Så roligt, men också lite jobbigt

Halv fem gick jag upp på fredagsmorgonen. Eftersom jag sovit dåligt var jag jättetrött och hade gärna sovit i flera timmar till. Men det gick inte. Jag hade plikter.

Efter en snabb kopp kaffe gjorde jag köttbullar av drygt 4 kilo blandfärs och 700 gram Anammafärs. När jag var klar gjorde jag mig i ordning och packade allt och åkte mot Uppsala.

Jag var tidig och hann vila vid macken i Knivsta, där jag köpte en kaffe och en lussebulle. Att jag var tidig berodde på att polisen hintat om att man kunde göra avspärrningar av vägen utan att meddela i förväg. Det hade med det där ministermötet att göra. Sträckan som gällde var mellan centrala Stockholm och Arlanda. Men det var inga avspärrningar alls just då. Däremot såg jag mängder med polisbilar och kunde inte låta bli att irritera mig på att det minsann finns hur mycket resurser som helst när det gäller höjdare som ska vaktas men aldrig en polis om vanligt folk behöver hjälp.

Jag skulle träffa K, min studiekamrat, i garaget vid ICA vid Vaksala torg. Det var en mardröm. Det var jättefullt i garaget och det var olika delar vilka en del var förhyra platser, en del krävde speciella tillstånd och så fanns det platser där man kunde betala. Det var fullt på de allmänna platserna. Jag råkade in i en återvändsgata där det bara var hyrda platser. Jag insåg att jag behövde vända och då brukar man ju utnyttja det lilla utrymme som finns. Till exempel köra in på en hyrd plats och backa. Men då kom en gubbe och knackade hårt på min ruta och sa att där fick jag ju inte parkera. Han hade sin plats ganska bredvid så det var inte hans plats jag råkat köra in på. Jag sa att jo, det visste jag men att jag behövde vända för att  köra därifrån. Vi enades om att det fick jag.

Jag försökte ringa K, men mottagningen var usel. Jag blev tvungen att åka ut ur garaget för att kontakta henne. Sedan in igen och då hittade jag en tom plats, som varit upptagen då jag passerat den första gången. Men K sa att så där fullt hade hon aldrig sett det vara någon gång.

K hade en lista som hon räknat om till 30 personer och det gick snabbt att få allting på plats i vagnen. Vi betalade och packade in i bilen. Sedan skulle K lotsa mig till skolan så jag skulle slippa köra på Kungsgatan igen, vilket var den enda väg jag hittar till Vaksala torg. Jag bodde i Uppsala i början av 1970-talet och det är hur omändrat som helst.
Men man hade stängt av den gatan vi tänkt åka och det blev Kungsgatan en gång till. Men jag kände att då fick det väl vara så. Jag brukar faktiskt inte åka på de där dubbdäcksförbjudna gatorna, men nöden har ingen lag. Dessutom var det visst så att förbudet inte gällde dem som bor på gatan. Tror jag. Tyckte det stod det på skyltarna.

Vi kom fram till Newmaninstitutet och jag hade fått ett tillfälligt tillstånd att parkera inne på gården. Så det var inte långt att bära. Vi bar upp allt och gick ner i vår cafeteria och drack en kopp kaffe. Letade fram kakor, vet var de finns. Det var kakor framlagda för skolan bjuder alltid på kakor, men jag ville ha en annan sort.

Vi skulle få tillgång till lokalen klockan 14:00 och Katarinaskolans kök klockan 16:00. R, vår ordförande i Studentkåren, hade nyckeltag till de olika ställen där vi skulle in. Vi satte igång och flytta bord och dekorera. Duka gjorde vi sedan när vi kunde hämta porslin i köket.

Det blev så fint med riset i mitten och de röda ljuslyktorna. Vi var supernöjda. Vi satte oss ner en stund tillsammans medan vi väntade på att få tillgång till köket. Någon hade med sig en riktigt fin champagne och jag drack också ett glas. Gissade på att det skulle vara många timmar tills jag skulle köra. Så var det också, det blev väl så där nio timmar innan jag satte mig i bilen.

I köket fanns ett flertal ugnar, det är där Katarinaskolans elever har hemkunskap, så det var bara att sätta igång ett antal ugnar och sedan langa in det som skulle värmas samt den färdigkokta skinkan som skulle grilljeras.

