Fem en fredag v. 17: Ordspråk

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Anfall är bästa försvar – när deltog du i bollspel senast?
  2. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge – vad väntar du på?
  3. Bättre ensam än i dåligt sällskap – när ville du senast bara gå hem?
  4. Den som spar han har – vad sparar du till?
  5. En plats för var sak och var sak på sin plats – vad hos dig ligger aldrig på sin rätta plats.

 

  1. Jag har nog spelat brännboll med arbetskamrater en och annan gång de senaste decennierna, men det är så länge sedan så jag minns inte längre när.
  2. Jag väntar på många saker. Men just nu väntar jag på att den här helgen ska ta slut. Den har ju inte ens börjat. Suck!
  3. Det händer lite då och då att jag vill gå hem. Speciellt om jag är trött.
  4. Till resor i första hand. Jag har fem planerade resor i år och minst en 2024. Har även lite lösa planer för en resa 2025.
  5. Spontant skulle jag vilja säga att inget ligger på sin plats hos mig. Men det är bara en känsla jag har. Jag har varit på ”resande fot” i åratal och det råder en entropi i mitt hem som jag skulle vilja få ordning på. När jag får tid och är hemmahemma tillräckligt länge.

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 8 kommentarer

Vart tog våren vägen

Egentligen hörde jag L när hon åkte till jobbet, men plötsligt var klockan strax efter åtta. Måste ha slumrat till. Eller så var jag inte vaken på riktigt.

Gick upp och gjorde kaffe och två mackor. När jag tittade ut genom fönstret fick jag syn på något jag inte välkomnade…

Bilen var täckt med snö och ute på marken låg snön. Den smälte bort under tidig förmiddag, men jag vill inte ha snö och temperaturer som ger halka. Mina arbetstider är inte lämpliga för sommardäck och snöväder i kombo.

Satt länge med mitt kaffe och gjorde ”ingenting”. Funderade över livet, både i dåtid, nutid och framtid. Ute sken solen och det var lätt att tro att det skulle kunna vara skönt ute. Men det var 6 grader och alldeles för kallt. Inte för att gå ute, men för att sitta och läsa.

Gjorde mer kaffe och började äntligen läsa. Halv tolv vräkte snön ner igen och jag var både glad och tacksam att jag avhållit mig från att ta en promenad. Det hade multnat på den senaste timmen så jag var inte förvånad. Snöovädret var kortvarigt och snön låg inte kvar. Och ja, det är april och det är inte för inte som just den här typen av väder kallas aprilväder.

Sen snöade det igen och så höll det på. Så fort det såg ut att ljusna upp så kom det ett nytt snöfall.

När L kom hem började jag fixa dagens middag. Gjorde lax i ugn med färskosttäcke, en tomat-mozzarellasallad och potatis.

Till efterrätt blev det äppelsmulpaj med vaniljsås. Sedan behövde vi vila lite framför brasan innan L skulle åka för att skjutsa barnbarn.

Det dröjde ett bra tag innan jag vilat upp mig efter den stora måltiden och orkade plugga en stund igen. Jag är inte van att äta så där mycket. Blir helt utslagen numera efter för mycket mat. Men gott var det!

L kom hem vid 20:30-tiden och vi satte oss framför brasan och pratade med vin och ostbågar. Det är min sista kväll här, imorgon börjar jag jobba igen.

Publicerat i Livet | 2 kommentarer

Lovikkavantar

Vaknade vid 7-tiden, när L precis var på väg att ge sig av. Gick upp och gjorde kaffe en stund senare och läste nyheter och pluggade en stund.
La mig sedan en halvtimme och lyssnade på ljudbok. Var skönt att sträcka ut mig.  Men sedan gick jag upp och satte mig åter igen med studierna.

