Sorgen och glädjen, sida vid sida

Det blev en lång och innehållsrik dag igår. Trött redan när jag steg upp tidigt på morgonen och utmattad när jag kom hem.

Det började med en begravning i Spånga kyrka. Jag kände inte Y som begravdes, hon slutade ungefär samtidigt som jag började som förtroendevald i Kista. Eller strax efter. När vi gick samman och blev en församling 2010 hade hon gått i pension. Men jag vet vem hon var, har med största sannolikhet bytt ett eller annat ord med henne. Hon hade mopsar som ofta var med på jobbet.

Jag behövde åka hemifrån rätt tidigt eftersom  SL-kommunikationerna är så struliga. Dessutom går det ingen buss numera till kyrkan, ett problem för äldre och handikappade som ju måste åka taxi. Men för en vandrare är det inte långt, bara cirka 2 kilometer från Spånga station. Jag hade ordentliga skor på fötterna och ombytes i ryggan.

Det är inte ens långt hem, 4 kilometer är helt klart gångavstånd. Men nu var jag ju i inte hemma utan i stugan. Men jag kunde inte låta bli att fundera över att det tar nästan en timme med bussen från Husby till Spånga. Klart man tar bilen då.

Precis utanför kyrkan kom jag på att jag glömt blommorna hemma. Jag hade tänkt klippa någon ros och eventuellt något grönt i trädgården. Men det ordnade sig. Nallade lite blomster utanför Prästgården. Det fanns nyutslagna rosor, dagen innan hade man skördat för att göra rosenolja, men de som då varit i knopp hade nu slagit ut. Kompletterade med lite vildblomster.

Det var en vacker och stillsam begravning. Lågmäld är nog de ord jag söker. Enkla psalmer, som alla kan, och vacker musik. Efteråt var det kaffe i Rättargården.
Eftersom jag är en slarvmaja hade jag inte anmält mig på rätt sätt. Tanken hade inte ens slagit mig, H sa till mig att Y skulle begravas och jag sa att jag kommer. I min värld var jag då anmäld.
Nu ordnade det sig ändå. Det ordnades ett ”skämsbord” för oss som inte anmält sig och vi fick både små snittar, hastigt tillverkade, och en smal tårtbit till kaffet. Måste verkligen komma ihåg att skriva in i instruktionerna till min son att det ska finnas ”reservfika” för dem som inte anmält sig när jag ska bbegravas. Det är ju alltid fler som kommer än som anmält sig.

Efteråt åkte H och jag till Sundbyberg för att ta ett glas vin, som blev två, och prata. Vi hade tänkt gå på Bishops arms, men de öppnade inte förrän klockan 15. Tre bröder skulle öppna klockan 13 och till dess var det bara en kvart.

Passade på att gå till apoteket under tiden vi väntade. Det tog sin tid. Jag hade ett pappersrecept, något som är ovanligt numera, och den stackars apotekspersonalen hade ett himla sjå att registrera uttaget. Hon vände och vred på receptet, letade efter koderna i sin dator och blev alltmer brydd. Frågade mig om jag varit på hälsokontroll. Men då sa jag med min mest auktoritära röst att: ”Hon har skrivit ut receptet privat till mig. Eftersom hon är röntgenläkare har hon inte e-förskrivning och läkare har rätt att skriva ut recept privat”. Då blev det lite ordning och receptet registrerades och  jag fick min medicin. Det var nästan lite synd om hon på apoteket. Hon var väldigt ung och hade troligtvis aldrig sett ett pappersrecept tidigare. I synnerhet inte ett som var privatutskrivet.

När vi kom ut från apoteket hade man öppnat på Tre bröder och vi beställde varsitt glas rosé. Sedan pratade vi om ditten och datten. Speciellt datten. När första glaset var slut beställde vi ett till.

Jag åkte sedan med till Alvik med Tvärbanan, H fortsatte hem till Årsta. Jag hade ganska gott om tid och passade på att besöka Alviks Målarbod. Hittade en tapet som jag ska fundera på om jag kanske ska ha som fondvägg i stugans vardagsrum. Behöver hitta rätt tapet att kombinera med så färgerna stämmer. Den tillhörde barnsortimentet, men skulle precis lika gärna kunna vara just en fond.

