Igår träffade jag äntligen Ziggy, eller om det stavas Siggy, tror inte han bryr sig om stavningen.
Jag var i Kungälv på dagtid och hade bestämt mig för att gå till blomsteraffären med en liten julklapp till den fina katten jag sett på kvällen före julafton. Eftersom jag inte visste vad katten kunde tänkas vilja ha köpte jag det mina katter älskar, Sheba paté.
När jag kliver in i affären sitter katten där. Jag försöker få klappa den, men han är fullt upptagen med att inspektera alla nya växter som de fått in och hinner endast snabbt nosa lite på min hand.
Jag får veta att det är affärens ägare som katten bor med och att den varje dag, efter att blivit utsläppt hemma, går en runda och sedan ner till affären. Den är inte alltid där men väldigt ofta, till glädje för många.
Jag säger hejdå till katten och lovar att komma tillbaka en annan dag. Katter bestämmer själv hur fort man ska bli vänner och Ziggy verkar vara en svårflörtad man.
Pingback: Lycka är att vara ledig | Kraka