Göteborg – Fjärde dagen

Det blev lite av en ickedag, ändå hann jag en hel del. Men jag längtade hem och ångrade att jag bokat biljett så sent på dagen. Givetvis av ekonomiska skäl, men på förmiddagen kändes några hundralappar varit värt att ta ett tidigare tåg. Men med tanke på att själva workshoppen kostat 4000 kronor och sedan både boendet och resan på det så var det nog ett klokt beslut ändå. Så bra lön har jag inte så jag kan gödsla med pengarna.

Efter morgonkaffe packade jag och städade rummet. Klockan 11:00 skulle nyckelkortet lämnas. Det hade varit helt okej på vandrarhemmet, men alldeles för stort. Det är flera kvarter och på båda sidorna om gatan. Folk svarar inte när man säger hej, glor på en och på morgonen när jag kom ut i köket med exakt 1 kaffemugg, en assiett, en bordskniv och ett glas blev jag utskälld av en man, på bruten engelska, för att det var fullt med disk i köket. Jag sa bara: ”Yes it’s terrible, yes it’s terrible” medan jag diskade de få saker jag använt under min vistelse. Jag hade använt en gaffel också, men den hade jag diskat dagen innan. I köket stod mängder av tallrikar med intorkade matrester, kastruller och ett gäng bestick och glas. När han gått mumlade jag ”It’s not my fault”. Jag var rätt arg för att han skällt på mig. Jag var dels helt oskyldig, dels kände vi inte varann.

När jag lämnade in mitt nyckelkort stod en man och tjafsade med receptionisten. Han ville boka ytterligare en natt, och det fick han. Vet egentligen inte vad han tjafsade om, förutom att hon pratade dålig svenska. För det gjorde hon. Tror inte ens att hon förstod att den här mannen var just den kategori personer som man garanterar att man aldrig hyr ut till. Av säkerhetsskäl. Det fanns det anslag om. Bara besökare i stan, inte hemlösa. Inte för att jag bryr mig, för var ska de stackare bo som inte får någon bostad? Det är ju rena fördomar att påstå att folk som saknar bostad är en säkerhetsrisk för andra. Tror snarare att det är en säkerhetsrisk med hundratals gäster som man har noll koll på vilka de är. Jag är van vid lilla, familjära, Stigbergsliden där man har superkoll på den lilla skara boende. De öppnar i mitten av maj igen efter renovering. Tror att det bara är fasaden man förstärker, inte renoverar inomhus.

När jag kom ut funderade jag på om jag skulle promenera. Det var sol. För en gångs skull. Men med tanke på min tunga packning, med inköpta böcker så mycket tyngre än när jag kom, tog jag spårvagnen ner till Brunnsparken.

Gick till Ahlströms konditori. De är också kända för sina semlor. Valde en wienersemla och satt där länge. Trots att det var mycket folk. Tror inte att det är uppskattat att man tar en plats i flera timmar. Men just då struntade jag i det.

Till sist gav jag mig iväg med tanken på att äta något riktigt, kunde ju inte leva på en semla hela dagen.

Hamnade med tiden på Pizza Hut. Servitrisen var lite snörpig och utan att jag vet vad hon tänkte så sa hennes minspel ungefär: ”Ensam tant med resväska, tråkig kund som kommer att välja det billigaste och troligen klaga på något, kanske allt”. Jag fick en plats bredvid toaletten. Det var den enda plats hon hade, sa hon, det fanns flera lediga bord i lokalen.
Hon tinade upp när det visade sig att jag beställde vin, förrätt och en pizza. När jag sedan beställde ytterligare ett glas vin och med tiden kaffe och efterrätt till och med log hon mot mig. Som sagt, fördomar är vanskliga.

Vitlöksbröd supreme och glass. Däremellan en pizza tropicana.

Jag tog en sväng via Lagerhaus på väg till tåget. Köpte ett par kassar och ett block med planeringsscheman att ha med i Växjö.

När jag kom till stationen var det cirka 40 minuter tills tåget skulle gå. Jag väntade ute tills det var en halvtimme kvar och kände då om dörren var öppen. Det var den och jag letade mig fram till min plats och satte mig.

Trots att det var ett betydligt snabbare tåg än det jag åkte med ner kändes resan lång. Jag lyssnade på bok och slumrade lite.

Tog T-banan hem där två glada katter väntade. Som jag saknat dem! De verkade saknat mig också, trots att min son givit dem det de behövde.

Jag var trött, tog ett bad och gick och la mig.

 

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

2 svar på Göteborg – Fjärde dagen

  1. Mia skriver:

    Vilka skumma typer du har stött på….och inte alls kul att bli beskylld för nåt man inte gjort….inte heller att ha fördomar, vilket ju faktiskt är ganska lätt! Skönt att vara hemma hos kissarna, förstår jag <3

    • Kraka skriver:

      Många är verkligen förbluffande otrevliga. Mer i Stockholm än i Göteborg. Utländska turister verkar inte alls förstå att man säger hej till varann i gemensamma utrymmen på ett vandrarhem. De glor argt som om man hade hotat dem. Däremot så hälsar svenskar på varann fortfarande. Så som vi alltid gjort på vandrarhem och vandringsleder.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × tre =