Plötsligt fick jag se hur det snöade. Det riktigt vräkte ner stora flingor. Innan dess hade det blåst upp rejält, men det avtog ganska snabbt.
När jag var barn kallade vi de där riktigt stora snöflingorna för lappvantar. Men när jag gjorde det för ett tag sedan fick jag en reprimand om att man inte fick säga ”lapp” och att man därför ska kalla snöflingorna för lovikkavantar. Ja, jösses du nya sköna värld…* Suck!
Hur som helst så upphörde snöovädret och solen kom fram igen. Men varmt var det inte. Bara 6 grader klockan 13. Det där med att sitta ute och läsa kan jag nog glömma de här dagarna.

Äntligen kom jag mig för att beställa en flygbiljett och hotell i London. Petter ska ta något slags kyrklig examen och jag ska närvara. Det visade sig vara billigast att beställa en paketresa via Ving istället för att boka själv. Det är nästan så jag vill sucka och utbrista du nya sköna värld igen. Men jag ska avhålla mig från det just den här gången.

Jag började med maten och lasagnen stod i ugnen när L kom från jobbet. Hon hann med en kopp kaffe före vi skulle äta och jag hann med lite vin.

Trots att receptet var för 4 personer åt vi oss mätta och jag fick två matlådor och L kunde göra sig två också.

L åkte iväg till körövning och jag skulle på ett styrelsemöte via zoom. Jag fixade och donade lite och lyssnade på ljudbok efter mötet och blev sedan lite orolig när klockan drog sig mot halv tio. Ringde till L och fick veta att det var snöstorm och svårt med sikten på vägen mellan Vaggeryd och Långserum. Här snöade det inte alls då. Men det hade det ju gjort tidigare så jag förstod ju hur besvärligt det var.

När hon väl var hemma gjorde hon upp eld och vi satte oss med Chatå tjohej, ett vitt vin som vi köpt och ville prova. Mycket gott!

Det blev sent innan vi gick och la oss. Det hade varit en bra dag, jag hann en hel del och kände mig nöjd.

 

*Du nya sköna värld är en dystopisk framtidsroman från 1932 av Aldous Huxley

Publicerat i Livet | 6 kommentarer

Tisdag i grått

När jag vaknade hade L åkt. Hon jobbar som förskollärare vissa dagar. Eftersom hon har ett städföretag, med anställda, jobbar hon där ibland. Men idag var det förskolan som gällde.

Hade sovit 11 timmar och 29 minuter när jag vaknade. Då är de 2 timmar och 13 minuter jag var vaken mitt i natten borträknade. Tror det räcker för jag kände mig inte trött alls. Däremot var det tröttsamt att vädret var grått. Eftersom L bor ute på landet hade jag planerat hur jag skulle sitta i trädgården med en kaffekopp och mina filosofiböcker.
Det är så rofyllt här, lite som från min barndom. Jag är inte uppvuxen på landet men mina morbröder bodde så. Speciellt en av dem. Morbror K var inte bonde. Eftersom han var statarson var han dräng. Statarsystemet var avskaffat, men de som varit del av systemet fortsatte som innan. De fick lön i pengar, men bara en liten sådan. Morbror K och hans fru H bodde i en stuga på gården, men som jag minns det var det ju inte hela stugan utan bara något rum och kök de disponerade. Jag minns dem ju bara som folkpensionärer. Men deras pension var så låg att det inte fanns på kartan att sluta jobba. I alla fall morbror K jobbade ända fram till sin död. Jag tror, men minns inte säkert, att han blev 70 år. Min andra morbror var något slags gårdskarl på livets höst och reparerade och skötte trädgården åt en Stockholmskvinna som ägde ett hus utanför Strängnäs där han och hans fru A bodde i ett rum och kök.

Förmiddagen, då jag var själv, gick åt till att plugga, skriva inköpslista, prata med F i telefon och beställa torrfoder till mina pojkar. Kingston äter i stort sett inget torrfoder så det är i första hand åt Orvar.

När L kom hem från jobbet drack vi kaffe och åkte sedan in till A6 i Jönköping. Vi började med att gå in på Classe och sedan var vi i den ena affären efter den andra. Vi planerade att avsluta med inköpen på Stora Coop.

När vi gått runt inne på Classe var vi redan trötta och gick och fikade på Arnes.

Kaffe och varsin Napoleon var mums.