Den var dyr, nästan 900 kronor rullen, och jag behöver minst 2 rullar om jag väljer att ha den på en kort vägg. Kanske till och med att det behövs 3 rullar, den ska ju mönsterpassas. Så det tål att tänkas på…

Det jag däremot köpte var svart färg och penslar som jag ska ha på lördag. Men det återkommer jag nog till.

Sedan åkte jag en station, till Kristineberg, för att träffa min vän röntgenläkaren för vår månatliga middag. Vi skulle ses på Solstugan.

På vägen fick jag syn på en staty av Anita Brusewitz-Hansson. Tre kvinnor i långbyxor och jag funderade på hur hon tänkt som kallat sin skulptur för Kjolen. Har googlat för att försöka hitta svar, men inte lyckats. Konstnären måste ju haft en tanke. Hon är född 1927 och skulpturen är från 1973. Är det någon som vet får ni gärna berätta.


Jag gick sedan upp till Solstugan, beställde ett glas Cava och satte mig med utsikt över Tranebergsbron. Det var gott om tid innan L skulle komma, hon jobbade.

När det var dags att beställa valde jag Solstugans burgare. Med tanke på att jag redan druckit flera glas vin valde jag Ramlösa med smak av granatäpple. Det var första gången jag drack med den smaken, men absolut inte sista. Den var så god.

Trots att jag var så mätt och inte ens orkat äta upp allt bestämde jag mig för äppelkaka med vaniljvisp till kaffet.

Vi tog sedan T-banan till Odenplan. L skulle med pendeltåget och jag skulle byta T-bana. Nu under sommaren måste man byta ett flertal gånger och det är överfullt med folk. Men eftersom jag klev på redan vid Odenplan hittade jag en sittplats. Vid T-centralen fick folk stå som packade sillar.

När jag kom hem till stugan, ungefär klocka 20, var jag helt matt. Fixade lite åt pojkarna, deras låda och matskålar. Sedan la jag mig. Orkade inte ens tänka på att sitta uppe.

Nu är det torsdag och regn. Kallt är det också, bara 16 grader inne i stugan och 12 ute. Hade tänkt jobba i trädgården. Men det är alldeles för blött. Ska läsa lite och sedan får vi se vad eftermiddagen bjuder på.

Det här inlägget postades i Livet, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

5 svar på Sorgen och glädjen, sida vid sida

  1. Znogge skriver:

    Så mycket du hann med under gårdagen. Skönt att det blev ett fint avsked även om ni inte kände varandra speciellt väl.

    Tapeten är häftig men billig var den inte. Däremot som gjord för din stuga tycker jag.

    Kram och ha en bra torsdag!

  2. Geddfish skriver:

    Jag tycker det var en väldigt effektiv och trevlig dag för dig, trots det sorgliga i början, men sorg kan också vara vackert.
    Du är en livsnjutare och jag kan hålla med, håller gärna den stilen.
    Kram

  3. Ingrid skriver:

    Det var verkligen en innehållsrik dag!
    Begravningen låter som en fint avskedstagande och det ordnade sig ju så att du fick vara med på minnesstunden efteråt också.
    Det verkar som om vi fått en släng av en vanlig svensk sommar nu, för så här brukar juli vara.
    Kram, Ingrid

  4. Micke skriver:

    Apoteket jag emellanåt bevistar verkar ha bytt personal, saknar de gamla oerhört så jag beställer på ”Apotea” istället och får det levererat till dörren…fast ”privata” recept funkar ju inte där.
    Ja va mycket du hann med som Znogge skrev….bra jobbat…är inte hälften så effektiv som dig.

    Begravningar…har funderat på att skriva ner hur jag vill ha det…inga krussiduller för mig känner jag…rakt in i ugnen och ut på nån minneslund tänker jag…vill de ha minnesstund får de ha det….fast då kanske jag är självisk….får fundera vidare.

    Ha en fin fortsättning på veckan.

  5. Pingback: EFIT – Ett Foto I Timmen – 5 augusti | Kraka

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *