Batteriet laddade ur helt

Vaknade till en solig morgon vid stugan. Hade så gärna stannat hela dagen och hämtat krafter, men jag hade tvättstugan klockan 15 och var tvungen att åka hemhem.

Men innan dess hann jag drcka kaffe och ta det lugnt. Pratade dessutom med den mycket trevliga ekonomen på HSB. Jag fick kopior på de båda fakturorna, för det skulle ju vara två. Ska betala in  i början på veckan, behöver öra ett fysiskt besök på banken eftersom beloppet är stort.

När mitt ärende var fixat ville hon höra om min resa och sedan pratade vi i över en timme om livet, resor, samhället och allt mellan himmel och jord. Det var verkligen trevligt.

Så småningom blev det dags att plocka ihop diverse saker och åka. Jag hann precis lagom packa upp och sortera tvätten innan det var dags för min tvättid.

Jag tvättade de sju klänningarna jag haft med på resan och därutöver fem maskiner tvätt. Klänningarna tvättade jag för hand. Det finns hoar för handtvätt och jag gjorde noggrant rent dem. Hoarna alltså. 🙂

När jag äntligen var klar med tvätten och hade städat tvättstugan och våttorkat golvet var jag helt slut. Kände att batteriet var helt urladdat. Funderade på hur jag skulle få tag på mat, jag har inte så mycket hemmahemma, bor ju egentligen fortfarande i stugan. Men just ikväll behövde jag stanna eftersom jag ska vara i Uppsala tidigt för att lämna in bilen.

Utan att egentligen tro att jag skulle hitta något öppnade jag frysen. Kan ni tänka er, precis mitt framför ögonen på mig låg en påse med hemlagade köttbullar. Middagen var räddad!

Tittade på playTV tills det blev sovdags. Bara satt med benen högt. Var så trööööött!

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | 2 kommentarer

Lättroad kissekatt

Jag skickade en bild som jag tyckte var både söt och rolig.


Då fick jag en annan bild tillbaka.

Kingston skrattar av hjärtans lust.

Publicerat i Livet | 3 kommentarer

Så var jag hemma igen, men inte så länge

Igår, tisdag, lämnade vi hotellet klockan 10:30 för att åka till flygplatsen. Redan dagen innan hade vi lämnat tåget och resan med Roas Rail-Shongololo. Vi tillbringade den sista natten på det ärevördiga Victoria Falls Hotel, ett hotell från kolonialtiden och som stod färdigt 1905.

Idag vid 13-tiden var jag hemmahemma. Trött, men väldigt nöjd med min resa. Det kommer att komma inslag i bloggen från resan, men jag behöver sortera bilder och smälta alla intryck. Jag ska dessutom ut på ännu en resa om 10 dagar.

Det drog igång redan när jag klev innanför dörren. Gick igenom posten och sedan hamnade jag först i 30 minuter telefonkö och fick prata med en så inkompetent person så jag funderade på om han var någon praktikant med handikapp. Vissa företag har ju det som en samhällsinsats. Men han var nog bara väldigt korkad förstod jag sedan nät jag suttit 40 minuter och väntat vid mitt andra samtal. Då fick jag prata med en mycket trevlig kvinna som dessutom verkligen var just kompetent. Hon mailade sedan till rätt person och denna ringde mig senare. Vi ska höras imorgon och då ska jag få hjälp med mitt ärende. Han jag pratade med först svarade i stort sett ”det vet jag inte” på varje fråga jag ställde.

När jag var klar i telefon tog jag ett långt, varmt skumbad. Sedan satte jag mig och vilade lite. Jag hade sovit så dåligt i flygstolen så det blev inte mer än någon timme sammanlagd sömn. Sömnappen räknade inte ens min slummer som lätt sömn.

Skrev lite på datorn och klädde mig sedan och letade efter mina nycklar till stugan. Trots att jag bara varit borta 16 dagar så kom jag inte ihåg var jag lagt dem. Eller var jag lagt väskan för att vara noga.

När jag hittat det jag behövde åkte jag. Tog vägen förbi Stora Coop i Bromma Blocks och tänkte på hur snabbt vardagen blir som vanligt igen.

Köpte bröd, Castello Marquis (ost) och munkar. Sedan åkte jag till stugan. På vägen hann jag prata med B-M en stund.