Sedan fortsatte vi genom den ena affären efter den andra. På Cassels provade vi kläder. Jag köpte några plagg, men inga långbyxor.

På Body Shop köpte jag duschgel och bodybutter med vårens nya dofter. Sedan insåg vi att klockan var hur mycket som helst och att det där med att laga mat och äta hemma nog fick strykas på dagens program. Istället gick vi till en restaurang som hade buffé.

Plockade till mig lite av varje och blev jättemätt. Det var helt okej, men ingen sensation.

Innan vi gick från restaurangen reviderade jag inköpslistan och strök det som skulle vara till dagens middag. Sedan gick vi först och köpte vin och sedan in på Stora Coop. Jag var tvungen att kolla flera gånger att alla varorna var scannade. Det blev så billigt, bara drygt 500 kronor för det vi köpte. Då köpte jag ändå lax, som är dyr mat, och kryddor och annat som inte direkt är billigt.

Vi åkte hem och satte oss och tittade på veckans andra avsnitt av Morden i Sandhamn. Sedan gick L och la sig. Hon skulle jobba tidigt.

Jag satt och tittade på lågorna som rörde sig bakom glaset. Det var varmt och skönt. Svarade på ett mail och lyssnade på ljudbok en stund innan jag släckte för kvällen.

Publicerat i Livet | 4 kommentarer

Dagen efter helgen

Så här på natten mellan måndag och tisdag känns helgen avlägsen. Att den var arbetsintensiv har väl ingen missat, men däremot var den inte jobbig. Om man med jobbig menar att det hände en massa saker. Det var ”bara” väldigt många patienter och mycket att göra. Det var huvudsakligen postoperativa patienter, men många. Vi hade svårt att räcka till fastän vi var full styrka.

På måndagsmorgonen åkte jag hem till Södra Ljunga och hann sova 1 timme och tre kvart innan det var dags att rafsa ihop mina saker och bära ut i bilen. Frågade om det var bråttom, men det var det inte, så jag hann dricka kaffe och äta frukost innan jag städade rummet.

Klockan 11:59 satt jag i bilen och letade fram en bok för att lyssna på. Det blev Fråga aldrig om Marianne av Carolina Neurath. Sedan åkte jag mot Långserum. Det är 11 mil enligt min gps, eller 10,8 för att vara exakt.

När jag kom fram lämnade jag sakerna i bilen, utom handväskan och kassen med dator och böcker. Sedan bjöd L på kaffe. Hon hade köpt kakor. För min skull. Kanske minns ni att jag skrev om bristen på kakor senast jag var här och att vi drack kyrkkaffe så jag kunde få mig en kaka. Eller två.

Vi satt vid bordet och pratade några timmar och sedan lagade L middag. Hon bjöd på halloumistroganoff, rårivna morötter och ris. Till det ett par glas rött.

Jag bar in mina saker från bilen, i alla fall tror jag att jag gjorde det efter att vi ätit. Minns inte, var lite trött. Kan ha gjort det före middagen, men det tror jag inte.
Bäddade i alla fall medan L duschade. Det minns jag. Men jag började bli trött.

Vi tittade på Morden i Sandhamn, veckans första avsnitt, och sedan sa vi godnatt. Jag sover i hennes soffa så jag behövde bara välta ner mig och dra upp täcket. Hade ju redan bäddat och klätt mig i pyjamas.

Vaknade tio i två och på den vägen är det…
Antar att jag kommer att sova igen. Men när är oklart… Ska försöka lyssna lite på ljudbok och se om det hjälper.

Publicerat i Livet, Ljungby, Mitt nya (arbets-)liv | 4 kommentarer

Triss i arbete

Fredag

Det var lite tungt att åka hemhemifrån. Hade så mycket jag behövde göra, men som fick läggas på hög och som kommer att förvandlas till ett måste eftersom det inte kunde göras i lugn och ro. Men när jag väl var på väg söder ut på torra, isfria vägar så gick det bra. det är långt att köra, men trots allt överkomligt.

