Kraka

Började dagen med frukost och fick trevligt sällskap av Bo Lundmark som varit präst i Sápmi och är författare till många böcker. Han var också den som skulle hålla årets Peter Fjellstedt-föreläsning med titeln På nötta och nyröjda stigar i Sápmi. Jag kände honom inte sedan tidigare men han visade sig vara ett underhållande sällskap och vi pratade i närmare två timmar under frukosten.

Tillbaka på rummet pluggade jag en kort stund men gick sedan ut på en promenad som bland annat hade vägen förbi Gustavianum. Som av en slump utspelade sig delar av boken jag lyssnade på just där. En otrevlig, men spännande, mordhistoria av Jonas Moström.

Gustavianum, där man gjorde obduktioner och bedrev anatomisk undervisning under 1600-talet, var en av mina första ”utflykter” när jag gick på Fjellstedtska. Det var D K som tog mig dit en dag och visade byggnaden. Jag har en känsla av att man inte alls kan husera lika fritt idag som i början av 1970-talet. Vi gick bara in och upp och tittade på den anatomiska teatern som rummet kallas.

Jag besökte Ofvandahls konditori. På den tiden det begav sig tillbringade vi större delen av vår lediga tid där. Men aldrig att jag hade råd att äta en räkmacka. Men tiderna förändras…

När jag ännu en gång var tillbaka på rummet vilade jag lite, duschade och bytte om. Klockan 16:00 skulle föreläsningen börja.

Bo Lundgren berättade minnen från sin tid som präst uppe i fjällvärlden och visade bilder. Det var både spännande och trevligt. Sedan blev det en bensträckare innan årsmötet skulle börja. Ett möte som gick snabbt. Jag lämnade mitt uppdrag som revisor, hade trätt in som en av de ordinarie efter att varit ersättare från årsmötet 2019. Istället valdes jag in i styrelsen som ledamot.

Så var det äntligen dags för den goda middagen. Buffé med både kött och fisk. Jag plockade ihop en tallrik med lite av varje.

Vi var sex stycken från min klass så vi satt tillsammans. Det var även några andra som jag känner som var där. Men de flesta kände jag inte, de gick på skolan långt före mig.

De flesta bröt upp tidigt, några av mina kamrater skulle med tåget till Stockholm. D M och jag bodde i rum på skolan och hade inte bråttom. Plötsligt, helt oväntat, bjöd P L hem oss en stund till sig och sin trevliga fru. Vi hann med ett glas hos dem och fick även hälsa på deras sympatiska spets, en trevlig och social vovve. Sedan skjutsade P oss tillbaka till skolan.

Direkt när jag var tillbaka på rummet gick jag och la mig. Jag kände mig rejält trött. Är lite sliten efter vårens heltidsarbete parallellt med heltidsstudier. Det tar också en hel del energi att packa och packa upp gång på gång. Dessutom är det nu många som tjatar på mig av olika anledningar när de kommit på att jag är hemma igen. Det är allt från tjat om att jobba extrapass till saker som min svägerska tjatar om. Det är som om man inte fattar att det finns en orkgräns även hos mig. Får lust att bara ge upp ett rejält primalskrik. Men så kan man ju inte göra… Eller kan man det?

”Det är skönt att komma bort ett tag och va ledig mitt på dan” skaldar Bernt Staf i låten Mitt livs novell.

Det kan tyckas lite märkligt att jag tagit in på Stiftelsen Fjellstedtska skolans hotellrum över helgen. Jag bor nära, bara 6 mil, och pendlar ofta mellan min bostad och Uppsala. Men det är för att det just är skönt att komma bort ett tag. Att lämna vardagen, i alla fall lite.

Fjellstedtska skola var gymnasium mellan 1862 – 1982. Det hette förstås inte gymnasium hela den tiden, troligen läroverk. Numera är lokalerna uthyrda och Stiftelsen Fjellstedtska skolan bedriver även egna kurser. Man har även ett antal, 18 stycken, rum som går att hyra. De är i första hand avsedda för kursdeltagare men kan hyras av allmänheten om det finns ledigt. Jag är här för att imorgon, lördag, delta på Gamla Fjellstedtares dag. Det är en föreläsning, ett årsmöte och en middag.

Jag skulle träffa Jane på kansliet klockan 13 för att skriva på revisionsberättelsen. Hon hade mailat mig pappren så själva genomläsningen var redan gjord. Det var bara originalen som skulle skrivas på.

Samtidigt som jag skrev på fick jag nyckeln till mitt rum och kunde sedan bära upp min packning. Hade inte så mycket med mig. Lite kläder, toalettsaker och lite studiematerial. Den här gången reste jag med lätt bagage. 🙂

När jag installerat mig på rummet och loggat in på wifi:n gick jag ut för att leta efter något att äta. Klockan var 13:45, jag hade bara ätit några skorpor med ost till frukost och druckit kaffe. Jag var hungrig.