Blev jätteförvånad när bommen var stängd när jag kom fram. Hade inte riktigt fattat att det är höst på riktigt. Troligen stängde man väl den 15:e eller något sånt. Det var mörkt, väldigt mörkt, och stilla. Men det lyste i någon stuga längre bort på vägen.

Gjorde kaffe och ett par mackor och satte mig i sängen med datorn. Tittade på Maria Wern på playTV. Imorgon får det bli fri sovning.

Lejon som vilar efter en måltid på elefant i Hwange nationalpark i Zimbabwe.

Publicerat i Livet, Resor, Stugan, vår egen korkek | 4 kommentarer

Fem en fredag v. 37: Teamövning

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

Jag har missat ett par av Fem en fredag och lägger upp dem lite i efterskott.

 

  1. Vem av Astrid Lindgrens karaktärer är din favorit?
  2. Om du kunde åka tillbaka i tiden, var skulle du åka då?
  3. Vilket var ditt första jobb?
  4. Om utomjordingar landade på jorden, vem skulle du rekommendera dem att prata med?
  5. Om du var tvungen att äta en krita, vilken färg skulle du välja

 

  1. Ronja Rövardotter. Hon är kompetent och kunnig. jordnära och kan den miljö hon lever i.
  2. Jag har sagt (skrivit) det förut och säger det igen: Det där med att resa tillbaka i tiden är farliga saker. Man kan få för sig att göra saker som resulterar i att man inte ens kommer att föda.
  3. Packade kassar på Domus i Södertälje. Bytte sedan till Södertälje Tobak som hade en butik inne på Kringlan i samma stad. Jag minns fortfarande priset på i stort sett alla tobaksvaror när jag började. Ett paket Prince kostade 5 kronor och John Silver 4:95. Ett paket tobak, t ex Borkum Riff kostade 3:60.
    Men det jobb jag minns med störst glädje är faktiskt när jag jobbade som städerska på Astra. Hade ansvarsområde personalutrymmen, alltså toaletter, omklädningsrum och rastrum. Jag tjänade 3:20 i timmen. Den som uppnått full lön, efter ett årligt påslag till en viss övre gräns, tjänade 9:09 i timmen.
  4. Bill Gates.
  5. Hmm… Det kan nog kvitta, jag skulle välja den kortaste, minsta.

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 2 kommentarer

Sifferlek – Ett inlägg om ålder

Att ålder bara är en siffra hör man ju ofta. Det är nog sant, i alla fall om man är frisk. För det har förändrats över tid och en sjuttioåring idag är som en femtioåring när jag växte upp. Det finns det en massa forskning kring. Vi har blivit både friskare och mer aktiva med åren och även fått en annan syn på åldrandet.

Idag fyller jag 48 år. Eller…

Publicerat i Livet | 5 kommentarer

Allt väl här

Bara en kort hälsning från Eswatini/Swaziland.

Publicerat i Livet, Resor | 2 kommentarer

Hotellgalenskap – Bloggutmaning i september 4

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i september med en fråga att besvara varje dag.
Den här månaden verkar Madeleine valt olika filmtitlar för sin utmaning


The shining, galenskap på hotell.

The shining  är en film jag sett flera gånger och jag är verkligen glad att jag inte bott på ett sådant hotell. Att vara ensam i en sådan miljö kan inte leda annat än till ett psykbryt.

För många, många år sedan bodde jag och min dåvarande pojkvän ensamma en natt på hotell. Man hade stängt, skulle öppna först dagen efter, men vi fick komma in och bo där natten före. Jag minns inte hur vi kom in, om vi fick hämta en nyckel eller om det var en kod.

Det var lite speciellt att röra sig i korridorerna och de allmänna ytorna när ingen, verkligen ingen, annan än vi var där. Jag minns att jag simmade i bassängen och det var skönt att ha den alldeles för mig själv.

Nej, jag blev inte galen. Men det visade sig, eller jag visste väl redan det, att pojkvännen var galen. Han köpte en massa riktigt dyra saker i baren bakom min rygg och det var ingen liten nota jag fick betala när vi reste på Nyårsdagen. Inte en hel månadslön, men en halv i alla fall. Det blev droppen för mig.