Innan jag åkte hjälpte F mig med att få ner vinterdäcken i förrådet. Jag fick gosa lite med Snufflan och krama dem båda. De lovade att hälsa till mina pojkar.

Jag valde den första avfarten till Ljungby från E4:an. Därmed slapp jag en bit av vägbygget. Istället färdades jag inne i stan. Det var första gången jag var där i strålande sol och vårväder Det såg riktigt fint ut. Har tidigare tyckt att det var en hemskt tråkig plats. Måste absolut åka in till stan och promenera om jag har en ledig dag här.

Skulle checka in vid 15-tiden och var framme en stund innan. Hade burit upp packningen till rummet strax före. Bäddade och försökte sedan sova en stund. Blev en dryg halvtimme. Inte optimalt. Men bättre än inget.

Gick ner och fixade tre matlådor. Hade mat med hemifrån och behövde bara komplettera med stekta ägg och pasta. Nej, inte i samma låda. Olika slags nattlunch.

Det blev dags att åka in till sjukhuset och börja det första passet. Det blev en okej natt, men trots det fanns det en del att pyssla med.

 

Lördag

Var trött när jag kom hem och tog en snabb kopp Lapsang och en macka. Sedan la jag mig och somnade snabbt.

Vaknade vid 15-tiden och gick upp och gjorde kaffe och mackor. Satt och kollade lite på nyhetssidor medan jag åt min eftermiddagsfrukost.
Tillbaka på rummet la jag in några räkningar och pluggade ett par timmar. Duschade och klädde mig. Tiden går fort när man har att göra.

 

Söndag

Natten gick i ett. Inga intensivvårdspatienter, som tur var, för vi hade en mängd postop. Det låg patienter i postopsalen när vi kom och sedan opererade man akuta patienter hela natten. På efternatten kom en ”orange” patient. Sedan var vi alla, två intensivvårdssjuksköterskor och en undersköterska, upptagna ett par timmar med hen.
Det är den här situationen jag oroar mig för inför sommaren då man ska vara ensam IVA-sjuksköterska. Även om man statistiskt inte opererar hela nätterna och man inte ska operera så mycket planerat under sommaren och inga ”röda” patienter ska komma till sjukhuset med ambulans så kan den här situationen mycket väl uppstå. Ingen av patienterna var ”ivamässig”, om man bortser från att någon behövde läkemedel som bara får ges på intensivvårdsavdelningen. Den ”orange” patienten var inte ”röd”, andades själv och skulle opereras på dagtid. Men det är ju ändå massor av jobb med en sådan patient. Ibland är det ju till och med mindre jobb med patienter som ligger i ”burken” (respirator). Jag tycker fortfarande att det är en dålig idé att minska personalstyrkan och ”stänga” intensiven och istället säga: ”vi har ett intensivvårdsteam som står beredda” (tidningen Smålänningens ord citerade från sjukhusledningen).

Som sagt, vi jobbade intensivt hela natten. När dagpersonalen kom och en av sjuksköterskorna kom in på salen och frågade om vi gjort färskt kaffe. När jag svarade jag att nej, det hade vi inte hunnit. Vi har, som du ser, häcken full av arbete här, fick jag till svar, ganska snäsigt, att kaffe kunde ni väl ändå gjort. Suck! Det är faktiskt ingen prioriterad arbetsuppgift att brygga kaffe åt kollegorna när det finns patienter att ta hand om. Dessutom förstår jag inte varför det alltid ska bryggas kaffe. Kaffet i automaten duger väl! Det är en typisk sjukhusgrej att vägra dricka kaffe ur automaten som arbetsgivaren ordnat för personalrummet. Så är det på varenda sjukhus jag varit på. man ska ha ”finkaffe”. Själv dricker jag allt med koffein. oavsett om det gjordes igår, kommer från automaten eller är kallt.

När jag kom hem drack jag en kopp Lapsang och åt två sillmackor. Sedan sov jag i drygt 6 timmar. Jag var trött.

När jag vaknade kunde jag konstatera att väderrapporten stämde. Våren var borta och det regnade, var kallt, blött och grått.

