukar ju snappa upp nyanser och subtila saker bättre när man ser om en film.

      Ha en bra söndag!

      Kram

  2. Znogge skriver:

    Jag inser direkt att filmen inte är något för mig så den får vara.
    Konken är verkligen inne nu och även lilla S har en fast en minikonken.

    Kram och ha en bra söndag!

  3. Susjos skriver:

    Kul att sätta upp grejer som grön-gul-röda! Precis som Viktväktarnas gamla prickar ja!
    Tarantinos film ska jag såklart se, trots att den är lång, och kanske man inte hänger med? Jag kan verkligen inte mycket om Tarantinos filmer eller om året 1969! Han gör ju lite speciella filmer, gillade Pulp Fiction och Django unchained.
    Men det är ju lite ögongodis med , som ju också är väldigt bra skådisar: Brad Pitt och Leonardo di Caprio! En kompis har sett den och hon sa också att hon inte förstod den, men att den var bra, och hon upplevde den inte som lång!
    Ha det gott!

    • Kraka skriver:

      Tiden var inget problem, plötsligt var filmen slut. Men handlingen var annorlunda än hans tidigare filmer. Men trots allt sevärd.

      Boken, som jag har för mig heter Själaväktarna, är skriven av Ma Oftedal. Jag har förenklat ganska radikalt. Men det är ett spännande sätt att se på stress.

      Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton − tretton =