Vi bar ut mat till ett bord och täckte över tills det skulle vara dags att ta för sig. Vi inledde med glögg klockan 18:00 när festen började. Då sjöng också kören, fyra tjejer från Sankt Lars församling, christmas carols.

När alla ätit en stund knackade jag i glaset för att få uppmärksamhet och läste sedan Viktor Rydbergs Tomten. Den dikten är så fantastisk och passar så bra på en skolan där huvudinriktningarna är religion och filosofi. Tomten i dikten funderar över de eviga frågorna varifrån kommer vi, varför är vi här och vart tar vi vägen sedan.

Folk tog mer mat, vi fyllde på lite i skålarna och höll koll på bordet med mat. Med tiden fixade vi kaffe och te, bar fram koppar till ett litet bord och ställde fram pepparkakor.

Kören sjöng igen och presenterade sig. De var verkligen duktiga och bra.

Alla kalas har ett slut, så även de riktigt roliga. Folk började troppa av, men några blev kvar riktigt länge. Klockan 01:00 skulle larmet slås på. Vår vaktmästare hade ändrat tiden, annars är det nog 22:00 som det normalt slås på.

Ett litet gäng satt kvar och diskuterade medan vi i styrelsen plockade undan, diskade och fixade. R, ordföranden, bor i studentkorridoren och erbjöd sig att fixa färdigt under lördagen. Borden skulle ställas tillbaka och golvet behövde rengöras. Det fanns inte en chans att hinna det när det var folk kvar. Jag hoppas alla hann ut före 01. Men R har telefonnumret till D, vaktmästaren, så det där med larmet kunde väl i värsta fall hanteras. Själv stressade jag på K och K, som skulle åka med mig till Tensta där hon bor, och vi var ute och i min bil så där tio minuter i ett.

Skjutsade hem K, nu tog vi en helt annan väg och undvek den där förbjudna Kungsgatan, och sedan åkte K och jag mot Stockholm och jag släppte av henne utanför där hon bor.
Från Tensta till Husby är det inte långt och jag var nog hemma ganska precis halv tre. Fixade lite mat åt katterna och satte mig sedan med pyttelite vin. Jag som inte druckit annat än alkoholfritt under kvällen, förutom den där champagnen, hade sett till att få med mig resterna i den vita boxen när vi delade upp resterna. Den röda boxen var däremot redan tom. Men det vita vinet var jättegott, Crossings Sauvignon Blanc.

Innan jag släckte lampan för att sova skickade jag ett sms till F och skrev att jag behövde sovmorgon. Vi hade haft lite lösa planer på gemensamma aktiviteter under lördagen.

Det här inlägget postades i En arbetsfri månad 2021, Livet. Bokmärk permalänken.

6 svar på Så roligt, men också lite jobbigt

  1. Men så mysigt samt så kul att göra något sånt där tillsammans.
    Får be om ursäkt för att jag är så galet dålig på att kommentera. Men mår otroligt dåligt psykiskt och så gjort i snart ett år, men det börjar kännas bättre sedan några dagar nu.

    • Kraka skriver:

      Jag är också dålig på att kommentera. Läser, ofta på mobilen, och tänker att jag ska skriva kommentar på datorn senare. Men jag har lite svårt att få min tid att räcka.
      Ja, jag har förstått att du mår dåligt och hoppas du ska få ordning på ditt mående. Är det något jag kan göra för dig så hör av dig. Du har väl min mailadress i någon kommentar? Mitt telefonnummer går också att googla fram.
      Var rädd om dig!
      Kram

  2. Ingrid skriver:

    Vilken fantastisk fest ni ordnade till. Det låter verkligen trevligt och att du kände ett behov av sovmorgon i dag är inte konstigt alla. Hoppas att du fick sova i lugn och ro!
    Ha en skön helg!
    Kram, Ingrid

  3. znogge skriver:

    Vilken härlig fest och bra jabbat av er!

    Kram

    • Kraka skriver:

      Det blev mycket lyckat och alla var nöjda och hade trevligt. Det var värt allt hårt arbete. Det gör vi om.
      Kram

  4. Pingback: Lång och jobbig | Kraka

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.