Drack kaffe och pratade lite med några andra av vandrarhemsgästerna. Gick sedan upp på rummet och läste en stund. Klädde mig och snarare än snart var det dags att åka till jobbet igen.

 

Måndag förmiddag

Natten var okej, men det fanns att göra. När uppvakningspatienterna åkt kom det en nya IVA-patient. Men det var inte någon riktigt dålig så det var lugnt.

När jag var tillbaka i Södra Ljungby gick jag och la mig, den korta tid som fanns innan jag skulle checka ut. Sedan skulle nya äventyr ta vid…

Blommor utanför personalingången

Publicerat i Livet, Ljungby, Mammason, Mitt nya (arbets-)liv | 3 kommentarer

Dagens Jetpackfråga – Sociala medier

Idag ställer Jetpack frågan Hur använder du sociala medier?

Jag använder inte sociala medier i någon större utsträckning. På Facebook länkar jag mina blogginlägg eftersom jag fått önskemål från några läsare om att lägga länkar där.
Instagram läser jag mest på, ger gillanden till saker jag gillar och lägger upp enstaka bilder. Mitt twitterkonto har jag inte använt på jättelänge, men jag vill ha det kvar.

Att jag inte använder sociala medier i någon stor omfattning beror dels på att jag inte hinner. Jag försöker fokusera, och lägga tid, på min blogg. Men en annan anledning är att Facebook är en så totalt rättslös och osäker nätmiljö. man blir kapad stup i ett och får problem som fullkomligt slukar tid att lösa. Det är en plats jag inte vill ”hänga” på.

Publicerat i Jetpackfrågor, Livet | 3 kommentarer

Fem en fredag v. 16: Borta men inte glömd

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vilken handling som du gjort i veckan vill du gärna få ogjord?
  2. När senast raderade du något?
  3. När har du varit glad över inställda planer?
  4. Vad glömmer du oftast på väg ut genom dörren och som du får vända tillbaka för?
  5. Hur ser du till att komma ihåg något du ska göra dagen efter?

 

  1. Hade gärna avstått från att bli sjuk och få feber. Det tog en massa energi alldeles i onödan.
  2. Raderar lite då och då i mailboxen och bland sms.
  3. När jag haft alldeles för mycket att göra har jag blivit glad när saker fallit bort genom att bli inställda.
  4. Ofta ha jag glömt mobilen, som ligger på laddning, och kommer på det precis när jag är på väg ut.
  5. Använder googlekalendern i datorn och mobilen

 

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 6 kommentarer

Lång, bra dag

Det var kämpigt att komma upp och ännu kämpigare att komma iväg i morse. Men jag hade bara 37,6 och var med andra ord betydligt bättre än igår.

Åkte till Uppsala och skolan. Hann dricka en kopp kaffe och äta en chokladboll innan vi skulle börja. Hade ätit två mackor hemma så det var ingen frukost, bara lite stämningshöjande. 🙂

Idag var det Science and religion som stod på programmet. Större delen av dagen hade vi föreläsningar med Hilary Marlow, professor i Cambridge. Hon föreläste via zoom. Det var spännande och givande, men ack så jobbigt. Jag hade svårt att höra och fick anstränga mig till det yttersta. Jag är alldeles täppt både i bihålorna och öronen. Sista lektionen föreläste jesuitpater Ulf Jonsson på plats. Ja, han är förstås professor han också, men jag tror att det är ”lite finare” att vara jesuitpater. Jesuiter är alltid väldigt välutbildade. Han är en av Newmaninstitutets egna lärare och har alldeles nyss kommit ut med en ny bok, Gud och andra orsaker.

Efter skoldagen åkte jag hem. Hemma satte jag mig och lyssnade på några föreläsningar i en av mina andra kurser, Kroppen och kroppsligt. Men nu är det sovdags.

Publicerat i Livet | 3 kommentarer

Spinning wheel got to go ’round

Det blev en tidig morgon idag också, skulle träffa F ute på gården för att få mina däck uppburna från källaren och inlagda i bilen. Trappen från källaren är fruktansvärt brant och efter att tippat bakåt en gång vågar jag inte längre bära tunga saker där.

