Pandemimelankoli

Sitter på övervåningen i Tornet och tittar ut. Solen lyser på snön. Jag har suttit här många gånger. Olika väder. Olika årstider. Inte minst den här helgen har jag suttit här.

Jag känner mig ledsen, på djupet. Jag längtar hem. Men inte hem till det liv som erbjuds i stan just nu. Jag vill tillbaka till livet som det var före pandemin.

Blev sittandes länge, följde en livetråd på Aftonbladet. Skrev till och med ett inlägg. Det var Anders Lindberg som svarade på frågor.

Innan jag tog tag i dagen, klockan var över 12, gjorde jag ytterligare en kopp kaffe.

Den där drömrulltårtan vill ni nog inte veta vad den innehåller. I vart fall vill inte jag det. Den är fortfarande ganska färsk och fin. Inköpt på Nobeldagen då jag gjorde en Charlotte Russ och inte visste om jag behövde en eller två rulltårtor till formen. Varför är det ingen som kommit på att använda samma slags konserveringsmedel i hudcremer? Verkar ju hålla sig oförändrat i evighet. Typ. Det där blårandiga porslinet heter förresten Corona. 😀

Klockan var mycket och jag gick in till Fia för att låna en kakform i hjärtmodell. Men det visade sig att J hade gjort en hjärtformad kaka som vi skulle få halva av. Så jag planerade om och bestämde mig för en annan efterrätt.

Åkte in till Norremark. Tankade bilen och shoppade nödvändiga ingredienser. Sedan hem igen.

Tillagade efterrätten, kokt grädde, aka pannacotta, och när den stod på vänt för att stelna gick jag hem till Tornet och sov en stund. Hade drabbats av akut trötthet.

Hade gärna velat klä upp mig lite, men hade inga kläder av det slaget kvar. Så det fick bli vardagskläder. Vi gick över med köttgryta och pannacotta till J och O och deras barn. Med oss tillbaka fick vi ett halvt hjärta.

Middag vid vackert dukat bord. Fläskkalops som smakade himmelskt och rött vin i glasen. Alla hjärtans dag, visserligen en tradition som inte har mer än så där ett 60-tal år på nacken i Sverige och då i första hand som en kommersiell dag då vi förväntas köpa hjärtformade prylar, skicka kort och blommor. I vissa länder, i första hand England och Frankrike, har dagen rötter i 400-talet. Jag minns dagen från 60-talet då det var mycket fokus på att ha en kärlek och att man på Valentindagen fick skicka anonyma brev och kort. Vill minnas att man pådyvlades detta påfund i skolan och skulle tillverka dessa kort. Hur kul var det för den som inte ”var ihop” med någon?!! Vilket väl dessutom kunde ses som ganska normalt när man gick på mellanstadiet? I alla fall på den tiden. Numera är vi många som ser dagen som en dag att hylla vänskapen.

Vi satte oss vid TV:n och åt vår efterrätt. Lite senare utökades det med kaffe och kaka, den vi fått av J.

Jag tog bara en pytteliten bit av kakan. Det finns en gräns även för mig. Men med lite tur kanske den kan dyka upp vid något kaffe på måndagen. För det sista jag gjorde innan jag gick och la mig var att skicka sms till F och fråga om han skulle bli arg om jag inte kommer hem förrän på tisdagen. Han svarade att det skulle han inte.
För den som undrar varför min son skulle ha åsikter om ifall jag stannar borta så är han kattvakt och jag kan inte ta för givet att han inte har egna planer.