När jag var på gymmet idag passade jag på att besöka det nya biblioteket i Kista. Det var stort vad gäller ytan och lite här och var hade man ställt ut en eller annan bokhylla blandat med bord. Man hade några datorrum som var trånga och fullsatta. Det hela gav ett rörigt intryck, som om man befann sig på torget och helst ville gå därifrån så snart som möjligt innan miljön helt tömt en på enegi.
Men så fick jag syn på det som gjorde att jag ändå kan ha fördragsamhet med det nya, fula, biblioteket i Kista. Man hade hängt hängmattor utefter fönstren ut mot gallerian. En fristad för läsande och tankar – trots allt.
Åh, vad härligt med hängmattorna! Det ger mig hopp. Kram!
Ja, det kändes hoppingivande.
Kram
De var ganska coola. Var de bekväma då?
Jag har inte provat dem ännu. Men jag ska.
Pingback: Prövotid – Eller att vänja sig vid det nya | Kraka
Pingback: Lite av en mellandag | Kraka