När däcken var i bilen körde jag ner och parkerade i garaget igen. Skulle åka och få däcken bytta lite senare. Det kändes lite stressigt att försöka hinna det innan mötet jag skulle på klockan 10. Hade dessutom sovit dåligt. Igen.

Hade ett förmöte på telefon med min konsultchef där vi pratade ihop oss. Jag vill absolut inte jobba på de villkor som plötsligt dök upp. Men jag hade en idé om något jag kan tänka mig istället. Men allt hängde ju på vad den där chefen på sjukhuset skulle säga.

Som extra lök på laxen hade jag blivit förkyld igår. Bihåleinflammation och halsont. Troligen feber också. Men dagen var tvungen att fortgå enligt plan.

Karolinska Huddinge skickade ut ett sms för att kolla personaltillgängligheten. Just idag skulle jag kunna infinna mig inom en timme vid katastrof. Men det är ju olika olika dagar. Nu var det bara en övning, och hade det varit katastrof hade jag faktiskt skippat mötet om det behövts. Det behöv ju ingen större fantasi för att förstå att man förbereder sig för det kommande kriget.

Mötet var väl okej. Jag är bunden av mitt kontrakt, men Klara ska betala 2 ytterligare introdagar och de ska fokuseras på att jag ska hitta och bli trygg med deras datorsystem. När jag var på min introdag, man får normalt bara en dag, så gick den åt till att bli fotograferad och få passerkort och behörighetskort till datorn. Jag fick ett skåp i källaren och i övrigt hjälpte jag till med löpande arbete som att bädda och vi körde en patient till avdelningen. Sedan var dagen slut.
A, den chef från sjukhuset som var med sa att hon tagit referenser från Ryhov och att ma sagt att jag var mycket kompetent så hon var väl lite förvånad att jag behövde mer tid. Men jag protesterade och framhöll att kompetens som intensivvårdssjuksköterska är något annat än att hitta på nya sjukhus. Då muttrade hon väl något slags medhåll. För jag känner mig fullkomligt trygg med arbetet. Men inte att rycka ut på larm på avdelningar och akuten. Jag hittar inte ens till akuten, än mindre på akuten och bland sakerna där. Men vi kom väl någorlunda överens trots allt.

Efter mötet åkte jag och fick mina däck bytta. De skulle nog varit bytta den 15:e, men det har varit frost och osäkert väder ett tag efter det. Jag är inte alls säker på att det är isfritt på småländska höglandet. Men nu är de bytta och det ska väl bli vår någon gång. Hoppas jag.

Köpte en blomma i blomsteraffären att ha med mig, var bjuden på lunch. Åkte hem för att byta om.

Hämtade ut bilen från garaget ännu en gång, den tredje. Körde mot Ekerö. Det var mycket trafik, men ännu värre var det hem igen. Då var folk som galna och en stolle i vit bil blev störtförbannad på mig för att jag valde att stanna istället för att meja ner folk som befann sig på övergångsstället. Dessutom körde han mot rött. Folk är så galna i trafiken numera.

Jag blev bjuden på isterband och stuvad potatis. Till det en alkoholfri öl. Efteråt kaffe och bakelse. Tror det var Stenhamrabakelse den kallades. Men den smakade som vilken Budapest som helst. Men gott var det.

Sedan, efter maten, drabbades jag va den stora tröttheten. Kändes helt oöverstigligt att ta mig hem. Men till sist insåg jag att jag var tvungen att åka hem.

När jag parkerat hemma skyndade jag in, men jag orkade inte klä av mig utan la mig med klänningen på och sov i nästan 3½ timme. När jag vaknade kollade jag febern och det visade sig att jag hade 38,6. Var inte förvånad, hade så ont i bihålorna. Men som tröst får jag väl räkna att bihåleinflammation inte smittar. För det finns inte på kartan just nu att ligga sjuk.

Publicerat i Livet, Mammason | 8 kommentarer