Innehållsrik söndag

Hade alarmet på och måste säga att jag var alldeles för trött för att gå upp. Men eftersom jag var tvungen så släpade jag mig upp efter en del snoozande  Gjorde kaffe och gick, i pyjamas och kappan över, in till Fia och U och hämtade tejp. Hade glömt ta med det kvällen innan.

Det var dags att slå in presenten till C som hade bjudit in till brunch klockan 9:30. Jag hade med andra ord lite bråttom för jag skulle hinna både slå in presenten och skriva det tal jag tänkt hålla. Visserligen hade jag klurat på det och hade det i huvudet, men jag ville ha det nedskrivet och flyttat via Evernote till mobilen. Eller flyttat, åtkomst heter det väl.

Jag hade ganska snabbt bestämt mig för att ge honom boken om Kista, platsen där jag bor och lever. Den historiska del av min vardagsbygd (jag har här valt ordet vardagsbygd som en markering att det inte är här jag är uppväxt. Södertälje är min hembygd där jag växt upp, gått i skola och fått min tidiga formning till människa.) som få känner till när de framställer det som att vi som bor här bara är kriminella och skjuter på varann. Dessutom vet jag att C är intresserad av historia. Boken har funnits på svenska, jag har ett exemplar, men verkar nu bara gå att beställa i engelskspråkig utgåva.

På Börjes, på lördagen, hittade jag det perfekta kortet med en vovve som ser ut nästan som C:s hund Pappi.

Det var bara 5 minuter till 9:30 när jag var klar även med talet och kunde klä på mig. Det gick i rasande fart och jag kom säkert 5 eller kanske till och med 10 minuter efter utsatt tid. Men vad gjorde det… I familjen Z är man alltid lite sen och jag tror att allt var klart så där dryga timmen senare. men då var det desto härligare att få äta denna frukostlunch.

Jag hjälpte till att duka bordet, framför allt att få på duken som behövde vikas på ett speciellt sätt för att inte vara för lång. Det där bordet är fiffigt annars och man lägga i flera skivor i mitten och få det jättelågt. Till fler än 20 personer tror jag. Men så stora fester får man inte ha i dessa tider.

I köket dukades det upp en buffé med varjehanda läckerheter. Det fanns så mycket gott att välja på. Det fanns också Dutch pancake som ställdes inne på bordet där vi åt. Verkligen gott.

C fick en massa trevliga presenter. Från sina föräldrar fick han en vacker kniv med tillhörande tändstål som man kan använda för att få eld om tändstickorna är slut eller blivit våta. Det var den jag var och hämtade på Naturkompaniet i onsdags då jag var inne i stan. En sådan skulle jag gott kunna kosta på mig att köpa till mig själv. Perfekt för vandringar.

Jag höll mitt tal som handlade om både pandemitider och människors behov av varann och av kommunikation. Om utvecklandet av sätt att kommunicera från tidig kilskrift, via runor och radiokommunikation och hur just Kista varit en viktig del i detta. (Nej, kilskrift har vi inte utvecklat här, men all skrift från mänsklighetens begynnelse vittnar om vårt behov av att kommunicera.)

Tårtan, dekorerad med grädde och lingon, blev jättegod och vaniljkrämen var bra. Jag som oroat mig så för att den skulle rinna.

Efter att alla ätit klart och skingrats blev Fia och jag sittandes och bläddrade i boken och jag svarade på frågor och vi tittade på bilderna. Jag är enormt stolt över mitt Kista.
Sedan satte vi oss i soffan och började prata om fjällolyckor. Först den i Anarisfjällen där 8 personer från Växjö dog 1978. Sedan berättade jag om olyckan på Mount Everest 1996 och därefter lite om olyckan i Uralbergen 1959. Det finns en hel del spännande, fast självklart oerhört tragiskt, skrivet om dessa olyckor.

Sedan var det slutligen dags för mig att packa ihop. Vi var tre tjejer, Fia, A och jag som baxade ner kattmöbeln från Tornets översta våning. Det var inte lätt. Sedan skjutsade vi den på en skottkärra till min bil. Jag hade redan innan monterat bort den översta delen, men det var ändå trickigt att få in den. Men det gick. Sedan packade jag in resten, gjorde kaffe i termosen och gick in och sa hejdå. Det blev en kort visit den här gången, men jag var tvungen att åka hem eftersom jag ska jobba. Jag var bara nere just med anledning av C:s födelsedag. Nu har jag dessutom fått med mig allt hem. Utom ett par säckar planteringsjord och dem lämnar jag. Fia får använda dem i deras trädgård. Jag tog bara såjorden eftersom jag behöver den i närtid.

Jag lyssnade på podden om Anarisolyckan på vägen. Den är lite drygt 1 timme och väl värd att lyssna på.

Det hann bli mörkt medan jag fortfarande var på väg 30. Inte min favvo precis. Det sprang, som vanligt i Småland, rådjur över vägen och jag kände att jag ville hålla lägre hastighet än de 90 som är tillåtna. Det var en lättnad att komma ut på E4:an strax söder om Jönköping och blåsa om alla långtradare i 120. Det är sjukt mycket transporter som går på väg. Järnväg vore så mycket mer miljövänligt. För jag kan inte tänka mig att ens någon av dessa lastbilar har eldrift.

När jag körde upp på Essingeleden ringde jag F och vi bestämde att ses utanför mitt xtraförråd. Han bar lätt in den tunga kattmöbeln och resten hjälptes vi åt med. Jag skickade med honom en kasse med mina frysvaror som han lovat förvara eftersom han hade plats över och jag tog in lilla frysväskan och stuvade in hos mig. Nu har jag att äta ett tag. För det är precis vad jag måste göra. Maten måste gå åt, helst före sommaren.

Katterna blev så glada när jag kom hem. Efter lite gosande och ett fat mjukmat tog jag ett skumbad och sedan gick vi och la oss alla tre. Jag var utmattad.