Vandring med sällskap

Som introvert behöver jag inte så mycket umgänge med andra. Men det betyder inte att jag står ut med noll andra människor. Nu har det väl inte varit noll precis, jag träffar både patienter och arbetskamrater. Ibland också min son, även om han har ett eget liv och inte kan vara sällskapsman till sin mamma hela tiden. Förra helgen var jag nere i Växjö och umgicks med vännerna där, men på det hela taget så är det rätt ensamt. Därför bestämde jag mig för att gå med i en förening som faktiskt har aktivitet trots pandemin. Stockholms vandrareförening.

Man har 3 nivåer på vandringar, korta, medellånga och långa. Jag bestämde mig för att de korta, cirka 1 mil, var lagom att börja med eftersom jag inte precis är i vandringsskick efter ett år av pandemi och därför inte besökt varken gym eller simhall.

Idag var det dags för mig att vara med på min första vandring. Start Alviks torg kl. 10.00. Vi går efter Mälaren till Ålsten, genom Höglandet till Olovslundsparken, genom Abrahamsberg och sedan på små gator genom skogen tillbaka till Alvik.

Måste erkänna att jag var lite nervös eftersom jag inte hade en aning om vad för slags folk som är med. Har hört lite negativa saker. Men det visade sig vara jättetrevligt.

Det var mycket backar, men det kompenserades av den fantastiska utsikten över Mälaren. Samma Mälaren som vi såg igår, men från ett annat perspektiv.
Trots att jag bott i Stockholm så länge, flyttade hit 1974, så hade jag aldrig gått på den sidan så det var helt nya omgivningar för mig.

Vid Olovslundsparken, då vi gått cirka 6 kilometer, var det fikapaus. Jag hade min lilla kaffetermos och en dubbelmacka. Var precis lagom.

Tog Tvärbanan till Solna efter vandringen och sedan T-banan hem. Många fuskar med munskydd och säkert färre än hälften har. Jag har självklart munskydd i kollektivtrafiken.

När jag kom hem tog jag en tupplur på 2 timmar och sedan var det dags för pluggande, middag som idag bestod av samma som igår. Varför ändra ett vinnande koncept. Pojkarna höll med eftersom de också fick räkor. Det får de alltid då jag äter sådana.

Slutligen bestämde jag mig för att öppna en flaska rött och ta mig ett glas. Tyckte att jag hade förtjänat det. Dessutom är nästa vecka fylld av arbetspass. Tre på raken och sedan är det helg igen. I alla fall nästan för torsdagen går bort till att sova.

Det här inlägget postades i Aktiviteter med Stockholms vandrareförening, Livet. Bokmärk permalänken.

9 svar på Vandring med sällskap

  1. Ingrid skriver:

    Så trevligt det låter att du har hittat en aktivitet som du gillar och som är pandemianpassad. Jag skulle önska att det fanns något sådant här också, men jag får väl nöja mig med att hittaut snart startar. Visserligen går jag ensam då också, men det är roligt att ha ett mål med sina promenader, annars blir de lite enahanda när man rör sig på samma område hela tiden.
    Ha en bra arbetsvecka!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Jag har förstått att det finns hundgrupper för dem som vill träffas ihop med sina hundar. Men det är också runt Stockholm.
      Vandrareföreningen har funnits sedan 1913 och lär ha startats av en grupp soldater.

      Kram

  2. Ann-Sofi Zandler skriver:

    Bra idé att gå med i vandrarklubben. En mil är väl lagom långt, ingen kort runda det heller. Jag skulle aldrig hinna med att ta foton då jag går med vandrarklubben i Växjö. Roligt att se dina fina bilder.

    • Kraka skriver:

      Egentligen hinner man ju inte det. Så fort man stannar kommer man efter och måste springa ikapp gruppen.

  3. Micke skriver:

    En mil låter ganska lagom, då räcker det med en macka för att fylla på energin, och kaffe förstås…gud förbjude att inte ha kaffe i kappsäcken.
    Mälaren gör sig allt bra på bild, bra fotat där.

    Ha det fint Kraka.

    • Kraka skriver:

      Det var absolut lagom. Speciellt som jag behövde sova 2 timmar när jag kom hem. Men det kan förstås bero på att jag är lite extra trött rent allmänt.
      Mälaren är fin på många ställen. Ännu finare när det är sol, men man kan ju inte få allt…

  4. znogge skriver:

    Vilken trevlig aktivitet och en aktivitet passande i tider som dessa. Skönt att komma ut och röra på sig. Det är ju onekligen begränsande vad man kan göra…

    Kram och god måndag!

  5. Men så trevligt, blir alltid lite avis på människor som vågar sig ut så där och umgås. Jag gör väl inte direkt sådant fastän jag så gärna skulle vilja.

Lämna ett svar till Ann-Sofi Zandler Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *