Den mannen har aldrig gjort mig besviken

Sedan några dagar är min son på besök. Visserligen råkade hans vistelse här sammanfalla med att jag just denna vecka jobbar två extra pass på vardagar. Men idag, onsdag, har vi gjort en utflykt tillsammans för att se hemtrakterna där våra möbler har sitt ursprung.

Det är så där 7 mil ungefär att åka till Älmhult. Det var där det första IKEA öppnades av pojken från Elmtaryd. Redan som 17-åring startade han den affärsverksamhet som väl de flesta svenskar har något slags relation till. Vissa avskyr IKEA-möbler, medan andra älskar dem. Själv har jag nästan bara möbler från IKEA. Ja, inte bara möbler utan en massa andra saker också.

En man som aldrig gjort mig besviken är Billy. Jag minns inte vilket år han flyttade in hos mig första gången, men jag tror att det alltid bott minst en Billy i mitt hem sedan den började säljas.

Billyhyllorna på bilden är modeller av den populära bokhyllan. En av alla dessa föremål som kunde beskådas inne i IKEA-museet. Som förresten ligger där den första butiken låg. Det nuvarande IKEA-varuhuset ligger lite i utkanten av Älmhult.

Jag minns att jag hade Billy-bokhyllor utefter hela sovrumsväggen då jag flyttade in i min nuvarande lägenhet 1981. Men jag tror att jag hade någon hylla redan tidigare. Vita hyllor.
Under åren har hyllorna bytts ut och just nu har jag svartbruna Billy i mitt vardagsrum.

Ingvar Kamprad var en driven affärsman. Född 1926 växte han upp under den era då samhället förändrades och han hängde på den trend som uppstod när folk började efterfråga en bättre standard.

Inte minst inspirerades han av hur samhället förändrades från agrart till indistruellt. Människor flyttade från landsbygden in till städerna.

Idag är det väl självklart för de flesta att ha badrum och toalett i sin lägenhet. Men det var inte förrän på 1930-talet som det blev standard. Eller blev det verkligen det?
Jag minns att en av mammas väninnor bodde i Gamla Stan i Stockholm och att hela trappuppgången hade en gemensam toalett. Jag minns också en av mina vänner, i början av 1970-talet, som bodde i ett hyreshus i Södertälje. Där hade man ett gemensamt badrum i källaren. Vi brukade bada där tillsammans en gång i veckan. Mest för att hon nog inte ville bada ensam i källaren tror jag. För vi hade badkar hemma hos mig.

Jag vill verkligen rekommendera ett besök på IKEA-museet. Det är en del av vår historia. Oavsett vilka möbler man föredrar.

Efter besöket åkte vi till IKEA för att äta. Man serverade ingen varm mat, men man hade i alla fall restaurangen öppen. Det är stängt på en del ställen, bland annat då jag var i Uppsala. Pandemin påverkar både det ena och det andra.

Hur som helst gick det ingen nöd på oss. Jag åt en stor räkmacka och F åt en Caesarsallad. Sedan gick vi runt och tittade lite.

Plötsligt fick jag se att det var extrapris om man köpte ett Äpplaröbord och 2 klappstolar. Det kostade 495 kronor istället för 1495. Ett erbjudande jag inte kunde missa. Trots att jag inte tänkt köpa dessa möbler i år utan nästa sommar. För det är just Äpplarö jag vill ha vid min stuga.

Har tänkt ha just det här bordet där det fula plastbordet står, det som jag fick med stugan. Det är hur fult och förstört som helst. Sedan har jag tänkt mig ett annat, lite större bord med positionsstolar på ett annat ställe i trädgården. Också det ett Äpplarö. Men det var inte nedsatt pris på. Tur det förresten, min son fick hela bagaget fullt med mina möbler.
Bordet på bilden är hopfällt, man fäller ut en bit på varje sida.

Jag köpte några diskhanddukar och en trådlös mobilladdare också. Det finns alltid något man vill ha vid ett besök på IKEA.

När vi kom hem gjorde jag en fläskpannkaka. Eller baconpannkaka är det väl egentligen. Jag hade planerat att göra det och fick ihop den till hela nio portioner. En åt jag, två ska bli till matlådor i närtid och sex ligger nu i frysen.

F gjorde köttfärssås som han åt av till kvällsmat. Jag smakade lite, hade ju redan ätit. Men jag ska ta två portioner av den till matlådor. Imorgon börjar min långa arbetshelg, förlängd med en torsdag.