Fredag
Efter en riktigt dålig sömn blir det fredagsmorgon och jag kan redan från början konstatera att det kommer att bli en usel dag också. Hade planerat att ta en promenad bort till den visserligen dyra, men närliggande affären och köpa lite Crème Fraiche att ha till pajen jag gjort. Men redan första blicken genom fönstret kullkastade mina planer. Regnet vräkte ner och det var stora pölar överallt. Suck!
Gjorde en kopp kaffe och tog med upp på rummet. Lyssnade på ljudbok och försökte fokusera på annat än de berg av bekymmer som växt på sig de senaste dagarna.
Funderade lite över frågorna i Fem en fredag. Jag tycker ofta om att klura lite på frågorna. Även om mina svar sedan blir enkla och, tyvärr ofta schablonmässiga.
Ungefär mitt på dagen åkte jag iväg för att dels köpa den där crème fraichen dels ringa ett antal viktiga telefonsamtal. Mobilen fungerar inte här, inte ens vanliga sms. Med de närmaste kommunicerar jag på what’s app.
När jag var tillbaka på eftermiddagen fortsatte jag att lyssna på ljudboken som var riktigt spännande. Låg ner för att förhoppningsvis kunna få ett par timmars tupplur.
Inte lyckades jag somna, men jag låg ner i alla fall så det var väl bra. Gick upp och duschade och packade sedan ihop det som skulle med. Idag var det en hel del saker.
Lördag
Nu är IVA igång igen efter sommarens stängning med allt vad det innebar. Det finns mycket att säga om den lösningen, men av lite olika skäl ska jag låta bli. Sekretess är ett av skälen.
Jag hade hand om en IVA-patient under natten, en patient som med största sannolikhet inte kommer att behöva vårdas hos oss ytterligare tid.
Jag hade med mig en rabarberpaj och vaniljsås. Det är ju kutym att bjuda på något när man slutar. Av praktiska skäl hade jag med mig till den första natten, kan inte baka på vandrarhemmet. Eller det kan jag, men det känns opraktiskt. Men här har man i alla fall en ugn. På vissa vandrarhem har brandmyndigheten förbjudit ugnar i köken. Så var det i Norrahammar. Det var synd eftersom jag bodde där så länge sammanhängande. Men jag kan förstå att risken var stor att klientelet där skulle satt eld på stället genom att glömma ugnen.
När jag kom ut genom personalingången eftr jobbet var det som att kliva in i duschen. Regnet fullkomligt vräkte ner och jag försökte springa till bilen. Men jag vågade inte springa för fort, är rädd för att halka och bryta något. Speciellt nu när jag snart ska ut på resor.
Jag gick och la mig mer eller mindre meddetsamma när jag kom hem till vandrarhemmet. Sov sedan till ungefär klockan 14.
Gick upp, tog med knäckebröd och kaffekoppen och gick ner till köket. Det var superlugnt där. Gjorde kaffe och ostmackor och satte mig i matsalen och fikade. Sedan gick jag upp på rummet och ”pysslade” på nätet och plötsligt var klockan 17.
Fikade lite och åkte sedan till jobbet extra tidigt för att få hjälp att få ett nytt behörighetskort aktiverat. Mitt gamla hade gått ut, behörigheten är bara 6 månader. Jag kom i mitten av februari. Det tog 1½ timme innan it-teknikern fått styr på min behörighet. Men jag var inloggad i Cosmic precis samtidigt som patienten jag skulle ha hand om anlände.
Söndag
Efter natten blev jag kvar en stund och pratade med en av arbetskamraterna som jag kommit lite närmare. Hen berättade en del saker och vi bytte adresser. Seda nåkte jag hem för att sova.
Jag kunde verkligen inte somna. Gjorde otaliga försök omväxlande med att titta på playTV och lyssna på ljudbok. Gick ner til köket och drack kaffe och åt ett par knäckemackor. Sedan lyckades jag faktiskt sova i två timmar. Långt ifrån tillräckligt.
Åkte till jobbet.
Måndag
En lugn natt med en patient som nästan var ”självgående” och dessutom inte kom förrän klockan 2:30. Patienten var verkligen ingen IVA-patient och vi undrade vad hen gjorde hos oss. Men det kan man ha både teorier och åsikter om som inte platsar i offentligheten. Så kan det se ut ibland.
Åkte hem och la mig och sov i nästan åtta timmar. Hade en del att ta igen vad gällde sömn. Drack kaffe och åt ett par mackor och titatde sedan på playTV en stund innan jag tog en dusch och åkte för att göra min sista, bokade, natt i Ljungby. Hur det blir nästa år vet jag inget om, men i år har jag annat planerat resten av året. Bland annat resor, men även jobb på Karolinska Huddinge.
Tisdag
Det blev en avslutningsnatt som hette duga. Det var mycket att göra och riktigt sjuka patienter. Vi jobbade i ett och att äta var inte att tänka på.
Efter arbetstidens slut åt jag min nattlunch. Grönkålspajen var inte bara hemlagad, grönkålen var även egenodlad.
Det känns lite konstigt att säga hejdå och inte veta om jag någonsin kommer tillbaka. Nu ska jag sova en stund, sedan städa och därefter köra hemåt.