Jag tog en kortare promenad och hade redan från början Saluhallen i tankarna. Ville äta riktig mat, inte bara smörgås, och beställde rimmad lax.

Det var sol och klarblå himmel och riktigt skönt att sitta ute. Solen försvann ett tag bakom domkyrkans spiror men kom sedan fram igen.

Efter maten gick jag en sväng och hamnade slutligen på ett café där jag drack en kopp svart kaffe och åt en fransk våffla.

Jag orkade varken ”gå på stan” eller promenera och gick därför tillbaka till rummet. Bestämde mig för att tupplura lite. Jag är rätt ordentligt uttröttad och behöver ladda energi.

När jag vaknade efter halvannan timme gick jag upp. Eftersom jag hade snabbkaffe i väskan smög jag ut i frukostmatsalen och lånade vattenkokaren. Vet inte om man får härja fritt där inne, men jag kokade mig en kopp vatten.

Satte mig vid fönstret och tittade ut över Fyrisån och till andra sidan. Jag vet inte vem som äger huset numera, men på 1970-talet var det KFUM. Jag bodde på översta våningen när jag gick på skolan. Bland annat i rummet längst till vänster i bild.

Det känns verkligen som att det var i en annan tid och i ett annat liv. Vilket det väl också var på sätt och vis.

Påsken är egentligen min kyrkohelg. Men eftersom jag ska jobba resten av påsken bestämde jag för ett tag sedan att nöja mig med att gå i mässan på Skärtorsdagen och i övrigt ägna mig åt profana sysslor.

Fri sovning och en lugn morgon. Sedan satte jag den där degen jag behövde och när den jäst gjorde jag brödet jag skulle ta med mig.

När brödet var klart gick jag en promenad för att kolla var det hade brunnit i tisdags. Jag hade fått ett sms från en vän som berättade och sedan läste jag i tidningen om det. Men trots att jag var utomhus upprepade gånger kände jag inte ens lukten av brandrök. Men i tidningen stod det att bebyggelsen i Husby var hotad. Det var en otäck känsla för jag har ju sett på TV hur snabbt elden spritt sig vid de senaste årens bränder. Men jag skulle nog vilja påstå att det inte var någon fara så långt bort som där jag bor. Men man vet ju aldrig. Hur som helst så vattenbombades elden och till sist fick man den under kontroll. Då hade mer än 84 000 kvadratmeter brunnit.

Det var verkligen ett stort område. Men det var bara gräs som brunnit och om några månader kommer det inte ens att synas att det brunnit där. Men det var bra nära att ett av koloniområdena strukit med. Brandgränsen gick bara ett par meter ifrån deras staket.

Polisen flög över området vilket inte alls är något konstigt. Men när de fick syn på mig som fotograferade med min mobil började de hovra över mig och höll koll. Jag vet faktiskt inte hur pass bra de ser från helikoptern. Men något slags kontroll hade de väl när de tyckte det var värt att hovra över huvudet på mig i dryga 5 minuter. Kanske var det till och med 10 minuter för de åkte först iväg en stund och kom sedan tillbaka och hovrade över mig. Men området är inte skyddsobjekt, i alla fall inte sedan militären lämnade området 1970, och det är inte förbjudet att fotografera brandområden så länge som man inte gör intrång eller kränker någon enligt GDPR eller på annat sätt. Men ute i orten är vi misstänkta vare sig vi gjort något eller inte. Jag kände mig väldigt medveten om att jag saknade ID-handlingar och att, eftersom jag skulle på middag, inte hade tid att sitta frihetsberövad de 6 timmar de får ta in folk utan anledning. Nåja, de flög iväg utan att landa och fråga mig vad jag gjorde där. Annars var platsen idealisk för att landa en helikopter.

När jag kom hem insåg jag att det var dags att byta om. Fixade till mig och valde min nya gula klänning med dito kofta.

Åkte sedan mot Södertälje. Hade förväntat mig att det skulle vara mycket trafik, men det var inte värre en vilken lördag eller söndag som helst. (Jodå, jag vet att det är fredag. Men den kan väl räknas som just lördag eller söndag i sammanhanget.)

Jag hade en kasse med lite påskgåvor med mig och påskbrödet jag bakat på förmiddagen.

Det bjöds inte på någon speciell, traditionell påskmat. Däremot åt vi entrecote och potatisgratäng samt gröna ärtor. Till det bjöds julmust. Som dessert varsin glasstrut.

Senare drack vi kaffe och åt tårta som M hade gjort. Hon gör alltid så fina tårtor.

Till sist blev det ändå dags att åka hem. Jag ville inte att det skulle bli alltför sent och var hemma strax före 21. Tiden var med andra ord inte ens i närheten för att jag, eller min bil, skulle förvandlas till en pumpa.