Publicerat i Bloggutmaning i september 2023, Livet | 2 kommentarer

Nattliga avsked – Bloggutmaning i september 6

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i september med en fråga att besvara varje dag.
Den här månaden verkar Madeleine valt olika filmtitlar för sin utmaning.

Sista natten med gänget, en sista natt.

Eftersom jag jobbat natt många år, tror min första natt var någon gång 1976, så har jag också tagit farväl av arbetsplatser och arbetskamrater många gånger. Senast nu när jag slutade i Ljungby. Tyvärr var det en jobbig och arbetsintensiv natt och vi hann inte umgås under natten. Annars brukar man ju fika och ha trevligt.

Här blev jag avtackad efter min nattjänst på Postop Karolinska Huddinge i slutet av oktober 2018. Avtackningen skedde dock på dagtid och blev dessutom inte ett farväl till jobbarkompisarna, bara ett farväl till att ha en tillsvidareanställning, det vi i dagligt tal kallar ”fast tjänst”.

Publicerat i Bloggutmaning i september 2023, Livet | 1 kommentar

Den som väntar på något gott…

Idag börjar mitt äventyr i Södra Afrika. Eller det gör det väl egentligen inte förrän imorgon för jag ska ju dit först.

Vi har noggrant blivit informerade om det inte finns någon wifi på tåget och jag har därför bestämt mig för att resa utan dator. Det är ovanligt att jag gör det, men det har hänt tidigare. Vid behov, om jag skulle springa på någon wifi, kan jag ju alltid koppla upp mig på mobilen.

Misströsta nu inte vänenr. Det kommer att droppa in några, om än få, inlägg under tiden. I övrigt kan ni alltid logga in er på länken och läsa om resan. Det finns en dag för dag-beskrivning.

Shongololoexpress genom södra Afrika

Publicerat i Livet, Resor | 2 kommentarer

Måndagsbestyr

Sov lite av och till under natten. Strax efter sju kom fönsterkillen. Då hade jag insett att mina fönster var låsta i det läge där man bara kan öppna vädringen. Jag visste var jag hade nycklarna, men jag kunde inte hitta dem. Lyckades låna en nyckel av grannen. Allt ordnade sig till det bästa. Så nu är det bara att vänta på fakturan på självrisken. Tror det är två tusen.

När han hade gått gick jag ut och plockade upp glasbitarna som låg nedanför mitt fönster. Har dem i en kasse nu för jag hann verkligen inte åka till ”tippen” idag.

När jag kom in gjorde jag ett nytt försök att hitta nycklarna och kan ni tänka er, de låg på exakt det ställe där de skulle. Det hade hamnat en sak över som gjorde att jag inte såg dem.

Åkte sedan till stugan för att hämta min resväska och ta en sista översyn. Det var strålande sol och jag satte mig  ute med kaffe och knäckemackor.

Lite vildvuxet kanske. Men det är grönt och fint. Stugan är min korkek i livet. Den perfekta platsen för återhämtning och uppladdning.

Åkte hemhem igen och det var tur att jag åkte just då. Annars hade hela min planering spruckit. Hela norra länken var avstängd.

När jag kom hem skyndade jag mig att byta om och åkte in till stan. Skulel först hämta mina utskrivna flygbiljetter hos världens resor och sedan träffa några från studentkårsstyrelsen för att äta tillsammans.

På Världens resor träffade jag Jenny. Hon skulle hålla kvällens föreläsning, som jag tyvärr inte hade tid att stanna på. Vi hann prata en kort stund.

Klockan 19 skulle vi träffas på restaurang Rice för att äta asiatisk buffé. Vi var fyra från kårstyrelsen som kommit. Det är ju nästan alltid så att några inte kan komma. Men det var trevligt för oss som var där.

Hann ta ett glas vin medan jag väntade.

En tallrik laddad med diverse goda rätter.

En onödig andra portion.

Blandade efterrätter. Som jag dessvärre inte orkade äta upp.

Till sist bröt vi upp och gjorde sällskap en bit på vägen. Jag skulle ju till T-banans blå linje vid Kungsträdgården. De andra skulle till T-centralen.

När jag kom hem var jag både proppmätt och trött. Det var verkligen sovdags.

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | Lämna en kommentar